Söndagens förhandlingar började med styrelsens arvoden. Tobias Tengström hade motionerat om en sänkning, vilket efter en lång debatt röstades igenom och ska gälla med omedelbar verkan.
Beslutet innebär att arvodena ska baseras på riksdagsarvodet (en riksdagsledamot har ett arvode på 63 800 kronor), att ordförande får 100 procent av det, och vice ordförande får 80 procent vid heltidstjänstgöring. Kassören får 17 procent av riksdagsarvodet, och övriga ledamöter i arbetsutskottet får 7 procent. Övriga ledamöter, samt revisorerna, föreslås få 2,25 procent av riksdagsarvodet per år.
Valberedningens förslag på en minskning av antalet ledamöter i styrelsen från 13 till 10 gick också igenom. Förutom valberedningens förslag på kandidater till förbundsstyrelsen hade ytterligare en nominering inkommit, Marit Normasdotter från Norsborg. Hon drog dock tillbaka sin kandidatur och styrelsen fick den sammansättning som valberedningen föreslagit:
Johnny Mostacero, ordförande, (omval)
Andrine Winther, vice ordförande, (omval)
Erik Winnfors Wannberg, sekreterare (ny på posten)
Eva Blomqvist, kassör (ny på posten)
Lina Boberg, studieledare (ny på posten)
Carl-Åke Andersson, ledamot (omval)
Oskar Jalkevik, ledamot (omval)
Arne Larsson, ledamot (nyval)
Barbara Wennerstrand, ledamot (nyval)
Vanja Lindstedt, ledamot (nyval)
Medlemsavgiften beslutades vara oförändrad. Och så utdelades det tredje priset som Årets medlem. Denna gång var det Olle Häggström som tilldelades pris som Årets kämpe för sitt outtröttliga arbete gentemot politiker.
Votering är begärd och ska verkställas.
Robert Dambergs vanligaste ord som presidieordförande under årets IOGT-NTO-kongress.
Något sätt att skilja ut den ena av de båda städer som kandiderar som värd för nästa kongress gick inte att finna. Riksstyrelsen fick därför i uppdrag att kontakta de båda kandidaterna, Jönköping och Falun, för att närmare utreda vilken ort som lämpar sig bäst som kongressvärd 2021.
Jag har inte hunnit analysera siffrorna ännu, men jämställdheten ser mycket bättre ut än vid förra kongressen.
Maria Hampusgård, som arbetar som genuspedagog i Linköpings kommun, har räknat talartider under hela kongressen för att hålla koll på jämställdheten.
– Jag har inte hunnit analysera siffrorna ännu, men det ser mycket bättre ut än förra kongressen. Det är en stor förändring, säger hon.
Talartiden har varje dag hållit sig inom gränsen för godkänd fördelning av tiden 40–60 procent.
– Förbundsstyrelsen har gjort en bra insats genom att fördela tiden helt jämnt mellan sig, säger hon.
Hon tror att förbundsstyrelsens föredöme kan ha påverkat.
– Till en del tror jag faktiskt det. Och redan det faktum att vi lyfter frågan får folk att börja tänka till, säger Maria Hampusgård.
IOGT-NTO:s omvalde ordförande Johnny Mostacero avslutade kongressen genom att tacka alla som bidragit till genomförandet. De avgående förbundsstyrelseledamöterna Jan Linde, Josefin Larsson, Lina Magnusson och Hugo Hermansson avtackades.
Tills besluten är tagna debatterar vi och diskuterar vi. Nu lämnar vi det bakom oss och ser framåt.
Olle Häggström, som varit motståndare till Expedition 50, ser framåt efter kongressen.
– Det är nu jobbet börjar. Tills besluten är tagna debatterar vi och diskuterar vi. Nu lämnar vi det bakom oss och ser framåt. Tillsammans ska vi jobba fram den bästa lösningen. Tyvärr upplever jag att den här våren har skapat en klyfta som måste överbryggas. Jag hoppas att förbundsstyrelsen är tillräckligt ödmjuka för att lyssna in och lösa det här på ett bra sätt. För vår del var nog den viktigaste frågan att hålla ihop rörelsen och det verkade ju alla tycka var en god idé, säger han.
Camilla Albrektsson, ombud från Linköping som är på sin första kongress, har fått blodad tand.
– Det har varit enormt lärorikt och intressant och jag tycker att kongressen fattat bra beslut. Viktigast var ju Expedition 50 och det landade bra, tycker jag. Roligast har varit allt nytt jag har fått lära mig och alla nya människor. Jag kommer att fortsätta vara aktiv i styrelserna i föreningen och distriktet/regionen och arbeta för våra föreningars bästa. Jag åker gärna på kongress igen, säger hon.
Vad tycker du om kongressen i Karlstad?
Jörgen Hammarqvist, Knivsta, avgående ledamot i IOGT-NTO:s valberedning.
– Det har varit en rolig kongress. Roligast var att träffa alla kompisar som man inte sett på två år. Bra lokaler, ljusa och fina och maten har varit riktigt god. Inte som i Växjö 1993 då vi fick potatissallad fem dagar i rad. Förhandlingarna har gått bra. Presidiet har varit jätteduktiga. Viktigaste besluten har varit att vi tänker om kring värvning. Enda synpunkten är att jag skulle velat ha nattkaféet i samma lokal, men jag förstår att det antagligen hade kostat för mycket.
Marie Post, Kinnarp, ombud för IOGT-NTO Skaraborg.
– Det har varit intressant och fungerat förvånansvärt bra. Våra motsättningar har retts ut på ett bra sätt. Roligast var att jag vågade gå upp i talarstolen och prata. Och Lars Lerin-utställningen var fantastisk. Logistiken kring maten var katastrofal första dagen, men de lärde sig snabbt. Viktigast var besluten om Expedition 50. De gäller ju vår överlevnad. Många, särskilt i Norrland, har varit oroliga för sammanslagning av distrikten, men det behöver inte alls bli så att vi bara slår ihop distrikt. Jag tror att vi klarar att anpassa utformningen efter situation. Jag tror det kommer att bli bra.
Birgitta Rydell, Norrköping, ombud på Junis kongress.
– Det har varit bra. Bra diskussioner och lyckat arrangemang. Bra mat. Dessvärre har jag inte haft tid att delta i några kringarrangemang. Viktigaste beslutet var vår satsning framåt och att vi ska öka antalet medlemmar, ledare och aktiviteter. Ett annat stort beslut är att vi fördelat om resurser från central nivå ut till landet. Roligast har varit alla debatter och förstås att träffa alla andra.
Richard Östmark, Åsele, ombud för IOGT-NTO Västerbotten.
– Det här är min första kongress så det är väldigt spännande. Expedition 50 är också mycket spännande med en stor omorganisation. Vi har också fått några nya ledamöter i förbundsstyrelsen och det är kul. Jag tycker vi har fattat många bra beslut. Besöket på Wermlandsoperan var också bra, även om jag hade förväntat mig, och hellre hört, traditionell opera. Roligast under de här dagarna var när jag gick på kvällspromenad med min hund som följt med hit och hörde att det var full fest här halv ett på natten när härliga UNF-are höll i gång.