Text: Malin Eijde
Han kommer släntrande iförd basker och randig halsduk till vårt möte på Blå Porten, konsthallen Liljevalchs restaurang på Djurgården i Stockholm. Det är Gabriel Romanus som valt mötesplats, restaurangen ligger på promenadavstånd från trerumslägenheten i Djurgårdsstaden och är ett trevligt ställe som han gärna besöker.
Han är en gammaldags gentleman, den förre socialministern och vd:n för Systembolaget. En sån som håller upp dörrar, hjälper till med ytterkläderna och insisterar på att få betala för kaffet – ”nykterhetsrörelsen kan behöva sina pengar till annat”. Det vänliga ansiktet är lätt solbränt från det nyliga besöket i Tanzania, där han deltagit i en konferens om alkoholpolitikens utveckling i Östafrika. Efter 30 år med alkoholfrågan är denne man fortfarande högst engagerad i densamma.
Och inte bara i den. Utöver ordförandeskapen i NordAN och Alkoholpolitiskt Forum har han andra åtaganden, som täcker så vitt skilda områden som äldreforskning och barnböcker. Lägg därtill ett rikt familjeliv, en stor vänkrets samt ett lantställe på Kungshatt i Mälaren där han får jobba med händerna, så förstår man att detta inte är en 70-åring som låtit pensionen sätta punkt för en aktiv tillvaro.
Vilket är hela vitsen med pensionen, anser Gabriel Romanus.
– Ibland skojar man om det här med att folkrörelserna bara är fulla av pensionärer. Men det är ju bra det, att det finns pensionärer som kan engagera sig! Och som har förmånen att inte hela tiden måsta tänka på om de har tid med detta, och är det bra för karriären?
– Det är också en förmån om man nu har haft ett bra chefsjobb, att man får en bra pension och inte behöver tänka på att tjäna pengar hela tiden, utan kan göra det som känns meningsfullt utan att det genererar några inkomster. Så jag är privilegierad, får jag väl säga.
Vad som känns meningsfullt för Gabriel Romanus har som för de flesta ändrats över tid. När han kom in i riksdagen som folkpartist 1969 var han småbarnspappa och intresserad av jämställdhetsfrågor som barnomsorg och delad föräldraförsäkring.
Han var en modern man som väckte uppmärksamhet när han tillbringade riksdagens sommarledighet hemma med barnen. Han drev idén om en jämställdhetslagstiftning och motionerade om att pappan skulle få del i moderskapspenningen. Fritänkarandan fick han med sig hemifrån. Modern Vera Starck-Romanus var – är – läkare och feminist och ända upp i 90-årsåldern aktiv som föreläsare om äldres sexualitet. Fadern, också läkare, var ordförande i Svenska kommittén för vetenskapens frihet. Samhällsengagemanget präglade hemmet och Gabriel och hans tre bröder uppfostrades i feministisk anda.
– Jag har försökt uppfostra mina barn till att tänka själva och det beror väl på att jag själv fick en sån uppfostran. Mina föräldrar hade nog en ännu mer medveten politik än jag om att inte trycka på sina barn färdiga åsikter, säger Gabriel Romanus.
En av hans döttrar arbetar för övrigt för Mona Sahlin numera.
– Jag brukar säga att om man försöker lära sina barn att tänka själv så kan man inte garantera att de tänker som jag varje gång, säger han med ett litet leende.
På 1970-talet satt han i socialutskottet och där föddes engagemanget i alkoholfrågan. Som socialminister hade han förstås alkoholpolitiken på sitt bord och när en ny vd för Systembolaget efterlystes sökte Gabriel Romanus posten, och tillträdde i maj 1982. Drivkraften i alkoholfrågan är enkel: skadorna på både individer och samhälle måste begränsas. Hans socialpolitiska engagemang omfattar också narkotika och spel, och han ser ingen motsättning mellan liberala värderingar och åsikten att staten ska få vidta åtgärder för att begränsa beroendeframkallande medel. Han beskriver det som en miljöfråga, där samhället har moralisk rätt att på olika sätt värna miljön.
–Jag tycker inte att det strider mot min uppfattning om liberalismen att man försöker påverka människor med till exempel skatter. Jag har samma uppfattning när det gäller andra miljöfrågor, exempelvis beskattning av bensin så att folk om möjligt väljer ett alternativ till bilen. Man kan också se det som att alkoholen kostar samhället så mycket, och skatterna betalar för åtminstone en liten del av skadorna. Så det finns många sätt att se på detta.
Själv är han inte nykterist och har så heller aldrig varit. När han mötte föräldrar som ordförande för Hem och Skola på 1980-talet brukade han i stället tala om vikten av att visa barnen i ord och handling att alkohol inte måste förekomma så fort man har gäster och fester. På 1970- och 1980-talen var han tonårspappa, och levde som han lärde genom att avstå från vin och sprit. Han beskriver det som en intressant studie i hur somliga kunde provoceras av någon som ”visade sig duktig”.
– En del hade svårt att riktigt ta det till sig, att någon som tidigare hade druckit nu avstod, utan att ha alkoholproblem eller ens köra bil.
– Men när jag började i Systembolaget så tänkte jag att om man ska få något förtroende som Systembolagschef så bör man nog veta lite om varorna vi säljer. Och då var mina barn större så då tyckte jag inte att det var lika angeläget att avstå.
För god service är betydelsefullt för monopolets överlevnad, menar han. Under hans tid i Systembolaget trädde också Sverige in i EU och vd:n fick en viktig uppgift i att stödja politikerna i försvaret av alkoholmonopolet. Att skapa förståelse för en restriktiv alkoholpolitik i Europa är den främsta utmaningen i alkoholfrågan, och han ser ganska ljust på framtiden bland annat eftersom finansminister Anders Borg har tagit alkoholpolitiken i tydligt försvar.
– Han säger i riksdagen att man inte alls ska få för sig att alkoholpolitiken är omodern eller på fallrepet, utan det är modernt att höja skatten på alkohol och sänka skatten på arbete. Mycket bra formulering! Med det stödet har vi också möjlighet att påverka Europa, och det visar sig nu att flera länder tar intryck och att det har antagits en alkoholpolitisk strategi i EU.
Det stora problemet nu är att beslutsrätten i alkoholfrågor glider över från inrikespolitiken till internationella organ som EG-domstolen och WTO. Sedan är det upp till svenska domstolar att tolka EG-rättsliga domar, vilket försvagar demokratin.
– Att vi har alkoholreklam nu, som har varit förbjuden i nästan 30 år, beror på att svenska domstolar har tolkat EG-domstolens utslag som att vi skulle tillåta alkoholreklam, medan norska domstolar har tolkat samma utslag som att man fortfarande kan förbjuda alkoholreklam. Svenska jurister har alltså fattat ett annat beslut än norska jurister, och att svenska och norska politiker har en gemensam uppfattning i frågan har ingen betydelse. Den utvecklingen tycker jag är allvarlig, att man ersätter demokratiska beslut med juridiska organs tolkningar.
Ett annat problem är den höga införseln av alkohol mellan länderna, vilket förhindrar en höjning av alkoholskatterna och ökar konsumtionen. Han tror att alkoholskadorna kommer att öka innan det blir någon förändring. Det är folkets reaktioner som till slut brukar vända utvecklingen, visar exempel ur historien, som motboken och mellanölets sorti ur livsmedelsbutikerna.
–Det är inte överheten som försöker ta bort det roliga ur livet för människor. De som är emot alkoholpolitiken vill gärna få fram den synen, men det är inte så. Det är folkliga reaktioner, lika väl som förbudstiden i Amerika eller när man höjde åldersgränsen i Amerika till 21 år för att handla alkohol. Då var det ”Mothers against drunk driving”, MADD, med 750 000 medlemmar som krävde att något måste göras åt att ungdomarna kördes ihjäl.
På den globala himlen ser han den allt mäktigare alkoholindustrin som ett orosmoln. Därav årets alkoholkonferens i Tanzania, som handlade om ökande alkoholproblem i Östafrika, där nationella alkoholbolag nu slår sig in med hjälp av aggressiv marknadsföring och kohandel med regeringarna.
– De beter sig som riktiga roffarkapitalister, kan man säga.
Att den nytillträdda vd:n för Systembolaget Magdalena Gerger har jobbat för ett av de stora alkoholbolagen är däremot inte nödvändigtvis ett problem, anser han.
– Det viktiga är att hon är engagerad för Systembolaget och stöder dess roll i alkoholpolitiken. Att hon genom sin anställning för många år sen känner till hur alkoholindustrin arbetar behöver inte vara någon nackdel.
Man kan undra hur han fortfarande orkar hålla igång med samma engagemang, särskilt med det myckna resandet som ordförande för NordAN. Tycker inte hans familj att han borde ta det lite lugnare och vara hemma mer, med ålderns rätt?
– Det tycker dom säkert, men jag lyssnar bara delvis på deras råd! säger han och skrattar. Numera vet man ju att det som är bäst för äldre människor är att inte ta det alltför lugnt, utan att engagera sig på olika sätt om man vill hålla demensen borta.
Han försöker också få med sig hustrun Birgitta så ofta det går på resorna. Nu senast passade de på att resa till Tanzania i god tid före konferensen för att hinna se lite av denna del av Afrika, som de aldrig tidigare hade besökt.
– Det är viktigt att uppleva saker tillsammans.
Och ännu finns mycket kvar att göra.
– Boken om Systembolaget är mitt ogjorda projekt, där jag ska sammanfatta mina erfarenheter från den tiden. Nu har det gått tio år sen jag slutade, så jag har lagom distans.