Helene Sigfridsson.

Helene Sigfridsson, generalsekreterare på den ideella föreningen Makalösa föräldrar, utsågs under Almedalsveckan till årets lobbyist av tidningen Resumé. Hon är glad och smickrad över utmärkelsen.

- Det känns bra att ensamföräldrar, som är en osynlig grupp i samhället, lyfts fram, säger Helene Sigfridsson.

Hon är nöjd över juryns motivering.

- De tycker att vi har en bra koppling mellan gräsrötterna och de synpunkter vi framför till politikerna. De tycker också av vi använder sociala medier, bland annat Facebook, på ett smart sätt.

Maria Zaitzewsky Rundgren

Läs Accents serie om hur du kan påverka.

Påverka smartare med sociala medier               IOGT-NTO både Twittrar och bloggar 

Åtta tips för bättre bloggande                                Nio nyktra bloggar att ha koll på

Tre smarta verktyg på webben                              Hur du startar en blogg

Populära sociala medier

Alldeles för många tror inte att de själva kan påverka, menar Helene Sigfridsson. Folk tror att det inte går att få politiker att lyssna eller att det kostar tokmycket pengar att hålla på med lobbying och påverkansarbete.
Helene Sigfridsson är ett levande exempel på att det där är fel.

 Med mycket små resurser lyckas hon få riksmedia att ta upp organisationen Makalösa föräldrars frågor gång på gång och hon har definitivt fångat politikernas uppmärksamhet.

– Många vet precis vad de vill påverka men det som fattas är tilliten. Alldeles för många underskattar sin egen förmåga. Man intalar sig att det är svårt eller kostar mycket pengar eller att politiker skulle vara svåra att prata med. Just det personliga mötet betyder jättemycket och svenska politiker är verkligen tillgängliga, det är sällan några problem att få till ett möte.

Ett vanligt problem är att man inte känner att man kan tillräckligt mycket om sakfrågorna. Politik känns ofta krångligt och det är alltid en massa fina ord som används. Men Helene Sigfridsson menar att alla kan lära sig det som behövs.

– Även om man kanske inte kan precis allting så kan man ändå vara med i debatten. Om man kastar sig in i den så lär man sig snabbt det man saknar. Så var det för mig när jag började på Makalösa föräldrar.

Om man ska träffa en politiker är det viktigt att man tänker igenom i förväg vad det är man vill få fram. Konkret och kortfattat. Om den här politikern bara minns en eller två saker från ert möte, vad vill du att han eller hon ska minnas då?

– Ta med ett papper till mötet där ni har sammanfattat i några korta punkter vad ni tycker och vill. Ibland märker jag att det blir för mycket lösa trådar och kringprat, särskilt om man inte är så van vid den här typen av möten. Och fokusera helst på en fråga i taget, annars kan det bli komplicerat både för politiker och media.

Att prata med journalister är lika enkelt, menar Helene Sigfridsson. Särskilt på lokala medier, där är de ofta glada om något händer. Att presentera en undersökning eller en rapport av något slag är ett bra sätt att få uppmärksamhet och det behöver inte vara så svårt. Kolla vad kommunens föreningsliv tycker om antalet serveringstillstånd eller gör en enkel undersökning ute på stan.

– Se gärna till att ni sedan kommer ut i flera olika slags media samtidigt. Om vi syns i nyheterna samtidigt som folk ser oss på lappar på stan, i insändare eller i det lokala annonsbladet så tycker man att vi finns överallt. Och om det vi säger ska bli intressant måste vi våga att välja de skarpa formuleringarna, vi får inte vara rädda för det.

Helene Sigfridsson är generalsekreterare på Makalösa föräldrar, en intresseorganisation för ensamstående föräldrar. Hon är medlem i IOGT-NTO. Hon är också fritidspolitiker (MP) med uppdrag inom landstingsfullmäktige i Stockholm. I somras nominerades hon till utmärkelsen ”årets lobbyist”.

Pierre Andersson

1. Tänk efter före. Bestäm er för vad det är ni vill uppnå och fundera sedan på vem eller vilka ni måste påverka för att det ska bli så. Välj i första hand den eller de målgrupper som ni kan påverka enklast.

2. Bygg relationer. Om ni kan se till att kommunala tjänstemän och politiker ser den lokala IOGT-NTO-föreningen som en resurs har ni kommit långt. Bjud på er kunskap.

3. Hitta lösningar som är bra för alla. Det kan vara bra att undvika att bara vara kravmaskin. Kom med förslag till konstruktiva lösningar. Om lösningen ligger i linje med både målgruppens och allmänhetens intressen är det stor chans att folk lyssnar.

4. Samarbeta med andra. Om ett fackförbund eller Rädda Barnen säger något om alkohol blir det ofta en större nyhet än om nykterhetsrörelsen gör det. Bygg nätverk och allianser och tänk på att det inte alltid är IOGT-NTO som måste synas i de här frågorna.

5. Våga kasta er ut i debatten! Ofta är engagemang minst lika viktigt som experkunskap. Det ni behöver lära er plockar ni upp längs vägen.

6. Var tydlig i kontakten med politiker och medier. Sammanfatta det ni vill ha sagt i några korta punkter och ta alltid med kort bakgrundsinformation om föreningen och organisationen.

7. Fokusera på en fråga i taget. Ni riskerar att bli otydliga i medias och allmänhetens ögon om ni engagerar er i för många saker på samma gång.

8. Se till att ni syns på många ställen samtidigt. När ni kör en kampanj och får uppmärksamhet i lokalmedia kan ni se till att samtidigt synas på stan med affischer och flygblad.

9. Gör en undersökning eller en rapport. Ni kan relativt enkelt göra en enkel undersökning där ni kollar vad en viss grupp tycker om exempelvis antalet serveringstillstånd i kommunen. Paketera resultatet som en nyhet och kontakta media.

10. Använd bloggar och sociala medier. (Mer om detta i nästa nummer).

Pierre Andersson

– Tricket är att göra hemläxan, säger Erik Wagner. Tänk alltid igenom före, du borde troligen till och med ha en skriven plan, vad är det du vill göra och varför?

Han menar att allt påverkansarbete ska börja med två saker: Skapa en tydlig problemformulering (vad det är du vill uppnå eller förändra) och gör klart vilka som är målgruppen.

– Säg att ni kommer fram till att ni vill få unga människor i er stadsdel att dricka mindre. Då kan ju målgrupperna till exempel vara unga och deras föräldrar. Min poäng är att ju mer konkret man är i sin målsättning desto enklare blir det också att lista ut vem eller vilka man borde påverka för att det ska bli så.

Här gäller det att vara realist. Om de aktiva medlemmarna i din förening skulle råka ha en hög medelålder är det kanske inte ungdomarna ni ska försöka nå i första hand.

– Det gäller att tänka på vilka ni når enklast. Ni har säkert goda möjligheter att påverka de som bestämmer i kommunen.

Så vad är nästa steg? Erik Wagner menar att det bästa är om man kan hitta en lösning på problemen man ser som ligger i både målgruppens och allmänhetens intresse.

– Vi är ganska ofta kravmaskiner. Istället kan vi gå till den vi vill påverka och säga att ”vi har ett gemensamt problem, vi kanske kan testa att göra så här istället”. Om vi faktiskt kan hjälpa folk så går allt så mycket lättare.

Ett annat tips är att bygga relationer långsiktigt – både med makthavare och med andra som vill samma saker som vi.

– Det bästa är om de vi vill påverka ser oss som en resurs. Hos oss kan de få hjälp med kunskap, statistik och underlag av olika slag. Ett annat bra tips är att samverka med andra. Hitta allianser och bygg nätverk med andra organisationer som tycker som vi. Centralt har IOGT-NTO jobbat så ett tag nu och det har ju varit väldigt framgångsrikt.

IOGT-NTOs samarbete med Vårdförbundet och Polisförbundet är exempel på detta från senare år. Detta och liknande samarbeten har bland annat fört med sig att fler ger sig ut i debatten med budskap som liknar de som kommer från IOGT-NTO.

– Ju fler som säger samma sak desto större sanning är det. Dessutom är det peppande internt att höra att andra säger och tycker samma sak som vi. Den här typen av samarbeten kan man förstås också göra på lokal nivå.

– Nyhetsvärdet är större om till exempel facket sätter ned foten om alkohol än om IOGT-NTO gör det. Folk förväntar sig ju det av oss. Tänk om vi kunde få med oss lärarfacken eller Rädda Barnen när vi pratar om barn till missbrukare.

Erik Wagner arbetar på den ideella sektorns tankesmedja Sektor3 och driver egen PR-konsultverksamhet vid sidan av. Han har varit medlem länge i IOGT-NTO-rörelsen och satt i IOGT-NTOs förbundsstyrelse fram till kongressen i Göteborg i somras.

Pierre Andersson

Ett bra sätt att göra sina åsikter synliga för många är att skriva insändare. Och det är enklare än du tror!
Det är många som läser tidningarnas insändarsidor, inte minst beslutsfattare. Därför är insändare och debattartiklar både viktiga och effektiva i ditt påverkansarbete.

1. Vad vill du uppnå?
Tänk efter före. För vem skriver du? Och hur vill du framstå? Allt detta påverkar hur du bör skriva din insändare.

2. Bli publicerad och läst!
En insändare som ska bli publicerad och läst ska uppfylla tre kriterier. Den ska helst vara kort (runt 1000 tecken brukar vara bra), aktuell och lokal.

3. Gör inte allt själv.
Låna gärna andras argument, men använd egna formuleringar. Bygg upp ett arkiv med artiklar och annat material du kan ha nytta av när du skriver. Samla också lämplig referenslitteratur inom de ämnen du skriver om.

4. Tänk på att alla inte läst tidigare inlägg i debatten.
Du kan själv starta en längre debatt genom att ställa frågor till namngivna personer, exempelvis politiker. Undvik dock personangrepp – de kan kännas sköna att skriva men du får nästan alltid läsarna emot dig.

5. Kolla igenom texten innan du skickar.
Läs gärna igenom den högt för dig själv. Finns där onödiga meningar eller ord som kan strykas? Kan du göra språket enklare genom att ta bort komplicerade ord? Se också till att alla namn är korrekt stavade och att alla siffror och andra fakta är korrekta.

6. Underteckna rätt och smart.
Det bästa är att skriva under med ditt eget namn och inte med en anonym signatur – sådana insändare betraktas av många som lite suspekta. Som medlem i IOGT-NTO kan du välja att ha med organisationsnamnet, men i vissa fall kan det vara smartare att utelämna det.

7. Återanvänd texten.
Nöj dig inte med att skicka in texten till den lokala tidningen. Det kanske finns någon annan tidning där den kan passa, om än något omskriven? Du själv eller föreningen kanske har en hemsida eller en blogg där den kan passa? Fundera också på om insändaren kan göras om till ett flygblad eller liknande.

8. Fundera noga igenom om du kan stå för det du skrivit.
Kolla att du inte går till några onödiga personangrepp eller på något annat sätt skriver något som du kommer att ångra. Om du är arg när du skriver kan det vara bäst att låta texten vila över natten innan du skickar den.

Du kan läsa utförligare om hans tips för bättre insändare här: 
http://opinionsskrivaren.blogspot.com/

Sociala medier som bloggar, Facebook och Twitter kan vara smarta verktyg att använda om du vill påverka eller föra fram din åsikt. Det är verktyg som gör det enkelt att synas och höras på webben.

Bloggar, Facebook, Twitter. Även om du inte använder de här verktygen själv har du säkert inte kunna undgå att höra talas om dem. Lite förenklat är det verktyg som gör det enkelt för var och en att publicera sig på nätet. De används ibland för att visa upp det senaste klädinköpet eller för att berätta vad man ätit till frukost. Men allt oftare används sociala medier också till att uttrycka politiska åsikter eller för en slags medborgarjournalistik.

Inför valet 2010 rustar de politiska partierna mer än någonsin på webben. Bloggar, Twitter och Facebook läggs till som ytterligare vapen i kampen om väljarna. Också andra ideella organisationer och kommersiella företag börjar få upp ögonen för möjligheterna med sociala medier. Det är knappast en slump.

Brit Stakston är pr-konsult på JMW med sociala medier som specialitet. Bland hennes kunder finns såväl stora företag som politiska partier och andra ideella organisationer.

– Sociala medier handlar om att sätta sin verksamhet i relation till omvärlden. Man kan säga att det är marknadsföring eller påverkan genom relationer och konversationer. En av de stora möjligheterna med sociala medier är att du enkelt kan få in ditt perspektiv i diskussioner som förs i andra sammanhang.

Relationer och konversationer är det nya och revolutionerande med det som brukar kallas sociala medier. Traditionell media blir ofta en envägskommunikation, men på bloggar, Facebook och Twitter uppmuntras kommentarer och andra reaktioner från läsarna. Den som vill vara med och få ut sin åsikt och påverka kan utnyttja detta på flera sätt.

– En bra idé är att kolla upp vilka politiker som bloggar just hos er, säger Brit Stakston. Det kan vara både kommunpolitiker och era riksdagsledamöyer, många av dem har en egen blogg idag. Sen kan ni börja med att ställa frågor och kommentera det de skriver.

Att starta en egen blogg är enkelt, det finns en mängd gratistjänster på nätet och du är igång på några minuter. Oftast är bloggar personliga, men en förening eller en kampanjgrupp kan också gå ihop och starta en blogg tillsammans.

– Det ni skriver i bloggen plockas upp av sökmotorer och kanske av andra bloggare som börjar länka till er. Det finns goda chanser att både allmänheten som de som deltar i debatten hittar era texter och läser dem. Dessutom når ni en och annan journalist.

Brit Stakston tycker att man ska börja läsa tidningen med nya ögon och notera i bakhuvudet om man ser något man vill blogga om.

– När en fråga blir belyst i något sammanhang så finns ett gyllene tillfälle att kommentera den frågan i en egen blogg eller kanske på Twitter.

Den som bloggar måste dock komma ihåg att det kan bli diskussioner och debatt.

– Man ser alldeles för många som bara försöker använda de här kanalerna för att trycka ut sitt budskap. Det fungerar inte så, man måste lyssna också. Våga släppa in andra röster. Bloggar och andra sociala medier kan också fungera som ett verktyg internt. Ni kan använda det för att dela kunskap med varandra och för att snabbt få ut information om verksamheten.

Ett annat sätt att använda sociala medier internt skulle kunna vara att öppna upp beslutsprocesserna så att alla medlemmar kan vara med och tycka till om föreningens utveckling oavsett om de har möjlighet att gå på föreningsmötena eller inte.

– Det vore jättespännande att se vad som hände om man släppte in synpunkter från många redan från början. Då skulle folkrörelserna kunna bli en attraktiv part, jag tycker att de är ganska dåliga på att visa upp värdet i de strukturer som redan finns.

Text: Pierre Andersson
Illustrationer: Jens Magnusson
Foto: Jonas Böttiger

2. Sätt inte ribban för högt. Det är lätt att falla i fällan att tänka att allt man skriver på bloggen måste vara jätteviktigt eller oerhört smart. Tänk mer i termerna av en intressant diskussion vid middagsbordet än en debattartikel eller akademisk avhandling.

3. Interagera med omvärlden. Länka till andra bloggar och till tidningsartiklar. Då kommer de du länkar till att se att din blogg finns och kanske länka tillbaka. Kommentera på andras bloggar.

4. Använd automatiska söktjänster för att prenumerera på ord som ”alkohol” eller ”IOGT-NTO”. Då kan du hålla koll på när tidningar eller andra bloggar skriver om de frågor du är intresserad av. Börja till exempel med
news.google.se

5. Återanvänd. När du hållit på ett tag kommer du att märka att din blogg är en bra källa att ösa ur. När ett ämne blir aktuellt igen kan du enkelt länka till något du skrev om samma sak för ett år sedan.

6. Skriv regelbundet. Gärna tre gånger per vecka åtminstone. Ofta kommer detta naturligt – du väljer ju troligen att skriva om ämnen som engagerar dig.

7. Läs tidningen med nya ögon. ”Åh, det här skulle jag verkligen vilja kommentera. Det bloggar jag om.”

8. Om ni startar en gemensam föreningsblogg kan det vara bra att presentera dem som brukar skriva på bloggen på en särskild sida. Se också till att alltid ha med en länk till en sida där man kan bli medlem. Var inkluderande och bjud in!

Pierre Andersson

Sedan en tid tillbaka driver IOGT-NTO-förbundet ett antal olika bloggar. Man finns också på mikrobloggtjänsten Twitter och på det sociala nätverket Facebook.

 – Det fanns ett behov av att kunna kommunicera på ett mer snabbfotat sätt, säger Lydia Mörling, webbkoordinator på IOGT-NTO och den som sköter det mesta av organisationens kommunikation via sociala medier.

På IOGT-NTO:s officiella hemsida presenteras regelbundet nyheter, pressmeddelanden och allmän information om organisationen, men Lydia Mörling menar att det inte är tillräckligt.

– Hemsidan är inte riktigt rätt form för all typ av information. Det finns saker som vi vill få ut som inte riktigt är nyheter utan snarare korta kommentarer eller tyckanden om saker. Då passar det jättebra med en blogg. Det blir lite intimare, man kan säga att bloggen ger IOGT-NTO lite mer kött och blod.

Lydia Mörling menar att formerna blir friare på en blogg än på organisationens officiella webbplats.

– Människor har en ganska tydlig bild av vad en blogg är. Där kan man vara ganska personlig och språket är mindre formellt. Det behöver inte heller vara så långa utläggningar och inte på så blodigt allvar hela tiden. Bloggen klarar en väldig spännvidd mellan stort och smått.

En blogg är dessutom enkel att följa för läsarna. Här finns inga krångliga menysystem att leta sig fram i; inläggen hamnar rakt upp och ned i den ordning man publicerar dem med det nyaste överst.

– Det finns också funktioner som gör att man kan prenumerera på allt som skrivs i bloggen. En annan fördel är att läsarna kan vara delaktiga och kommentera.

Bloggen ”I rörelse” har ett antal skribenter. Mest aktiva är Peter Moilanen, chef för IOGT-NTO:s verksamhetsenhet, och Lydia själv. Några ytterligare skriver mer sporadiskt. Innehåller varierar: Den ena dagen kommer en snabb reaktion på en annons som Sveriges Bryggerier har i de stora dagstidningarna. En annan dag kommer ett inlägg med bilder från ett arrangemang, eller information om någon ny undersökning som tagits fram.

– Bloggen är en yta där vi snabbt kan komma ut med saker. Jag tycker att det gör att vi är mer aktiva och på tårna i vår kommunikation än tidigare, nu kan vi reagera och tycka till direkt. Förutom att folk utanför organisationen får veta vad vi tycker så bygger den både kunskap och stolthet internt.

Att IOGT-NTO finns på både Twitter och Facebook gör också att organisationen syns ännu mer, både inåt och utåt, menar Lydia Mörling. Användandet av de sociala nätverken har exploderat de senaste åren och det är bra att finnas där folk är.

– Men Twitter är också ett bra verktyg för omvärldsbevakning. Det är enkelt att lägga upp sökningar och så fort någon skriver något om exempelvis IOGT-NTO så ser jag det och kan reagera. Det blir ett öra mot marken.

Bloggen: irorelse.wordpress.com
Twitter: twitter.com/IOGTNTO
Facebook: facebook.com/iogtnto

Pierre Andersson

petermoilanen.wordpress.com
Peter Moilanen, chef för IOGT-NTO:s verksamhetsenhet.

www.hillevi.nu
Hillevi Wahl, författare och debattör. Skriver krönikor i Accent.

www.erikwagner.se
Tidigare förbundsstyrelseledamot i IOGT-NTO, jobbar på tankesmedjan Sektor 3. Skriver mycket om ideell sektor.

damberg.wordpress.com
Robert Damberg, tidigare förbundsordförande i UNF, fortfarande engagerad i nykterhetsfrågor.

egonfrid.v-blog.se
Egon Frid, ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp.

perakeand.blogspot.com
Per-Åke Andersson, jobbar med internationell alkoholpolitik på IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut.

grusimaskineriet.blogspot.com
Jenny Tapper, IOGT-NTO-medlem från Uppsala. Skriver krönika i det här numret av Accent.

blogg.passagen.se/marcusbirro
Marcus Birro, nykter alkoholist, författare och fotbollsexpert. Aktuell i Let’s Dance.

Pierre Andersson