I Skellefteå kombinerar föreningarna after work för de vuxna med lek och aktiviteter för barnen.

Hur kan man få yrkesarbetande personer mitt i livet med barn och karriär att komma till IOGT-NTO? I Skellefteå har IOGT-NTO-föreningarna hittat svaret.

I Skellefteå samlades tidigt i våras ett gäng kvinnor från IOGT-NTO för att diskutera hur man skulle få in fler unga medlemmar, de upp till 40. Hur kan man få yrkesarbetande personer mitt i livet med barn och karriär att komma till IOGT-NTO? Vilka behov har de? Kvinnorna kom fram till att många nog skulle uppskatta en after work med middag till självkostnadspris. Gärna i samband med någon barnaktivitet. Och så blev det.

Vid första after worken bjöd man på soppa. Annons i lokaltidningen lockade ett fåtal, övriga kom via inbjudan till alla medlemmar under 40. Ett 20-tal personer åt och responsen kändes ljum trots drop-in mellan klockan 17 och 18.

– Vi tänkte att soppa nog är för tråkigt för barn. Så vi tänkte om och valde tacos vid nästa tillfälle, samt bytte dag till måndag, då vi har Junisaktiviteter i huset. På så vis fick vi föräldrarna att stanna och äta, vilket blev lyckat. Ett 60-tal kom. Når vi föräldrarna kan vi kanske få dem att aktivera sig som ledare så småningom. Vi valde också att avkräva föranmälan, så att vi kan ordna fram allergikost och vegetariskt. säger Katarina Kling Löfbom, en av initiativtagarna.

Hon hoppas att after work ska bli ett framgångsrikt koncept som andra föreningar kan inspireras av – och som fortsätter under hösten i Skellefteå. I slutet av maj samlas man för sista gången denna termin.

Maria Zaitzewsky Rundgren

Signe Malmborg från Stockholm är en av IOGT-NTO:s trognaste medlemmar. Foto: Joanna Wågström

I en tvåa på Ringvägen i Stockholm bor Signe Malmborg. Hon är 102 år gammal och har varit medlem i IOGT-NTO i 90 år. Ett medlemskap som bjudit på kamratskap, äventyr och kärlek.

– Jag hade några kompisar när jag var ung som var med i juniortemplet Solstrålen som frågade om jag ville följa med. Det var på hösten 1919 och jag var 11 år, säger hon.

Signe Malmborg var yngsta barnet i en familj med sju barn, tre av hennes syskon hade dött innan hon föddes. Hon växte upp i sviterna av första världskriget. Och då hennes pappa dog av spanska sjukan 1919 var det kärvt för familjen att klara sig.

– Det var svårt för mamma att försörja familjen och vi hade det besvärligt med mat.

Signe Malmborg var den enda i familjen som anslöt sig till nykterhetsrörelsen, trots att familjen levde nyktert. Egentligen var det inte nykterheten som lockade utan gemenskapen, aktiviteterna, vännerna och så småningom kärleken.

– Vid 12-års ålder kom det några pojkar från grundlogen nummer 339 Lars Hierta till juniorerna och skulle spela och sjunga. Det var första gången som jag såg min blivande man, Sven Malmborg. Han sjöng så bra. Han påstod att jag neg för honom den gången men det minns jag inte.

Vid 15 års ålder var Signe Malmborg gammal nog att själv gå med i logen Lars Hierta. Hon fördes in till styrelsen via inre och yttre vakt.

– De meddelade för inre vakten att veder­börande ville ha inträde. Jag var så nervös. Jag fick avge avhållslöftet inför styrelsen och sedan beviljades jag inträde.

Sven och Signe Malmborg gifte sig 1933, de fick tre barn tillsammans. Nykterhetsrörelsen har spelat en stor roll i deras liv.

De arrangerade bland annat sommarkollon på Wendelsberg utanför Göteborg. Sven Malmborg var också ordförande i Södra kretsen under en tid och fixade allsången på Mosebacke under 70- och 80-talet, vilket lockade många nya medlemmar till föreningen.

– Från min och Svens sida har det varit väldigt intensivt.

När Sven Malmborg avled 1987 var föreningen ett stöd för Signe Malmborg.

– Det hjälpte mig att jag hade någonstans att gå och träffa mina vänner.

I dag kan Signe Malmborg inte längre gå till lokalen på grund av sin ålder. Så föreningsvännerna besöker henne hemma i stället.

– Föreningslivet har gett mig så mycket. Det har varit trivsamt och vi har haft så roligt tillsammans, säger Signe Malmborg.

Joanna Wågström

Signe Malmborg gick med i ungdomstemplet 41 Solstrålen 1919. De hade sin lokal vid gamla Bangårdsgatan i Södra Folkets hus i Stockholm. "Vi gjorde utflykter, hade teater och lekte lekar, sådant som juniorerna brukar göra", säger Signe Malmborg som vågade gå dit trots att hon var väldigt blyg på den tiden. "Jag gick med mina kompisar så det gick bra".

Vännerna i Lars Hiertaföreningen tyckte om att gå långa promenader tillsammans. De utgick från sin lokal på Kocksgatan och gick ibland söderut mot Nackastugan, andra gånger gick de till Huddinge där Sven Malmborgs föräldrar hade sitt hus. På bilden står gänget utanför huset i Huddinge, året är 1926. ”Vi var många som gick, ett helt gäng. Alla utflykter och promenader som vi hade på somrarna och alla träffar och sammankomster, det har varit så trevligt och kamratligt”, säger Signe Malmborg.

Tolv personer från Lars Hiertaföreningen lånade lastbil nummer U2338 och åkte till Dalarna. Året var 1927 och resan gick bland annat till Leksand, Insjön, Rättvik och Mora. ”Vi sov på lastbilsflaket och på lokalföreningarna. Sven var med och det hade börjat klicka mellan oss så vi höll oss nära varandra och ville helst sitta bredvid varandra på bänken. Det var roligt”, säger Signe Malmborg som står längst fram på den högra sidan på bilden.

Signe och Sven Malmborg reste till Gotland tillsammans med ett tiotal ungdomar 1936. ”När vi åkte över med båten låg vi på undre däck, i ett rum liknande lastrummet. På Gotland reste vi runt med buss och hälsade på lokalföreningar. Vi sov i en ordenslokal. Sven var ledaren och vi andra var bihang”, säger Signe Malmborg och ler.

1957 firade Lars Hierta 75 år. Diplom delades ut till trogna medlemmar och Signe Malmborg som står i mitten av damerna fick diplom för 35 års medlemskap. Hans Malmborg, Signe Malmborgs son, står och håller fanan till vänster.

Foto. Paul Raymond/EAPPI

Månadens medlem heter Peter Roth och är 54 år. Just nu befinner han sig i Palestina där han jobbar som ekumenisk följeslagare.

Du befinner dig Israel och Palestina som ekumenisk följe­slagare. Berätta!
– Jag har befunnit mig här sedan mars och min uppgift, tillsammans med en handfull andra följeslagare från olika länder, är att utgöra en preventiv närvaro i området, att vara ögonvittne. Vi är opartiska men tar ställning för internationella lagar. Vi inga mänskliga sköldar utan arbetar fredsbevarande och våldsdämpande genom att iaktta, lyssna, finnas till hands och föra statistik över det vi ser. Själv skriver jag också reseberättelser om mina iakttagelser. Jag har länge varit intresserad av Israel-Palestinakonflikten och när jag hörde ett föredrag om vad ekumeniska följeslagare gör, ansökte jag och blev antagen. Alla kan söka, unga eller gamla, bakgrund eller erfarenhet spelar ingen roll, bara man har ett engagemang.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Den kan börja klockan fyra på morgonen med att vi tar en taxi till en checkpoint, en plats där palestinier som jobbar i Jerusalem måste passera. Checkpointen ser ut som en boskapsfålla och palestinierna kollas av vakter innan de släpps igenom. Vi brukar vara där i cirka tre timmar och försöker, genom vår närvaro, bidra till att passeringen sker på ett humanitärt sätt. Här finns även andra, israeliska ideella fredsorganisationer, som arbetar för att allt ska gå schysst till. Efteråt skriver vi rapporter om vad vi sett. Jobbet kan också exempelvis bestå i att stödja palestinier som vräkts från sina hem. Vi kollar upp och dokumenterar.

Vad är din drivkraft?
– Jag har sett mycket orättvisor här och anser att världen måste få upp ögonen för detta! Jag tror att jag, genom min närvaro, kan göra en liten skillnad. Ibland är det frustrerande att inte kunna ingripa mer, men det är viktigt att komma ihåg att alla kan göra något och bidra. Mina reseberättelser mailar jag till tidningar och politiker, för att situationen här ska uppmärksammas mer. På ett rent personligt plan har erfarenheten ökat min tacksamhet för att jag bor i Sverige, att jag har tak över huvudet och mat på bordet. Jag har också upplevt många positiva möten med människor här, de är ofta mycket vänliga och generösa och bjuder på det de har, trots att de har det svårt.

Maria Zaitzewsky Rundgren

I föreningen FC Vattenmöllan samlas medlemmarna runt fotbollen. Det enda kravet för att vara med är att man är nykter under träningar och matcher. Foto: Hans Runesson

Missbrukare, hemlösa och nykterister på samma plan. Föreningen FC Vattenmöllan i Växjö är inne på sitt tredje år med trygghet och gemenskap med fotboll som bas.

Laget är en blandning av före detta missbrukare och hemlösa, aktiva missbrukare, kamratstödjare
och nykterister. Det enda kravet: att de är nyktra och drogfria på träningar och matcher.

När Anders Karlman, distriktsordförande Kronoberg i IOGT-NTO Kronoberg, och Carl Wennerstrand, projektledare för Växjö spel och preventionsprogram, startade FC Vattenmöllan 2008 var det knappt någon som var på träningarna. Efter drygt tre år med laget har det hänt mycket.

– Flera av de som var med från början har idag bostad, bil och körkort. Jag ska inte säga att det är fotbollen som ligger bakom, men det är i alla fall en språngbräda för att komma vidare i livet, säger Anders Karlman.

Enligt honom har det varit viktigt med strukturen.

– Har man träning så har man träning. Kommer det bara en på träningen så får man ändå inte ge upp.

Idén om fotbollslaget kom till 2007 på IOGT-NTO:s sommarhem Sillvik utanför Göteborg. Med hjälp och inspiration av den lokala föreningen GIF Centro så gjorde de verklighet av idén så fort de hade kollat att det fanns intresse hos målgruppen. Därefter skickade de ut brev till tänkbara sponsorer, beskrev och klargjorde tanken med föreningen, och kunde året därpå i IOGT-NTO-sponsrade matchställ börja spela fotboll.

På senare tid har spelare i FC Vattenmöllan gått filmutbildning, och spelat in en film, varit på träningsläger och genom gemenskapen det skapat kunnat påvisa att det finns annat än droger i livet.

– Drogfriheten är vi 100 procent tydliga med. Kommer man minsta lilla påverkad får man inte vara med, men välkomnas tillbaka till nästa träning. Spelmässigt på matcher och träningar har vi inga krav, vi klappar varandra på axeln oavsett hur det går. Fotbollen är inte det viktigaste, det är kamratskapet, säger Anders Karlman.

Erik Ardelius

Jämtland
Antal deltagare: 60
Livligaste debatten: Stiftelsen Sällsjögårdens vara
eller icke vara. Hur ska man få ekonomin i ordning, så
att man kan fortsätta att driva stället? Hur ska man få
ner uppvärmningskostnaderna? Hur kan man nå ut till
fler människor som vill bo och övernatta här?
Livligaste debattören: Vivan Åhman
Omsättning i 2010 års budget: 950 000 kr
Vald till distriktsordförande: Vivan Åhman omvaldes

Årsmöte handlar inte bara om förhandlingar och viktiga frågor, utan också om god mat och trevligt umgänge. Till kvällen bjöds det på kokt lax och potatis samt chokladpudding till efterrätt. Deltagarna lät sig väl smaka. Senare blev det musikunderhållning.

Ordföranden i kongressberedelsen Björn Karlsson försökte entusiasmera deltagarna inför kongressen 2011. Bullbak och diverse andra små eller stora insatser behövs för att få ruljansen att fungera, menade han. ”Ingen möda är för liten, utan med gemensamma krafter ska 2011 års kongress bli den bästa hittills”!

För kassören Kjerstin Bengtsson (i blått) är gemenskapen det roligaste med att vara på årsmöte. Att möta gamla vänner och folk man inte har sett på ett tag. Att få umgås otvunget, äta gott och samtidigt få viktigt arbete utfört. Det har varit en kul helg, tycker hon!

Gävleborg
Antal deltagare: 100
Livligaste debatten: Arbetsplanen
Livligaste debattören: Krister Lundgren, distriktsordförande
Omsättning i 2010 års budget: 620 000 kr
Vald till distriktsordförande: Krister Lundgren

Solveig Nygren från Hertsjöföreningen, Camilla Onelius från distriktsstyrelsen och Kerstin Westlund från föreningen i Hudiksvall var nöjda med diskussionerna och arrangemanget. ”Det har varit ett jättebra årsmöte speciellt när det gäller arbetsplanen. Det var bra samtal och mycket idéer”, säger Camilla Onelius. ”Den sista diskussionen om huruvida vi ska ha kongressen här i Gävleborg 2013 var väldigt spännande. Alla blev väldigt engagerade och började planera”, säger Solveig Nygren.

Christer Johansson, ordförande i Hudiksvallsföreningen, stod och pratade med Sven Persson från Gävle och Börje Edoff från distriktsstyrelsen strax innan det var dags för lunch. ”Det har varit mest diskussion kring arbetsplanen, som förbundsordförande Anna Carlstedt var här och berömde i går”, säger Börje Edoff.

Kenneth Boberg från IOGT -NTO i Hamrånge och Kerstin Lindblom från Hertsjö var nöjda med mötet. ”Jag har sett mycket nya ansikten inom IOGT -NTO och det är bra, det tyder på förnyelse”, säger Kenneth Boberg.

Älvsborg
Antal deltagare: 46 ombud (totalt
243 på kvällens fest tillsammans med
Göteborgs och Bohusläns distrikt)
Livligaste debatten: Att distriktet vill
anordna kongress 2013
Livligaste debattören: Stig Johansson
Omsättning i 2010 års budget:
3 miljoner kr
Vald till distriktsordförande: Alva Strandberg omvaldes

En ny sång fanns med i sångbladet, och Kerstin Dahlberg och Inga-Lill Johanzon klämde i med gott mod. Till vänster står Naemi Axelsson och till höger syns Gun-Britt Hedegärd och Sonia Blixt.

Älvsborgs distrikt höll sitt årsmöte tillsammans med Göteborgs och Bohusläns distrikt på Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke. Kjell-Ove Oscarsson kom med en hälsning från förbundet.

Anders Andersson och Erik Svelander (i spegeln) fanns på plats för att sälja saker på loppmarknaden dit folk hade fått skänka saker. ”Alla intäkter går till Internationella Institutets arbete”, berättade Anders Andersson. Och försäljningen har gått bra.

Alva Strandberg omvaldes till distriktsordförande och hade mycket att glädjas åt. Årsmötet beslutade att Älvsborg ska ansöka om att få arrangera kongresserna 2013 och kvällens fest blev en succé. ”Vi är 243 i kväll, och de kan egentligen bara ta 145 personer. Det är roligt att vi är så många att vi knappt får plats”, sa hon.

Skåne
Antal deltagare: Omkring 150 på dagen (inklusive
UNF och Junis) och ytterligare 30 på kvällens
fest.
Livligaste debatten: Försäljningen av kursgården
Lunnagården. De flesta var överens om
att distriktet inte längre mäktar med att driva
kursgården, men det var tydligt att många
ombud fortfarande har en känslomässig bindning
till stället.
Livligaste debattören: Per Wihlborg, distriktskassör
Omsättning i 2010-års budget: 2,1 miljoner kr
Distriktsordförande: Aage Kilsand omvaldes

Förhandlingarna inleddes med diplomutdelning. Tommy Johansson fick diplom för att han varit medlem i 60 år, Arne Olsson 50 år och Per-Erik Bolting och Mie Meiner fick 25-årsdiplom. I bakgrunden Ingrid Hallberg och Aage Kilsand från distriktsstyrelsen.

Överlägset flitigast i talarstolen var Per Wihlborg, distriktets kassör. Inte sällan handlade inläggen om att förklara ett och annat kring den ekonomiska redovisningen.

Algot Nilsson och Johanna Sörensen hann byta några ord innan det var dags för middag i ordenshuset.

Karin Rosenlund, mångårig sekreterare i föreningen i Sösdala, tog första dansen med Lars Johansson från Hästveda.

Spökena Tuffis och Busis i bandet Spökligan uppträdde flera gånger under dagen. Barnen hängde med och gjorde rörelser till låtarna. Foto: Joanna Wågström

På Kristi Himmelfärdsdagen firades Folknykterhetens dag med aktiviteter runt om i landet. I Flunsåsparken i Göteborg blev firandet en folkfest. Sång, lotter, ansiktsmålning och klättervägg lockade hundratals besökare.

Till tonerna av Peter Lundblads klassiker ”Ta mig till havet och gör mig till kung” inleddes för fjärde året i rad firandet av Folknykterhetens dag i Flunsåsparken.

Bosse Karlsson var konferencier och hälsade band som Spökligan och Silversystrar välkomna upp på scenen. Uppträdandena varvades med intervjuer av företrädare från några av de nykterhetsförbund som var med och arrangerade dagen.

En karavan med sju motorcyklar i färger som pärlemo och vinrött med skäggiga gubbar iklädda skinnväst bakom styrena väckte stor uppståndelse när de gled in i parken i Göteborg. På cyklarna satt ARM, The Association of Recovering Motorcyclits, en av de nio nykterhetsorganisationer som stod bakom arrangemanget.

– Jag uppskattar samarbetet mellan olika föreningar. Vi alla har liknande visioner, sade föreningens ordförande Robert Johansson och berättade att ARM är världens största förening för nyktra motorcykelknuttar.

Vid IOGT-NTO, UNF:s och Junis tält ringlade en lång kö med barn under dagen. Det som lockade var ansiktsmålning. Ida Machado Sjögren, sex år, var ett av barnen som passade på att måla ansiktet.

– Det var kul att bli sminkad, sade hon efter att hon förvandlats till en katt.

Motorförarnas helnykterhetsförbund, MHF, bjöd också på spännande aktiviteter. De som ville fick prova att volta med en bil, väldigt långsamt, för att få se hur det känns när man blir hängandes i bilbältet.

Vid sitt bord demonstrerade MHF hur mycket sprit olika alkoholdrycker innehåller. En lättöl innehåller exempelvis nästan två centiliter 40-procentig sprit, en bag-in-box med vin motsvarar en liter sprit.

– Det är många som blir förvånade över att det är så mycket, säger Lars-Olof Hedenås från MHF.

Jan Linde från IOGT-NTO:s styrelse höll ett apelltal om att vuxna måste ta ansvar och bry sig om barnen genom att inte dricka när de är med och inte heller köpa ut eller bjuda på alkohol.

– Vi måste skydda våra barn. Forskningen har visat att de barn som blir bjudna på alkohol hemma dricker mer, ändå finns det föräldrar som tror att de kan lära barnen att dricka, sade han.

För tredje året i rad var temat för Folknykterhetens dag alkovåld. I Flunsås stod Salam Kaskas från NBV och IOGT-NTO och delade ut flygblad med budskapet ”Minska alkovåldet”. Och runt om i landet anordnades aktiviteter för att väcka uppmärksamhet runt frågan om alkohol och våld.

Antalet anmälda misshandelsfall har ökat med 42 procent under en tioårsperiod, enligt Brottsförebyggande rådets statistik. I sju av tio fall av våld är alkohol inblandat.

Något som förbundsordförande Anna Carlstedt uppmärksammade i sitt apelltal som hon höll på Skansen i Stockholm.

– Våra politiker tror inte på forskningen som entydigt pekar ut alkohol och dess lättillgänglighet som orsaken till det ökade oprovocerade gatuvåldet på sena kvällar och nätter. Dessutom tror de inte på majoriteten av svenska folket som anser att alkohol gärna kan vara lite dyrare och svårare att få tag på, sade Anna Carlstedt, det rapporterar Drugnews.

IOGT-NTO vill minska våldet genom att bland annat skärpa tillsynen av krogar och öka antalet alkoholfria miljöer i samhället. Man vill också sänka totalkonsumtionen genom att begränsa tillgången på alkohol och höja priserna.

Joanna Wågström

Hells Angels? Nej, ARM, The Association of Recovering Motorcyclits. Den nyktra motorcykelklubben startades 1986 och finns i länder som USA och Kanada.

Anki Paulsson och dottern Ellinor Paulsson köpte lotter av Ninve Düzgün från Länsnykterhetsförbundet. "Vi brukar vara här varje år", säger Anki Paulsson.

Lars-Olof Hedenås från Motormännens helnykterhetsförbund visar upp hur mycket sprit en lättöl innehåller. "Har du otur och får blåsa direkt efter att du druckit en lättöl så kan det ge utslag", säger han.

Ida Mackado Sjögren som är sex år blev målad som en katt i ansiktet. Ansiktsmålningen var en populär aktivitet bland barnen.

Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, hade tagit med sig sin klättervägg som var uppskattad bland de yngre besökarna.

ARM:s ordförande Robert Johansson med dottern Ella Johansson. Robert Johansson är van med att många frågar om deras motorcykelförening. "Folk undrar vilka vi är och vad vi gör", säger han.

Kit Sundström, 7 år, hade testat ansiktsmålningen, klättervägen, lotterna och maten. Bäst av allt var Spökligan. "Spökena var roligast för man fick köpa skivor och kunde få en autograf", säger han.

Alkohol och våld går hand i hand. I sju av tio fall när någon misshandlas på krogen är antingen offret, förövaren eller båda alkoholpåverkade.

Enligt en ny undersökning från IOGT-NTO har 46 procent av svenskarna sett eller utsatts för våld på krogen. Bland de som är yngre än 60 år har en majoritet blivit vittnen till våldet.

Sju av tio uppger att de har känt obehag på krogen på grund av fulla människor. Det är en ökning sedan förra årets undersökning då fyra av tio svarade att de känt obehag.

Bland de yngre åldergrupperna svarar tre av fyra att de känt obehag på grund av fylla på krogen.

– Krogvåld är nästan alltid alkovåld, säger Anna Carlstedt som är ordförande för IOGT-NTO i en kommentar. Så här höga siffror är inte okej, tanken är ju att det ska vara kul att gå ut.

Nio av tio tror att alkovåldet skulle begränsas om alkoholkonsumtionen minskade.

Joanna Wågström

-Oavsett ålder, kön och bakgrund ska alla kunna hitta en kulturell aktivitet i våra hus, säger Saga-Britt Landelius och ger exempel på teater, utställningar, körer och konstutställningar.

Konsten sitter just nu illa till. ”Konst åt alla”, den konstsatsning som pågått sedan 1977 i Våra Gårdars regi, har under 2010 fått minskade bidrag med 50 procent. Under nästa år kommer bidraget troligen att försvinna, vilket får allvarliga konsekvenser för konsten inom rörelsen, som ju inte längre kommer att vara tillgänglig för alla.

Enligt Saga-Britt Landelius diskuterades också teknikutvecklingen på biografsidan och hur man ytterligare ska bredda bioverksamheten.

Saga-Britt Landelius har tidigare varit kommunpolitiker i 12 års tid och varit ordförande i bygg –och tekniknämnden.

Vad kan hon bidra med som ordförande för Våra Gårdar?

- Eftersom jag kommer in med fräscha ögon kan jag kanske komma med nya infallsvinklar. Jag är också den första kvinnliga ordföranden, vilket eventuellt kan vara en fördel.

Maria Zaitzewsky Rundgren

Det var fullsatt när IOGT-NTO:s Nostalgikafé i Umeå hade våravslutning den 7 maj. Runt 120 gäster dök upp, varav många icke-medlemmar.

Efter att ha välkomnat alla drog kafévärdinnan Göta Wikström igång allsången med ”Säj det med ett leende” och presenterade dagens gäster: kalasorkestern med Hans-Olov Henriksson, gitarr, mandolin och sång, Anders Lundström, tenor som spelar bas samt keyboard och Göran Teljebäck, dragspel, trummor och sång. Den muntra trion spelade bland annat irländsk folkmusik, Björn Skifs och Povel Ramel.

Efter kaffepaus blev det allsång med Rumba i Balders hage och Jag blir så glad när solen skiner.

Kaféet avslutades med blomsterhyllningar. Göta Wikström delade ut rosor till alla sina medhjälpare, vilka i sin tur överlämnade en stor rosenbukett till henne. De populära nostalgikaféerna, som fungerar som en positiv marknadsföring av nykterhetsrörelsens idéer och värderingar, förväntas återkomma till hösten.

Görel Lindahl/Maria Zaitzewsky Rundgren

Under Folknykterhetens vecka kommer tjejgruppen Timoteij, som gjorde succé på årets Melodifestival att uppträda på flera IOGT-NTO-lokaler i Västergötland, bland annat i Borås och Alingsås. Accent har ställt några frågor till en av Timoteij-tjejerna, Cecilia Kallin.

Hur lever livet efter Melodifestivalen?
- Det känns fantastiskt kul, även om vi först blev chockade över all uppmärksamhet. Nu har det varit väldigt mycket spelningar och i dagarna släpper vi vår skiva ”Längtan”. Musiken är av samma slag som ”Kom”. Pop med toner av folkmusik och på svenska. Vi har fullt upp, för vi går ju i skolan också!

Ni ska spela på en rad orter, bland annat Borås och Alingsås, under Folknykterhetens vecka. Hur känns det?
- Bra, jag tror att det kommer att bli trevliga spelningar eftersom lokalerna är lite mindre. Man får ju bättre publikkontakt när det bara är ett 100-tal som kommer och lyssnar åt gången. Det känns också bra att medverka under Folknykterhetens vecka, eftersom vi gärna stödjer verksamhet som är emot alkohol och andra droger.

Hur är det att uppträda inför en nykter publik jämfört med en publik som är lite dragen?
- Åh, det är både och faktiskt. Jag tycker att det är kul när det är lite partystämning och folk är glada. Samtidigt kan det bli stimmigt när folk dricker, så det blir helt klart mer äkta när folk inte dricker. Det man gör får en annan mening, folk visar större respekt och det känns som att det man gör betyder något.

Drömmer ni om individuella karriärer eller är ni Timoteij för all framtid?
- Just nu är det bara Timoteij som gäller, vi kör hårt på det här och tycker det är jättekul. Men vad som händer i framtiden vet man ju inte.

Vad är det bästa med att stå på scenen?
- Glädjen! Man blir glad själv såklart och ännu gladare över att sprida glädje till andra. Det ger en riktig kick!

Maria Zaitzewsky Rundgren

För mer info och turnéplan www.timoteij.se