Johan Bengtsson, Thailand:
”Barnen får tillgång till utbildning”
I Thailand har IOGT-NTO-rörelsen flera projekt som får pengar av Världens barn. Två gatubarnsprojekt där barn kan komma till särskilda center för att lära sig läsa och skriva, få hjälp att söka id-kort så de kan få sjukvård, och språkträning för att lära sig det officiella språket thai. Organisationen CAM driver även ett projekt där familjer som drabbats av hiv får hjälp.
Genom ett nytt samarbete med organisationen APCYF hoppas IOGT-NTO-rörelsen kunna hjälpa ännu fler barn. Vid gränsen mellan Myanmar (tidigare Burma) och Thailand hamnar många barn i kläm, när deras familjer jobbar på apelsinodlingar under dåliga villkor.
– Många är olagliga migranter som drar över gränsen för att kunna försörja sig. Det är en ganska osedd grupp, säger Johan Bengtsson, programansvarig på IOGT-NTO-rörelsens regionkontor i Thailand.
Många av de som blir gatubarn i staden Chiang Mai är barn till olagliga migranter vid gränsen, så genom att hjälpa barnen på plats kan man förhoppningsvis se till att de inte hamnar på gatan.
– Projektet handlar om att ge de här barnen tillgång till utbildning och en tryggare miljö. De ska få gå i skolan och att deras föräldrar ska kunna ge dem en miljö där barnens rättigheter tas tillvara, säger Johan Bengtsson.
Nedim Pripoljac, Bosnien-Hercegovina:
”Pengarna betyder att barnen får adekvat hjälp”
I Bosnien-Hercegovina jobbar Nedim Pripoljac sedan tre år med projektet ”Older brother, older sister”. Genom en äldre mentor, som blir som ett storasyskon, är tanken att ge barn i utsatta miljöer möjligheten till ett annat liv.
– Vi försöker ge barnen positiva förebilder, och därmed bryta trenden. Många barn föds in i exempelvis en familj med alkoholism, och de fastnar i den världen. Vi vill visa att ”bara för att mina föräldrar är på ett vis, behöver inte jag bli likadan”, säger Nedim Pripoljac, programansvarig på organisationen CEM i Bosnien-Hercegovina.
Barnen i programmet får gå på gratis aktiviteter, som fotboll, dans eller basket, tillsammans med sin mentor.
– De har planerat blommor tillsammans, ätit på restaurang, gjort utflykter. Barnen som varit i projektet börjar förändra sina liv, de skolkar inte, de har blivit tryggare. Vi kan se att många som förut har tiggt har slutat med det.
Den största utmaningen med projektet är att hitta volontärer som vill vara storasyskon för barnen.
– När vi sökte volontärer från början ville alla söka. Nu är den stora utmaningen att hitta tillräckligt många volontärer. Vi behöver 10–15 varje år, men bara 3–4 fortsätter från år till år. En del volontärer kommer till oss och gråter, för att de sett jobbiga saker, säger Nedim Pripoljac och berättar om ett fall där två syskon försökte knivhugga varandra.
När det behövs så får volontärerna hjälp av terapeut. Nedim Pripoljac poängterar att pengarna från Världens barn är nödvändiga.
– Pengarna betyder att barnen får adekvat hjälp. Utan pengar kan vi inte göra något för barnen. Nu hoppas vi få mer stöd, så att vi inte bara blir ett projekt, utan kan fortsätta på ett mer hållbart sätt.