Högsta domstolen, HD, har sänkt straffet i tre mål där gärningsmannen varit berusad. Skälet är att de valt att tolka lagen annorlunda än tidigare. Kritiker menar att HD därmed ger straffrabatt åt den som är berusad, men också att man överskridit sina befogenheter. Andra menar att den nya tolkningen är mer rättssäker.

Den 7 mars föll domen i det så kallade Samurajmålet. En man som tidigare dömts av hovrätten för mordförsök på sin sambo fick brottsrubriceringen ändrad till synnerligen grov misshandel och straffet sänkt till fem års fängelse av Högsta domstolen.

Kärnan i diskussionerna rör prövningen av uppsåt. Det finns en lagregel som säger att om en gärning har begåtts under självförvållat rus skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som ett brott. Den har hittills tolkats som att den som berusat sig frivilligt automatiskt har uppsåt till brott eftersom gärningsmannen borde förstått att det kunde medföra att han begick brottsliga handlingar.

Högsta domstolen påpekar i sin dom, vid flera tillfällen, att regeln fortfarande gäller, men att den inte längre ska tolkas som den som är berusad alltid kan sägas ha haft uppsåt. Istället ska en vanlig uppsåtsbedömning göras även i dessa fall.

I den senaste domen förklarar domstolen detaljerat hur man resonerat, men det framgår på flera ställen att bevisläget när det gäller uppsåt är svårt när gärningsmannen är tillfälligt påverkad av en psykisk störning, särskilt om det gäller försöksbrott.

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, är kritisk mot domen.

− Högsta domstolen argumenterar länge och väl för att man inte ska anta att gärningsmannen hade uppsåt att döda. Sedan antar de själva att han, efter en stund, borde förstå att det är en människa och inget monster han slår på. Det finns ingen grund för det antagandet i domen. Om man strikt följer HD:s logik borde han friats helt, säger Marianne Leijonhufvud.

Martin Borgeke, justitieråd vid Högsta domstolen och den som förberedde målet håller inte med.

− Det är svårt att i den skrivna domen få med allt som kommer fram i rättssalen, men vi har verkligen försökt att redovisa resonemanget bakom vår uppfattning att han måste ha förstått att det var en människa han misshandlade.

Han menar också att domen inte ska ses som att berusning är en förmildrande omständighet.

− Det är viktigt att inte domen missförstås på det sättet, säger Martin Borgeke. Men det ska inte heller automatiskt betraktas som om man hade uppsåt, bara för att man var berusad. Alla måste få en rättvis bedömning, berusad eller ej.

Madeleine Leijonhufvud är också kritisk mot att den nya lagtolkningen, som första gången gjordes i höstas, inte fattades i plenum som brukligt utan att endast fem av 16 ledamöter deltog i beslutet. I den kritiken instämmer tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem.

− Det är obegripligt att HD gör på det viset. Det är klart att de får kritik. Det här är ju en tolkningsändring som bör fattas i plenum, säger han.

Martin Borgekes förklaring är att det var svårt att få ihop alla justitieråden inom rimlig tid.

− Vår bedömning var att mannen skulle få sitta häktad för länge, säger han.

Madeleine Leijonhufvud går till och med så lång att hon menar att HD har överskridit sina befogenheter när man gör en ny tolkning av lagen. Eftersom lagen tolkats på samma sätt under lång tid utan att riksdagen valt att göra några ändringar måste man anta att de varit nöjda.

– Jag hoppas att lagstiftaren går in och förtydligar vad som gäller, säger hon. Hur lagen ska tolkas är en rättspolitisk fråga.

Sven-Erik Alhem tycker dock att den nya tolkningen är rimlig och att HD:s senaste dom är bra.

− Det är en helt riktig dom. Som ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund tycker jag att rättssäkerheten är viktigast av allt, både för offer och för gärningsman. Det har ibland varit si och så med den saken för berusade personer, säger Sven-Erik Alhem.

Han är inte heller orolig för att bevisningen när det gäller uppsåt blir för svår.

− Polis och åklagare måste börja arbeta annorlunda. De måste bli grundligare i sin bakgrundsbild av gärningsmannen, hur han uppträtt under berusning tidigare till exempel. Hittills har det viktigaste varit att bevisa att gärningsmannen varit berusad, nu måste de bevisa att han faktiskt hade uppsåt, säger Sven-Erik Alhem.

Eva Ekeroth

Bakgrund/ Så resonerar HD i domen:

Mannen i fråga dömdes i såväl tingsrätt som hovrätt för mordförsök. HD dömer honom istället för synnerligen grov misshandel.

Mannen och kvinnan levde ihop sedan några månader tillbaka. Den aktuella kvällen hade de druckit vin och sett på skräckfilm tillsammans. Kvinnan drack ungefär en flaska vin medan mannen drack omkring tre flaskor på kort tid. Kvinnan gick och lade sig och undrade så småningom varför mannen inte kom. Hon hittade honom sovande i soffan och väckte honom varpå han uppfattade att han blev attackerad av fiktiva figurer. Han grep sitt samurajsvärd och högg henne minst tio gånger för att försvara sig. Efter överfallet ringde mannen en granne och bad denna larma ambulans. Kvinnan ådrog sig livshotande skador, men överlevde attacken.

Högsta domstolen anser det styrkt att den dömde mannen tillfogat kvinnan skadorna, men däremot inte att han hade uppsåt att döda kvinnan. Det fanns inga tecken på att paret var ovänner och hans agerande efter våldsutövandet tyder inte heller på något sådant. HD hittar heller inga bevis för att mannen inte skulle kunnat missuppfatta situationen på det sätt han beskriver.

Däremot anser HD att mannen misshandlat kvinnan under så lång stund att han måste ha hunnit bli medveten om att det var en människa han angrep. Därigenom anser HD att det finns bevis för uppsåtlig misshandel och att den måste anses som synnerligen grov med tanke på omfattningen.

Domstolen har tagit hänsyn till ett rättspsykiatriskt utlåtande som visar att mannen vid tillfället var drabbad av en stressreaktion efter ett alkoholutlöst impulsgenombrott med en kortvarig förvirring av psykosnära karaktär. Det framkommer också av utlåtandet att mannen inte brukar bli aggressiv när han dricker alkohol och att han därför inte kunde förutsäga sitt beteende. Därmed kan inte hans reaktion anses vara självförvållad.

De två tidigare domarna gällde dels en man som knivhuggit två personer under alkohol- och läkemedelspåverkan. Tingsrätten dömde mannen till åtta års fängelse för mordförsök. Något som hovrätten senare höjde till nio år. Högsta domstolen prövade fallet och ansåg att mannen vid tillfället inte kunde anses ha uppsåt att döda eftersom mannen enligt vittnesuppgifter uppträtt förvirrat. De dömde istället mannen för grov misshandel.

Det andra fallet gällde en man som dömts till mordbrand sedan han tänt eld på en långtradare. HD friade mannen med hänvisning till hans tillstånd vid brottstillfället.

Eva Ekeroth