Smuggling

Tullens arbete har blivit effektivare med hjälp av ny mobil skanner

Mobila lastbilsskannrar gör att Tullverket nu på några minuter kan söka igenom lasten på en långtradare. Accent följde arbetet en dag i Frihamnen i Stockholm.

Det är första riktiga höstdagen. Vinden blåser snålt och det duggregnar över Frihamnen i Stockholm. Hit har just Tullverkets nyaste lastbilsskanner anlänt. Skannern består av en lastbil med vidhängande röntgenbåge som undersöker en hel container eller långtradare på några minuter.

– Vi har vunnit jättemycket på att få hit skannern. Förut tog det oss 4–6 timmar att lasta ur och gå igenom innehållet i en lastbil. Nu skannar vi lasten på tio minuter. Teamet som jobbar med skannern är verkligen duktiga, säger Lars-Erik Carlsson, som inte ingår i teamet, men är den som valt ut vilka lastbilar som ska kontrolleras under dagen.

Första uppdraget är dock inte en lastbil utan en container som anlänt från Colombia. Skannerbilen körs i sakta mak längs containern samtidigt som bågen sveper över den. Enligt tulldeklarationen ska innehållet vara en bil.

– ­Det är en ovanlig last. Det är inte varje dag någon skeppar en enda bil från Sydamerika och hit. Det är antagligen därför den valts ut för skanning, säger Leo Salander, chef för skannergruppen.

Det är inte vilken bil som helst utan en Chevrolet från 1954 som dyker upp på skärmen hos Leo Salander och hans kollega Thomas Harjulin. De sitter i lastutrymmet på skannerbilen och har fyra datorskärmar framför sig.

Alla detaljer syns bra på skärmarna, men bilderna är ändå inte helt lätta att tolka. Någon särskild utbildning i bildtolkning har teamet inte fått.

– Nej, vi gick utbildning i december förra året, men det var mest inriktat på det tekniska och strålskydd. Sedan hade vi en inkörningsperiod innan vi började köra skarpt i januari. Bildtolkning har vi fått lära oss efterhand, säger Leo Salander.

Han berättar att var och en har utvecklat sin specialitet.

– Det har visat sig att vi har fallenhet för att se olika saker. Intressen och tidigare kunskaper spelar in, säger han.

Thomas Harjulin håller med.

– Intresse för bilar och viss baskunskap om hur de är uppbyggda är nästan en nödvändighet. Man behöver veta vad som ska finnas där för att hitta det som inte ska finnas, säger han.

I Chevroletens fall syns en flaska instoppad vid ett av bakhjulen.

Leo Salander anropar kollegorna och ber att någon ska öppna containern.

Andreas Svensson kommer med en bultsax och klipper upp plomberingen. Förstärkning i form av narkotikahunden Krut, 8, och hans förare Kari Palmgren tillkallas.

Krut hjälps upp i containern och börjar genast springa runt och under bilen. Nosen arbetar och svansen viftar oavbrutet. Någon narkotika hittar han inte. Han får ändå sin belöning: en stunds lek med husse och flera andra som gärna ägnar en stund åt Krut och hans leksak.

Bakluckan på den misstänkta bilen öppnas och flaskan plockas fram. Det är en grön oljeflaska, men den innehåller inte olja. I stället finns där en klar vätska, lättrinnande som vatten. Lukten är lätt stickande.

– Det kan vara helt vanligt vatten som tagit åt sig lukt av det som varit i flaskan tidigare, men för säkerhets skull gör vi ett narkotikatest, säger Andreas Svensson.

Han tar fram en liten behållare med en vätska som han blandar med lite av flaskans innehåll. Blandningen häller han sedan ner i en behållare med stickor som reagerar på THC, kokain, amfetamin, metamfetamin, morfin och bensodiazepiner. Inget av preparaten finns i flaskan. Bilen får klartecken.

Leo Salander ringer och ber någon komma och köra bort containern.

Tull2_jonas_eriksson_1024

Färjan från Tallinn kommer in och bilarna börjar rulla av. Fem lastbilar är uttagna till skannerkontroll.

Den första lastbilen rullar igenom. Chauffören står utanför strålsäkerhetszonen och tittar på. Han ser ganska missnöjd ut. Han talar ingen engelska, men lite tyska. Magnus Berzelius hjälper oss att tolka.

Chauffören har kört lastbil i 35 år och fått sin lastbil undersökt flera gånger tidigare. Han pekar på sin klocka och säger ”eine stunde”. Han är irriterad över förseningen som han uppskattar till en timme.

– Även om skannern är mycket snabbare än en manuell undersökning är så innebär det en fördröjning. Han ska vidare till Norge med möbellasten så han vill ju bara iväg, säger Magnus Berzelius.

Nästa bil innehåller kantareller och elektronikkataloger. Chauffören Peep Luik gillar skannern. Han har kört lastbil i 35 år och har också fått sin lastbil undersökt flera gånger, både i skanner och manuellt.

Peep Luik berättar på en blandning av knagglig engelska och ännu knaggligare svenska om hur han tidigare blivit fördröjd flera timmar.

– ­Det här sinkar mig som mest en timme. Sedan åker jag direkt till partihallarna i Årsta och lastar av kantarellerna, säger han.

Katalogerna ska sedan vidare till Oslo och Trondheim dit han beräknar att vara framme i morgon kväll.

Inte heller de återstående lastbilarna innehåller något misstänkt även om teamet tittar lite extra på en last med lingon.

Så snart den sista lastbilen rullat iväg är det dags att packa ihop skannern som ska vidare till Nynäshamn.

Mahmood Bale huttrar i kylan när han plockar ihop det sista.

– Det här är ett jätteroligt jobb, men det är klart att under vinterhalvåret är det inte fullt lika kul. Vi är alltid utomhus. Men vi har sökt oss hit allihop och gänget som jobbar här är riktigt bra, säger han.

Foto: Jonas Eriksson
Foto: Jonas Eriksson

Mer från Accent