Intervju

Nye folkhälsoministern:
”Vill värna alkoholpolitiken”

Sveriges nya folkhälsominister vill värna den restriktiva alkoholpolitiken och är motståndare till all form av narkotikalegalisering. Dessutom gillar han nykterhetsrörelsen. Accent har pratat med Gabriel Wikström.

Hur ser du på ditt uppdrag, vilka är de viktigaste frågorna på alkohol- och narkotikaområdet framöver?

– Det handlar väldigt mycket om att värna grunderna i den svenska alkoholpolitiken, och där har Systembolaget och dess monopol en särställning. Vi ser ju att monopolet utmanas på olika sätt, det gäller allt från förslag om gårdsförsäljning till e-handel, vinklubbar och liknande.

– Gårdsförsäljningen säjer vi nej till, vi tror att det hotar monopolet. Tillåter vi en sådan lösning öppnar vi också upp för EU att ha en massa synpunkter. När det gäller näthandeln tror vi att det gäller att ha en skärpt tillsyn eftersom dagens regler ofta inte följs. Naturligtvis måste vi göra kontinuerliga översyner också av hur reglerna är utformade, men framför allt handlar det om att se till att de efterföljs.

Men utredningen om e-handel pekar ju på att det har varit otydligt vad som egentligen gäller, vad som är tillåtet och inte?

– Ja precis, det är därför det ibland kan handla om att förtydliga reglerna och ibland om att de följs bättre.

I Finland och Norge finns regler som gör att e-handeln är så ointressant att den i princip inte existerar. Utredaren valde bort den vägen, men kan du tänka dig ytterligare skärpningar?

– Nu tittar vi på de förslag som har kommit fram och då handlar det framför allt om förbättrad tillsyn och det handlar om att förbjuda kommersiell förmedling och det är de förslagen vi nu bereder på Socialdepartementet. Jag vill gärna se effekten av detta innan vi eventuellt går vidare.

Och gårdsförsäljningen, den dörren kan vi stänga helt nu, det kommer inte att bli någon sådan?

– Nej det kommer det inte att bli. Därför att det skulle vara en direkt utmaning av Systembolagets monopol. Jag tror inte att EU skulle tillåta det utan att vi tvingades avskaffa monopolet.

Och när det gäller alkoholskatten, där kommer ni att föreslå en höjning i höstbudgeten?

– Ja precis. Det följer ungefär den tidigare regeringens planer.

Hur ser du på alkoholskatten som instrument, kritikerna menar ju att man inte kan höja så mycket utan att införsel och smuggling ökar? Är det en balansgång?

– I teorin så är ju det en svår balansakt. I praktiken har vi ju dock sett att även om alkoholskatten har höjts så har priserna varit ganska oförändrade. Det tyder ju på att många av leverantörerna har ganska goda marginaler på den alkohol man säljer. Jag vet inte exakt var gränsen går, men hittills har inte den höjda alkoholskatten lett till några negativa effekter när man tittar på smuggling och liknande.

Att leverantörerna sänker priset i takt med att man höjer skatten är väl på gott och ont tänker jag. Även om jag förstår att den höjda alkoholskatten har mycket med ökade intäkterna till statens budget att göra så är det ju rimligen också ett viktigt alkoholpolitiskt instrument för att hålla konsumtionen nere. Och då vill man väl att priserna ska höjas?

– Ja verkligen. Men nu har det ju som sagt funnits marginaler och jag tror också att det är bra om man kan minska dem så att det inte blir lika lönsamt att sälja alkohol. På sikt tror jag att det är bra att ta en diskussion om hur höga alkoholskatter vi ska ha och om var gränsen går innan den påverkar smugglingen för mycket.

Är det här frågor som ni är överens om i regeringen eller kommer du att få mothugg från Miljöpartiet?

– Jag tror att vi kommer att vara överens om frågorna, det har vi i alla fall varit den här första en och en halv veckan. Jag tror också att det många gånger på det här området går att hitta breda majoriteter i riksdagen, inte minst med Kristdemokraterna men kanske också med Folkpartiet. Det ska bli spännande att se om de här partierna vågar stå upp för de linjer man har haft under hela de här partiernas levnad och om något blir annorlunda när man inte längre har det här riktigt täta samarbetet med till exempel Moderaterna, som ju har stått för en mer liberal hållning i synen på alkohol och där man ser frågan mer kopplad till individens frihet.

Narkotika då, vi ser både globalt och i Sverige allt oftare krav på såväl avkriminalisering som av legalisering av cannabis. Hur ser du på den frågan?

– Jag tycker att det är en helt missriktad debatt. Det är synd att se att det ofta är en resignerad hållning man har, man har gett upp inför kampen mot narkotika och säger att om vi ändå inte fått stopp på det ska vi mildra negativa effekter genom att avkriminalisera handel och liknande. Jag tror att det är helt fel väg att gå, särskilt här i Sverige där jag inte upplever att det finns något stöd för den typen av åtgärder. Det blir en pseudodiskussion som riskerar att ta kraft och energi från den viktiga politiska debatten om hur vi förbättrar missbruksvården och om hur vi kan stoppa både införsel och försäljning av narkotika och hur vi kan verka för visionen om ett narkotikafritt samhälle.

Det kom nya siffror från Socialstyrelsen i somras som visar att den narkotikarelaterade dödligheten fortsätter att öka och också om man jämför vår siffra med andra länder så är den hög.

– Det är naturligtvis väldigt oroande. Det är förskräckligt så till vida att det är ett enormt lidande för enskilda individer och för anhöriga, men det innebär ju också enorma kostnader för samhället. När vi samtidigt slåss mot cancer och folksjukdomar som diabetes, när vi har en nollvision i trafiken, när vi på många olika sätt jobbar för att färre människor ska lida och färre ska dö … När vi många gånger gör det mot sjukdomar som vi i slutänden kanske inte har så stor makt över, det är i det ljuset som det känns så oerhört onödigt och fruktansvärt att människor ska behöva lida och dö av en utveckling som vi faktiskt borde kunna ha makt över.

Just den relativt höga narkotikarelaterade dödligheten vi har i Sverige används ju ibland som ett argument för att den politik vi har inte fungerar och att det är dags att göra något annat, vad säger du om det?

– Jag tror att det är helt uppenbart att vi hela tiden behöver se över vår politik och se på vilka sätt vi kan förbättra den. Att använda detta som argument som att man med en enda enkel åtgärd som en avkriminalisering skulle kunna vända den utvecklingen … Det tror inte jag på. Jag tror att det handlar om att se hur vi kan använda de befintliga verktygen bättre men också se om vi kan lägga till några nya verktyg i lådan för att fortsätta på den inslagna vägen att inte acceptera den här typen av droger.

Jag möter ganska mycket människor med egen erfarenhet av missbruk och många talar om svårigheten att få bra vård. Och får man väl tillgång till vård så är det ofta korta insatser, uthålligheten man vill se från samhällets sida finns inte där.

– Jag känner igen den bilden. Jag tror att det är viktigt att ha en diskussion hela tiden om vilka metoder som hjälper. Det har ju till exempel prövats på vissa håll att ge boende först, att inte kräva drogfrihet lika kategoriskt, och det gäller att utvärdera de resultaten och se om de kan funka överallt. Vad jag definitivt tror att vi måste lämna bakom oss är det här med moraliserandet över drogmissbruk. Det tror jag inte leder till något gott, det riskerar bara att stöta bort dem som har fastnat i missbruk och stigmatiserar dem. Det bidrar inte till att vi löser problemet.

I missbruksutredningen som presenterades för ett par år sedan så föreslog utredaren bättre tillgång till både substitutionsbehandling och sprutbytesprogram i Sverige. Kommer vi att få se det?

– Nu finns det ju ett regelverk som innebär att huvudmännen, framförallt landstingen, kan erbjuda den här typen av insatser och det tycker jag är bra. Men jag tycker också att besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt, ute i landstingen. Det ska inte rikspolitikerna lägga sig i. Samtidigt tror jag att det viktiga är att de här besluten grundar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet och inte på några gamla, i vissa fall förlegade, moraliska föreställningar om missbruk. Det är tyvärr många gånger där diskussionen om till exempel sprutbytesprogram hamnar, att man har olika syn på moral snarare än att man ser till vad som faktiskt fungerar.

Du har ju tidigare varit ambassadör för IOGT-NTO-rörelsens kampanj Vit jul, är det något du kan tänka dig att ställa upp på igen?

– Definitivt. Precis som jag sade första gången jag fick den här frågan: För mig är det här helt oproblematiskt. Jag har aldrig förknippat julen med alkohol under min uppväxt. När jag var hemma hos en av mina första flickvänner under julen och hennes familj drack alkohol så var det jättemärkligt för mig, det kändes så fel. Midsommar, nyårsafton och en del andra helger, då förekom det alkohol hemma, men aldrig på julafton. Jag tror inte att man behöver ha någon absolut nolltolerans eller säga att det aldrig får förekomma alkohol på högtider, men det behöver inte heller förekomma på varje högtid. Och det kanske är så att man ska se julen som barnens högtid och som ett tillfälle där man faktiskt inte behöver ha alkohol. Ibland har debatten i Sverige handlat väldigt mycket om antingen total avhållsamhet eller att dricka vid varje tillfälle som ges. Jag tror att det är positivt när man diskuterar mer om att man faktiskt kan avstå alkohol ibland även om man inte är nykterist.

Hur ser du på nykterhetsrörelsen, vilken är din bild av den?

– Jag har jättepositiva erfarenheter av nykterhetsrörelsen. Jag har ju fram till för bara en och en halv vecka sedan varit förbundsordförande för SSU och vi hade ett gott samarbete med Ungdomens Nykterhetsförbund. Det är rörelser som liknar varandra i och med att man är breda folkrörelser, man drivs av ideal och värderingar i första hand och inte en massa andra saker.

Det är något du kan känna igen dig i?

– Jag känner verkligen igen mig och jag ser väldigt positivt på det arbete nykterhetsrörelsen gör. Jag tror att just när det gäller de här frågorna som man inte alltid kan styra med lagstiftning och regler… där man måste ha en levande diskussion om vilka normer som gäller i samhället och vilka värderingar man har, då krävs det en bredare folkrörelse med många engagerade för att det ska vara en diskussion som når ut brett i samhället.

Mer från Accent