Mot alla odds – fajten mot alkoholindustrin
Illustration: Saga Bergebo.

Mot alla odds – fajten mot alkoholindustrin

Kampen mot alkoholindustrin kan tyckas lika ojämn som en Davids kamp mot Goliat. Då kan det vara bra att hålla i minnet vem som vann – nämligen David.
Av: Eva Ekeroth

I en rad artiklar har Accent skrivit om alkoholindustrin; vilka ägarna är, vilka arbetsmetoder de använder, och vilka konsekvenser alkoholkonsumtionen får. Men det finns motkrafter. Ofta utgörs de av ideella organisationer och eldsjälar på olika nivåer.

Ett biståndsprojekt som inte gav förväntat resultat gjorde att Juliette Namukasa, chef för International Aid Services i Uganda, fick upp ögonen för alkoholens roll i att hålla människor kvar i fattigdom.

– Vi fick biståndspengar för att starta ett projekt för rent vatten, sanitet och säker livsmedelshantering, men vi märkte att resultaten uteblev. Människorna i byn vi jobbade med hade sagt att om de bara fick hjälp med utsäde och att köpa oxar skulle vi se en förändring på två år – men inget hände.

Anledningen var att männen var upptagna med att dricka alkohol och lämnade allt arbete åt kvinnorna.

Juliette Namukasa. Foto: Eva Ekeroth.

– När vi såg hur kvinnorna fick slita så vände vi oss till våra bidragsgivare och sa att vi behöver börja jobba med alkoholproblemen för att kunna nå målen, säger hon.

Det ledde till att AIS fick medel för att starta arbetet mot alkohol.

– Vi bjöd in kvinnorna och bad dem lista alla fördelar och nackdelar med alkohol. De kom på många fördelar; det är en del av vår kultur, för många handlade det om deras försörjning; det är ofta kvinnor som tillverkar alkohol medan det är männen som dricker den. Men snart kom de fram till att nackdelarna övervägde, säger Juliette Namukasa.

Kvinnorna fick sedan i uppgift att spara alla pengar de tjänade på att brygga och sälja alkohol under tre månader.

– Vi fyllde på med bidrag och pengarna användes sedan till grundplåt för att starta företag i stället för att sälja alkohol. Någon startade grisuppfödning, en annan köpte en get, andra utvidgade sitt lilla jordbruk eller köpte en bit mark, men de flesta blev återförsäljare av matvaror.

Projektet startade i nio byar i norra Uganda 2012.

– Redan när vi publicerade den första resultatrapporten 2014 såg vi stor skillnad mot tidigare. Vi kallar det för Resan. De här byarna har gjort en riktig resa, säger hon.

Foto: Jens Wingren

Även Lars Mannberg, regionchef för IOGT-NTO i Östafrika, vittnar om att kvinnorna har en nyckelroll.

– När hushållspengarna går till alkohol får familjen svälta. Det är för det mesta männen som dricker. Därför fungerar det så bra att hjälpa kvinnorna. När de får egna medel sker något. Kvinnornas självförtroende ökar. De vågar säga ifrån och finner sig inte i våldet som följer
i alkoholens spår, säger han.

Det han syftar på är projekt, där kvinnor får mikrolån eller startbidrag för att starta ett eget företag.

– Jag har sett exempel på att det lett till att mannen slutat supa och istället hjälper sin fru genom att stå i hennes kiosk eller butik. När man stärker kvinnorna betyder det ofta att barnen får det bättre. De kan gå i skolan, våldet i hemmet minskar och familjen får tillgång till hälso- och sjukvård, säger han.

Att få ner alkoholkonsumtionen är det bästa sättet att hjälpa kvinnorna anser han.

– Skulle man få ner alkoholkonsumtionen skulle kvinnornas situation förbättras avsevärt. För att komma åt problemet behöver man involvera byäldsten, men om de själva hör till dem som dricker för mycket är det inte så lätt att få dem att förstå att alkohol genererar våld. Kommer man åt alkoholen kommer man också åt HIV-smittan. I byar där tillgången på alkohol är stor är också förekomsten av HIV-smitta hög, säger han.

Att arbeta med individer kan snabbt ge synligt och uppmuntrande resultat, men utan regleringar faller nya individer in i beroende i en aldrig sinande ström.

– Tillgången på alkohol i Uganda är mycket stor. Alkoholen är billig och det finns ingen reglering av försäljningen. En flaska öl med en styrka på 4,5 procent kostar motsvarande 6–8 svenska kronor. Då är det en kontrollerad produkt som främst konsumeras av de rika, säger Juliette Namukasa, och fortsätter:

– Portionsförpackad sprit kan du köpa i praktiska engångsförpackningar på en deciliter. En sådan innehåller 40-procentig sprit och kostar omkring två kronor. Lokalt produceras ännu starkare sprit. Den kan vara så stark att det börjar brinna om du tänder en tändsticka, omkring 80 procent. Den är ännu billigare.

Arbetet mot alkohol är det mest effektiva och inspirerande av allt vi jobbar med.

Det finns en åldersgräns på 18 år, men enligt Juliette Namukasa är det ingen som följer den.

– Barn kan skickas till baren för att handla åt sina föräldrar. Alkohol bryggs också i hemmen så tillgången är god under alla omständigheter.

Ändå tycker hon inte att arbetet är tröstlöst.

– Jag blir uppmuntrad av de solskenshistorier jag ser och hör. Arbetet mot alkohol är det mest effektiva och inspirerande av allt vi jobbar med. Vi arbetar också långsiktigt med att försöka få till en reglering. Genom nätverket Uganda alcohol policy alliance, UAPA, lobbar vi mot regeringen för att få till en nationell kontrollpolitik, säger hon.

Det räcker dock inte enligt Juliette Namukasa.

– Restriktioner hjälper inte om inte människornas attityder ändras. Vi måste också få folk att förstå problemet för
att de ska acceptera restriktionerna, säger hon.

Dela artikeln:
0