Både i Sverige och globalt har det länge funnits en stor enighet kring en restriktiv narkotikapolitik. Det senaste året har något hänt. Allt fler ropar efter legalisering – och rösterna kommer från oväntade håll.
I hundra år har den internationella överenskommelsen när det gäller narkotika varit att tillgången och användandet ska begränsas.
I världen råder ännu en stor enighet kring den restriktiva narkotikapolitiken. Exempelvis står så gott som alla länder inom FN bakom de narkotikakonventioner som undertecknades på 60-talet som säger att narkotika endast får användas i medicinskt och vetenskapligt syfte.
Men trots att det gått femtio år sedan FN:s narkotikakonvention undertecknades har narkotikaproblemen inte blivit mindre. Enligt FN:s World drug report använde 210 miljoner människor narkotika 2010, i slutet på nittiotalet var det 180 miljoner. Mellan 16 och 38 miljoner är tunga missbrukare och 200 000 människor dör en narkotikarelaterad död varje år.
– Det går inte jättebra men å andra sidan går det inte jättedåligt. För hundra år sedan när man började reglera narkotikan odlades cirka 30 000 ton opium och i dag odlas cirka 10 000 ton opium. Det är en kraftig minskning och en indikation på att utan narkotikakontrollen skulle vi ha haft en fruktansvärd situation, säger Per Johansson som är generalsekreterare på RNS, Riksorganisationen narkotikafritt samhälle.
I början på sjuttiotalet fick den restriktiva narkotikapolitiken ett namn då president Richard Nixon valde att kalla USA:s kamp mot den illegala narkotikahandeln för ”War on drugs”, kriget mot narkotikan. Knarkkriget gick ut på att med hjälp av polis och militär besegra knarkkartellerna och få stopp på smugglingen av narkotika till USA.
I dag, 40 år senare, efter att många odlingar förstörts, människoliv skördats och hundratusentals personer fängslats, har frasen ”kriget mot knarket” blivit en av de vanligast förekommande i narkotikadebatten. Att ”kriget mot knarket är ett misslyckande” står att läsa så gott som dagligen på tidningars ledarsidor, i blogg-inlägg, debattartiklar och på olika organisationers webbplatser.
Kritiken blev mycket synlig i juni 2011 då ett tjugotal framstående personer lade fram en rapport till FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon där de krävde att knarkkriget läggs ner, att cannabis ska legaliseras och att förbudet mot att använda narkotika tas bort. Rapporten ”War on drugs” från Global commission on drug policy har undertecknats av bland andra FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, Mexikos före detta president Ernesto Zedillo, nobelprisvinnaren i litteratur Mario Vargas Llosa och Norges före detta utrikesminister Thorvald Stoltenberg.
I Sverige, som ofta framhålls som ett föregångsland av de som förespråkar en restriktiv narkotikapolitik, är det förhållandevis få personer som testar och använder narkotika jämfört med andra länder. Men antalet tunga missbrukare har ökat med 15 procent på tio år och i dag lider cirka 30 000 personer av ett tungt narkotikamissbruk.
Enligt Alexander Bard, författare och sedan länge narkotikaliberal, är det själva förbudet mot att använda narkotika som leder till att en stor andel av de som provar narkotika i Sverige fastnar i ett tungt missbruk.
– Avskräckningseffekten som vi eftersträvat i Sverige genom att kostsamt hota med polisbatonger har möjligtvis fördröjt drogdebuten med högst ett par år men inte alls förhindrat eller bromsat dess frekvens i övrigt. I Sverige börjar brukandet senare än i andra länder där man avkriminaliserat bruket av narkotika som exempelvis Portugal men missbruket är mycket mer problematiskt och vi har idag ett stort problem med tungt missbruk i Sverige som är en direkt konsekvens av att vi har de hårdaste lagarna i hela EU gentemot även oproblematiskt fredligt drogbruk. Så i Sverige får vi många missbrukare, stora kostnader för staten, och flest dödsfall av tungt missbruk. Vår politik är ett tragiskt misslyckande av goda intentioner som landat helt fel, säger han.
Han får medhåll av Liberala ungdomsförbundet, LUF, som på sin kongress i somras beslutade att vara för en legalisering av cannabis och att fortsätta verka för att bruket av narkotika ska avkriminaliseras.
– Den främsta anledningen är att vi insett att det är den minst dåliga lösningen. Kriminalisering av droger gör att personer i första hand möts av polisen och inte socialtjänsten och rädslan för att straffas håller människor borta från vård. När det gäller cannabis så står den för en stor del av narkotikaproduktionen i värld-en. Om cannabis legaliseras kommer de kriminella nätverken att försvagas, säger Adam Cwejman, ordförande i LUF.
Men Per Johansson på RNS tror inte att en liberalare narkotikapolitik skulle vara lösningen på problemen.
– Finns det något exempel på någon person som har blivit anmäld till polisen när de sökt vård för ett missbruk? Nej det finns inte. Det skulle vara ett brott mot sekretessen. Allt det där är myter och ursäkter, säger han.
– Dessutom är det naivt att tro att vi skulle få bukt med den illegala narkotikahandeln genom att legalisera cannabis. Vi har en ganska omfattande illegal sprithandel och tobakshandel trots att det är lagligt. Det förekommer eftersom punktskatterna är höga på alkohol och tobak och då blir det intressant att handla med de varorna illegalt. Den illegala narkotikahandeln skulle bara upphöra om vi legaliserade alla droger helt utan reglering. Vi skulle få en enorm spridning av narkotikamissbruket och det skulle bli en undergång av det moderna samhället.
På Frälsningsarméns sociala center vid Hornstull i Stockholm långt borta från FN, ungdomsförbund, antidrogorganisationer och narkotikadebattörer sitter ett tiotal personer och äter frukost. Centret har öppet varje förmiddag och under en dag brukar ett hundratal personer komma förbi för att äta, prata eller låna datorn.
Magnus Eriksson, 48 år, är en av de som besöker centret då och då. Han började röka cannabis som 15-åring.
– Jag tror inte att det skulle bli någon större skillnad om cannabis vore lagligt. Alla skulle inte börja röka cannabis bara för det. Vad gör det för skillnad om jag stjälper i mig en halv flaska vin eller röker en joint? Frågar han och berättar att polisen ibland kontrollerar honom och vännerna när de står utanför Systembolaget.
– Narkotikaspan kommer och ber en vända ut och in på fickorna. Så länge man inte har något på sig är det oftast lugnt. Men det är taskigt för människor som sitter fast i ett missbruk att de ska få på käften för att de tänder på.
Magnus Eriksson har nyligen avtjänat ett kortare fängelsestraff som han dömdes till efter att han greps med ungefär 60 gram cannabis på sig, som han, enligt honom själv, skulle ha för eget bruk.
– De har lagt ner mycket resurser på att få bort cannabis men de kommer ingen vart med det. De för en kamp som de omöjligt kan vinna. Skulle de legalisera det skulle de slippa sådana brott, säger han.
Magnus Eriksson tror däremot inte att fler skulle söka vård för ett missbruk om det vore lagligt att använda droger.
– Det är inget som man tänker på. Behöver man hjälp så söker man det. Det är ingen som kontaktar polisen. Det får de inte göra, säger han och fortsätter:
– Jag tror inte att samhället skulle tjäna på att avkriminalisera bruket eller legalisera cannabis men jag tror inte att man skulle förlora på det heller.
Legaliseringssidans argument:
* Den restriktiva narkotikapolitiken har inte lyckats minska narkotikaproblemen i världen.
* Missbruk är en sjukdom inte ett brott. Eftersom det är brottsligt att använda narkotika är missbrukare rädda för att söka vård.
* Att narkotika är olagligt tvingar missbrukare till en kriminell livsstil.
* Cannabis är mindre farligt än både alkohol och tobak som är lagliga droger.
* Det finns ingen som har dött av cannabis.
* Om cannabis legaliseras kommer handeln bli en vit kontrollerad marknad. Knarkkartellerna kommer att försvagas.
* En framgångsrik narkotikapolitik mäts inte i hur många odlingar som förstörs, hur många som sätts i fängelse eller hur få som använder narkotika. En framgångsrik narkotikapolitik mäts i hur lite skador narkotikan orsakar på individer och samhället. Vi borde sikta in oss på att minska skadeverkningarna. Narkotikan kommer ändå aldrig att försvinna.
Den restriktiva sidans argument:
* Om vi inte hade begränsat narkotikan genom lagar och internationell kontroll hade narkotikaproblemen varit mycket större än vad de är i dag.
* Bruket av narkotika ska vara kriminellt eftersom det avskräcker unga från att prova narkotika. Polisen har möjlighet att ta drogtester, vilket leder till tidig upptäckt och att personer får hjälp.
* Ingen missbrukare som ber om vård anmäls till polisen, det skulle vara ett sekretessbrott.
* Vi har nog med problem med våra lagliga droger alkohol och tobak, varför ska vi legalisera fler?
* Cannabis är skadligt, speciellt för unga människor. Den senaste forskningen visar att hjärnan slutar utvecklas, en ung persons hjärna blir inte vuxen.
* Ingen har dött av en överdos cannabis men personer har dött på grund av att de varit påverkade av cannabis i exempelvis trafikolyckor eller på grund av psykoser.
* Den illegala knarkhandeln kommer inte att upphöra om man legaliserar cannabis.
* Världens länder och politiska ledare är eniga om den restriktiva narkotikapolitiken.De som vill legalisera droger är en liten klick ”flummare” som bara vill få röka sin cannabis lagligt.
Text: Joanna Wågström. Illustration: Emma Hanquist.