Vid en ceremoni i går i S:ta Clara kyrka i Stockholm fick domkyrkominister Carl-Erik Sahlberg motta ett diplom som visar att ingen alkohol förekommer i kyrkans lokaler.
Det är organisationen Vita Nykter, en nykterhetsrörelse på kristen grund, som står för certifieringen. För att bli certifierad måste kyrkan uppfylla fyra krav:
• Lokalen är alltid alkoholfri – även vid uthyrning till andra.
• Inga drycker i lokalen har mer än 0,5 % alkohol.
• Nattvarden är helt alkoholfri.
• Ingen som tjänstgör i lokalen luktar alkohol.
– Idag finns certifierade lokaler i 13 kommuner, säger Sten-Gunnar Hedin, ordförande i Vita Nykter och lämgst till vänster i bild.
Förutom kyrkor kan det till exempel röra sig om lägergårdar, caféer och secondhand-butiker.
− Vi valt att fokusera på lokalen och inte på församlingen. Det är främst de alkoholfria zonerna vi hoppas ska bli fler, säger Sofia Modigh, vice ordförande i Vita Nykter. Vi har satt kraven ganska lågt så att det ska vara lätt att bli certifierad. Förhoppningsvis sätter det igång en process i församlingen. Kanske höjer vi tröskeln så småningom.
Att Klara kyrka uppfyller kraven råder det inget tvivel om.
− Klara kyrka, med Carl-Erik Sahlberg i spetsen är ett föredöme, säger Sten-Gunnar Hedin.
Carl-Erik Sahlberg har varit präst i Klara kyrka sedan 1989. Ganska omgående efter tillträdet bytte han ut nattvardsvinet mot alkoholfritt eftersom han förstod att det var ett problem för alkoholberoende att ta nattvarden. Då det fanns många missbrukare i centrala Stockholm, en del av dem runt kyrkan, beslöt domkyrkorådet att Klara skulle bli en diakon församling som arbetade aktivt med dem som har det svårt.
Idag har man dels en mottagande verksamhet med en diakonimottagning dit missbrukare, psykiskt sjuka, fattiga och andra behövande kommer för ekonomisk hjälp, stödsamtal, rådgivning eller förbön. Kyrkan tar också emot 16 nattgäster varje natt. Församlingen har också en uppsökande verksamhet med en fikavagn som rullar både förmiddag och eftermiddag, måndag till fredag. Den brukar stå på Sergels torg, utanför Försäkringskassan och utanför kyrkan.
− Vi träffar hundratals personer varje vecka. Det vi gör är väldigt enkla saker, säger Carl-Erik Sahlberg, ingenting märkvärdigt, men kontinuerligt och därför viktigt för dem som använder våra tjänster. Till och med sociala myndigheter skickar hit folk. Jag skulle bara önska att vi kunde få ekonomisk hjälp till vårt arbete.
Eva Ekeroth