Kenya: Alkoholpolitik på bräcklig grund
På bilden: John Mututho skakar hand med företrädare för alkoholindustrin, samt svarar på frågor. Längs ner till höger: Jacqueline Kigera, jurist på NACADA. Foto: Eva Ekeroth

Kenya: Alkoholpolitik på bräcklig grund

Trots många hinder på vägen har Kenya fått en restriktiv alkoholpolitik. Dessvärre följs den inte alltid. Korruptionen är det största hindret.
Av: Eva Ekeroth

Alcoholic Drinks Control Act heter lagen som John Mututho, då parlamentsledamot, lyckades driva igenom 2010, trots att alkoholindustrin med näbbar och klor försökte förhindra att den infördes.

Lagen, som också kallas Mututho Law, säger att alkohol endast får produceras och säljas av licensierade företag och får bara säljas till den som fyllt 18 år. Tiderna för servering är begränsade. Barer får heller inte etablera sig inom 300 meter från en skola. En viss andel av ytan på förpackningen eller etiketten måste också bestå av varningstext.

John Mututho är numera ordförande för alkoholmyndigheten National Authority for the Campaign Against Drug Abuse, NACADA, som startades med syfte att se till att lagen efterlevs.

Varje region måste anta sin egen alkohollag. De flesta regioner har dock bara kopierat den nationella lagen och inte gjort egna regionala anpassningar, som det var tänkt.

– Det kan vi inte förhindra. Vi har också svårt att få bort barer som ligger för nära en skola om de låg där redan innan förbudet infördes, säger Jacqueline Kigera, jurist på NACADA.

Nu finns också förslag som ska begränsa marknadsföringen.

– Det ligger ett förslag som ska förbjuda marknadsföring på allmän plats utanför skolor och religiösa institutioner. I vissa delar av landet är det förbjudet att annonsera överallt utom i anslutning till försäljningsställen, säger hon.

 

Tillsammans med en rad andra organisationer har IOGT-NTO-rörelsens samarbetspartner i landet, Scoutorganisationen Kenya Girl Guides Association, bildat Kenya Alcohol Policy Alliance.

Elisabeth Ogott, programkoordinator för Kenya Girl Guides Association, berättar att de tillsammans med NACADA har anordnat möten med regionernas fullmäktige och utbildat ledamöterna.

– Vi använder oss av statistik för att få dem att förstå avigsidorna med alkohol. Innan vi kom tyckte många ledamöter att fler skulle få öppna försäljningsställen och barer. Det är ett stort problem här att många barer ligger allt för nära skolor, säger Elisabeth Ogott.

Under 2015 ligger fokus på att förstärka lagstiftningen.

– Regionerna känner inte till att de är tvungna att implementera den också. De som ska sköta tillsynen har inte heller koll på vad de ska titta efter, säger Elisabeth Ogott.

Nairobi är en stor stad med fler än tre miljoner invånare. Staden är organisatoriskt uppdelad i olika områden. Pangani är en av de fattigare delarna. På trottoaren har människor slagit upp provisoriska stånd där de säljer allt möjligt. Vi besöker en bar som serverar alkohol trots att klockan ännu inte är två på eftermiddagen. Barägarna hävdar att de har tillåtelse att servera hela dagen.

Enligt Elisabeth Ogott säger lagen att man får servera alkohol utanför tiderna om man också serverar mat. Ingen av de besökare som befinner sig på baren har dock beställt något annat än alkohol.

Den biträdande områdeschefen för Pangani är kritisk till hur alkoholpolitiken fungerar.

– NACADA borde arbeta mer tillsammans med samhället och de lokala ledarna. Nu anställer de folk utifrån som ingen lyssnar på, säger han.

 

I ett försök att komma till rätta med den illegala alkoholproduktionen, som är vanlig i Kenya, har han, tillsammans med en representant för Kenya Brewery, besökt barer och försäljningsställen och försökt övertyga dem att bara sälja legalt producerad alkohol.

Riskerna med olagligt producerad alkohol är stora. Kunderna känner varken till innehållet eller styrkan. Inte heller går det att hålla koll på under vilka förhållanden den är producerad. Men att myndighetsrepresentanter hjälper multinationella alkoholproducenter att övertyga barägare att köpa in företagens varor är knappast ett effektivt sätt att minska alkoholförsäljningen.

Samarbetet med alkoholindustrin på lokal nivå verkar ha satt sina spår. Den biträdande områdeschefens i Pangani recept för att minska problemet med illegal alkohol är direkt hämtat från alkoholtillverkarnas receptbok:

– Vi måste sänka skatten på den lagliga alkoholen. Annars kommer vi inte ifrån problemet med hemtillverkad alkohol, säger han.

Enligt områdeschefen är korruptionen utbredd.

– Politikerna är korrupta och delar ut licenser till alla som betalar för det. Polisen, som har till uppgift att utöva tillsyn och stoppa den illegala hanteringen, åker runt till de illegala spritfabrikerna och tar betalt för att se mellan fingrarna, säger han.

Polisen tar ungefär 1 000 kenyanska skilling av varje tillverkare per dag. Det motsvarar ungefär 100 svenska kronor.

– Varje polis uppsöker ungefär 20 tillverkare per dag. Det blir 20 000 skilling, men han får inte behålla hela summan. Den ska delas med hans överordnade, säger områdeschefen.

Enligt John Mututho var problemet dock lika stort tidigare fast på en annan nivå.

– Anledningen till att befogenheterna togs ifrån områdescheferna var att de var så korrupta. Det förekom mycket mutor, säger han till Accent.
Försöken att komma åt korruptionen verkar alltså främst leda till att den flyttar runt.

 

Per-Åke Andersson, programsekreterare för i IOGT-NTO-rörelsens internationella arbete, har jobbat länge med Östafrika. Han tycker det är svårt att säga om den politiska situationen går åt rätt håll eller inte.

– Alkoholpolitiskt är det mycket som är bra. Men det finns starka ekonomiska krafter som motarbetar en restriktiv politik, inte bara industrin, utan även andra från till exempel besöksnäringen och PR- och reklamindustrin. Så det är inte alls enkelt att göra något.

Ett annat problem är den stora andelen oregistrerad alkohol.

– Många människor lever av att producera alkohol, ofta kvinnor. Ska man ta ifrån dem deras utkomst måste man ge dem något annat istället. Hjälper vi en bort från den här hanteringen kommer snart någon annan och fyller igen hålet, säger Per-Åke Andersson.

Han håller med om att korruptionen är ett stort hinder.

– Industrin gör vad som helst för att skjuta lagstiftningen i sank. Att vi rör oss i ett av de mest korrupta områdena i världen gör inte saken bättre. Många av de anställda i offentlig sektor är dåligt betalda. Ser de en möjlighet att tjäna en extra hacka finns det väldigt lite motkrafter, säger han.

Alkoholindustrin lyckades övertala regeringen att industrins öl skulle skattebefrias för att konkurrera ut den olicensierade alkoholen.

– Det har som väl är ändrats nu. I Kenya finns en bra grund, men det är svårt att bedöma hur stabil den är, säger han.

Johan Sundqvist, IOGT-NTO:s region­chef i Östafrika, tycker ändå att Kenya kommit en bra bit längre än många andra.

– Men det är ett bräckligt bygge. John Mututho har presidentens stöd även om han inte har parlamentets. Får han hållas fyra – fem år till tror jag att det kan ske ett normskifte, säger Johan Sundqvist.

Dela artikeln:
0