Känsligt läge – hur informera om alkohol och hälsa?
Illustration: Erica Jacobson

Känsligt läge – hur informera om alkohol och hälsa?

Att vår livsstil påverkar risken att drabbas av olika sjukdomar står klart. Men det kan vara svårt att informera utan att skuldbelägga.
Av: Eva Ekeroth

Allt oftare kommer rön som tyder på att vår livsstil kan påverka ifall vi drabbas av diverse sjukdomar och för tidig död. I särskilt fokus står de sjukdomar som de flesta av oss kommer att dö av: hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Vad och hur mycket vi äter, dricker, rör på oss och stressar – allt påverkar.

Men när nya fakta om livsstilens betydelse ska föras ut innebär det också en risk att de som redan drabbats känner sig skuldbelagda. Det fick Cancerfonden erfara när deras kampanj Nej till cancer mötte så starka protester att den hastigt drogs in.

Kampanjen byggde på det faktum att en tredjedel av alla cancerfall kan förebyggas genom sunda livsstilsval. Budskapet uppfattades dock av många som att man skulle kunna välja bort cancer.

Beata Fejer. Foto: Privat

– ”Nejet” uppfattades inte väl av drabbade och anhöriga. De tyckte att vi skuldbelade dem. Ingen har ju sagt ”ja” till cancer, säger Beata Fejer, PR- och kommunikationsstrateg på Cancerfonden.

Hon tror att orsaken till den starka reaktionen var att kampanjen blev för personlig och pekpinneaktig.

– När det kommer för nära en själv och ens levnadsvanor blir det personligt. Vem ska ha rätt att tillrättavisa oss och säga att vi ska avstå från att röka, dricka och sola i solarium?

Efter att kampanjen drogs in gjorde Cancerfonden en analys för att kartlägga vad som gick snett.

– Vi hade använt oss av samma slogan, Nej till cancer, tidigare, vid cancergalan till exempel. Då var det ingen som reagerade, men då var den i ett större sammanhang. Nu körde vi en kampanj under 30 dagar med 30 nej. Då blev det bara korta budskap i olika medier, utan möjlighet till förklaring, säger Beata Fejer.

Att testa kampanjbudskap mer på målgruppen är en lärdom Cancerfonden dragit.

– Vi borde testat ännu mer än vi gjorde innan vi körde igång kampanjen, särskilt när det gäller så korta och förenklade budskap som det inte finns utrymme att förklara. Sedan kanske det är bättre att fokusera på vad man ska göra för att förebygga cancer, i stället för vad man inte ska göra. Men det är givetvis alltid lättare att vara efterklok, säger hon.

Cancerfonden har inte avskräckts från att arbeta med kampanjer.

– Att vi ska fortsätta att informera om cancerrisker är vi helt övertygade om. Kunskapen om till exempel alkoholens roll för cancer är det många som saknar. Vi måste fundera över hur vi kan jobba med prevention utan att det missuppfattas. Vad vi ska säga vet vi, men vi måste fundera mer över hur vi säger det. Vi kanske inte ska säga till folk att de ska sluta dricka alkohol, men de ska åtminstone veta att alkohol kan orsaka cancer och hur den gör det. Sedan kan de dra sina egna slutsatser, säger Beata Fejer.

Det är lätt att hamna i skuldbeläggningsfällan när det handlar om att försöka förändra människors livsstil. Jonna Lappalainen är doktor i filosofi och arbetar som lärare, forskare och föreståndare vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Hon tror att människors reaktion avgörs av hur man informerar.

– Min upplevelse är att det ofta finns en moralisk dimension, och att man hellre skrämmer än informerar, säger hon.

Särskilt känsligt anser hon det vara när det gäller kvinnor, som vid sambandet mellan alkohol och bröstcancer.

– Kvinnors kroppar har omgivningen, särskilt män, länge försökt kontrollera. Det gäller allt från hur man ska se ut till amning. Emancipationen handlar mycket om att själv få bestämma över sin kropp. Då kan reaktionen bli kraftig om man uppfattar att någon, återigen, lägger sig i. Det gäller även när tonårsmammor, i all välmening, har synpunkter på längden på dotterns kjol när hon ska gå ut. Det är en kränkning värd att tas på allvar, säger hon.

Vi måste fundera över hur vi kan jobba med prevention utan att det missuppfattas.

Jonna Lappalainen. Foto: Anna Hartwig

Jonna Lappalainen tror också att de korta budskapen är en orsak till protesterna.

– Ger man i stället informationen i ett sammanhang så får man en annan ingång.

När en enskild faktor lyfts ur sitt sammanhang blir det lätt fel.

– När man lyfter upp alkohol som ensam faktor i en informationskampanj framstår det som att man vill hävda att det är enbart människors alkoholintag som leder till att de får cancer. Det tycks som man söker en viss effekt för att avskräcka människor och det är inte helt ärligt. Om man vill informera om hur vårt sätt att leva har effekter på bröstcancer, och att vi genom ett annat leverne skulle kunna minska riskerna att drabbas, skulle det vara ärligare att ta upp alkoholintaget i samband med att man räknar upp samtliga riskfaktorer, säger hon.

Alkohol är ett känsligt ämne.

– Många människor dricker alkohol för att slappna av eller roa sig. De använder alkohol som ett sätt att vila upp sig eller komma ifrån sin ofta stressade vardag eller komplicerade tillvaro. Samtidigt är människor medvetna om de risker som finns förknippade med alkohol. Därför blir relationen till alkohol på en gång både djupt personlig och problematisk.  Det gör att människor inte tänker helt rationellt, säger Jonna Lappalainen.

Kerstin Nordstrand. Foto: Privat

Kerstin Nordstrand, utredare på Social-styrelsen, har tidigare jobbat som distriktsköterska och bland annat träffat föräldrar på Barnavårdscentralen, BVC. Där fick hon ofta tillfälle att prata med föräldrar om levnadsvanor.

– Det finns många anledningar till att föräldrar med små barn bör vara försiktiga med alkohol. Alkohol påverkar omdömet och kan göra att omsorgen sviktar. Man är inte lika vaken och uppmärksam. Men det är svårt att prata om alkohol. Det uppfattas lätt som moraliserande, säger hon.

För att undvika att gå över integritetsgränsen tycker hon att man måste tänka över hur man tar upp frågan.

– Ett sätt att göra det neutralt är att ta upp frågan om alkohol i grupp, till exempel i en föräldragrupp. Då blir det allmänt hållet och inte utpekande, säger hon.

När hon jobbade med föräldragrupper utgick de från barnens upplevelse.

– På temat levnadsvanor visade vi till exempel teckningar som barn ritat om hur de upplever att vara på en fest där vuxna dricker. Att flytta fokus till barnen fungerade bra. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar förstår det här och drar ner på sin konsumtion under småbarnstiden, säger Kerstin Nordstrand.

Sven Andréasson. Foto: Accent

På beroendemottagningen Riddargatan 1 är skuldkänslor något man kämpar med hela tiden.

– Patienterna är sina största kritiker. De bär ofta med sig inställningen att om man dricker och skämmer ut sig eller uteblir från jobbet så är man en dålig människa, säger Sven Andréasson, chef för mottagningen.

Miljö och bemötande är viktigt enligt Sven Andréasson.

– Att mottagningen är välkomnande, hur receptionen ser ut och att man möts av trevliga serviceinriktade människor, minskar känslan av stigma. I behandlingen utgår vi från patientens situation och önskemål, på samma sätt som man numera gör inom övriga vården. Det är viktigt att det finns valmöjligheter och möjlighet att ändra inriktning på behandlingen under resans gång, säger han.

Han tycker också att det kan vara svårt att få fram rätt budskap när man ska informera om alkoholens risker.

– Det blev diskussion när kirurger vägrade operera patienter som inte slutade röka. Kirurgerna hade ju sakliga grunder för sina krav, och i praktiken opererade de även dem som inte lyckats sluta, men det uppfattades ändå kränkande. Det var heller ingen som bekymrade sig för den oro kraven orsakade patienterna, säger han.

Ändå är det viktig information för patienten att få, menar han.

– Det är ofrånkomligt att vissa budskap är jobbiga. Det är samma sak när man ska informera gravida kvinnor. Många har druckit innan de visste att de var gravida. Då gäller det att informera på en saklig nivå; att berätta om risken, men att den är liten och att det är bättre att sluta nu än inte alls.

I allmänna kampanjer tycker han att man ska vara försiktig.

– Budskapen kan gärna ges i tredje person: Om man dricker alkohol ökar risken för cancer, hjärt-kärlsjukdom och annat, säger Sven Andréasson.

Liksom Cancerfonden har nykterhetsrörelsen många gånger anklagats för att komma med pekpinnar, vara präktiga och tro att man är bättre än andra. Kritiken kan ha varit både berättigad och helt felaktig. Frågan är känslig.

– Vi pratar hela tiden om hur våra budskap kommer att uppfattas, säger Linda Engström, kommunikations- och påverkanschef på IOGT-NTO.

Men IOGT-NTO:s situation är en annan än Cancerfondens.

– Vårt budskap ska bäras av medlemmarna. De är en folkrörelses största styrka. Vi har nästan 30 000 medlemmar som kan föra ut vårt budskap. Cancerfonden har givare och drabbade. Det är en helt annan sak.

Vårt budskap ska bäras av medlemmarna. De är en folkrörelses största styrka.

Linda Engström. Foto: Jens Wingren

Det är en komplexitet, men också en styrka, säger Linda Engström.

– Vi resonerar om vilket budskap vi vill få fram och hur vi ska anpassa det för att nå den målgrupp vi önskar. De stora kommunikationsinsatserna görs i vårt fall oftast av andra än utbildade kommunikatörer och budskapet passerar flera led, från kommunikatörer till distrikt, föreningar och sedan medlemmarna, innan det når mottagaren.

Det händer dock att även IOGT-NTO kommunicerar direkt till allmänheten. Fyll livet var ett sådant exempel. Under 2013 fanns serien Vinballen och Ökenråttan med i Aftonbladet som en del av den kampanjen. Seriekaraktärerna var tänkta att öka kännedomen om IOGT-NTO bland 30–45-åringar, med humor och igenkänning. Kampanjen bygger mycket på att få uppmärksamhet i sociala medier. I stället fick kampanjen hård kritik internt, bland annat i insändare i Accent, där serien kallades för sexistisk, moralistisk och tondöv.

– Det var ett nytt grepp där det inte var medlemmarna som var budskapsbärare, vilket var ett ovant upplägg. Oavsett vad man tycker om kampanjen så ställde den alkoholnormen på sin spets, säger Linda Engström.

Dela artikeln:
0