Det Isländska undret – finns det?
Foto: Nathalie C. Andersson

Det Isländska undret – finns det?

Sedan några år tillbaka har det talats om hur bra Island är på att förebygga droganvändande bland unga. Men Island är inte särskilt mycket bättre än andra, enligt en isländsk expert.
Av: Eva Ekeroth

Ungdomar är nyktrare än någonsin – särskilt på Island. Det har lett till att isländska experter kontaktas från andra länder som vill veta hemligheten bakom framgångarna. Nu kan Accent avslöja att det inte finns någon hemlighet.

– Det viktigaste vi gjort är att slåss för att få behålla alkoholmonopolet. Vi använder alkoholpolitik och opinionsbildning. Och så har vi aktiverat lokalsamhället – precis som forskningen säger att man ska göra, säger Árni Einarsson, chef för Information Center on Alcohol and Drug Prevention på Island, under en konferens i Stockholm anordnad av Nordic Alcohol and Drug Policy Network, Nordan.

Det sättet att arbeta anser han inte är speciellt isländskt.

– Det är mer en nordisk modell, säger han.

Vi har en bra situation, men den är inte så mycket bättre än er.

Han tycker inte att Island är så mycket bättre än andra.

– Vi har en bra situation, men den är inte så mycket bättre än er. Dessutom hade vi ett bättre utgångsläge jämfört med de andra nordiska länderna, säger han.

Han pekar på några faktorer som han anser viktiga:

– För att alkoholpolitiken ska fungera krävs en konsistens mellan politiken och attityderna hos allmänheten. Det är viktigt att Vínbúðin, vårt monopol, har allmänhetens stöd.

Bolaget brukar komma i topp tre när de populäraste företagen utses.

– Mellan 70 och 80 procent tycker att 20-årsgränsen för att köpa alkohol är bra. En majoritet skulle vilja sänka promillegränsen för att köra bil från 0,5 till 0,2 eller 0,25. Till och med alkoholskatterna är folk nöjda med, säger han.

Smolket i glädjebägaren är politikerna som med jämna mellanrum försöker avskaffa alkoholmonopolet.

 

På Island går en procent av alkoholskatten till en fond för folkhälsa. Där kan skolor och föreningar söka pengar för olika projekt.

– Det är inte alla som gör fantastiska saker för pengarna, men de har i alla fall aktiverats och tänkt lite på frågan. Det är viktigt att känna sig delaktig, säger han.

Det är en stor hjälp för föräldrar.

En annan sak som skiljer Island från övriga nordiska länder är utegångsförbud för unga, mellan 13 och 16, på kvällarna. På sommaren får de inte vara ute efter midnatt och på vintern ska de vara hemma klockan 22.

Árni Einarsson, chef för Information Center on Alcohol and Drug Prevention på Island. Foto: Eva Ekeroth

– Det är en stor hjälp för föräldrar att ha lagen att hänvisa till. När den infördes var det många som ropade ”polisstat”. Det är det ingen som gör längre, men de här reglerna fanns tidigare så de är inte orsaken till den minskade alkoholanvändningen.

Föräldrar har även i övrigt spelat en stor roll.

– I varje klass har föräldrarna skrivit på att om de får kännedom om att ett barn använder alkohol eller narkotika ska de kontakta barnets föräldrar. Likaså ska de kontakta andra föräldrar om de får kännedom en fest eller liknande där de misstänker att alkohol eller narkotika kommer att förekomma.

 

Sedan 1995 genomförs i de flesta europeiska länder vart fjärde år en gemensam drogvaneundersökning bland skolelever. Det sker på våren det år eleverna ska fylla 16. Undersökningen kallas The European School Survey Project on Alcohol and other Drugs, ESPAD.

– Den är viktig för att samla data och kunskap. Undersökningen ger också möjlighet att visa utvecklingen och göra jämförelser, både över tid och med andra länder, säger Árni Einarsson.

 

Resultaten från de tjugo år som undersökningen pågått visar att andelen 15–16-åringar som någon gång i livet druckit alkohol har minskat i de flesta länder. I Finland, Island, Irland, Norge och Sverige har den minskat mest, med omkring 15 procent. Det enda land som visade en ökning var Kroatien.

Island ligger överlägset lägst. Endast 35 procent av ungdomarna har någon gång i livet smakat alkohol i den senaste undersökningen från 2015. När den första Espad-undersökningen gjordes, 1995, var andelen 79 procent. Motsvarande siffror för Sverige är 65 respektive 89 procent. Så kanske är Árni Einarsson blygsam i överkant när han säger att Island inte är bättre än andra.

Dela artikeln:
0