Ny bok

Sambandet mellan droger och terrorism granskas

Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius försöker i arbetet med en ny bok förstå hur det går till när någon blir terrorist. Hon har funnit starka kopplingar mellan droger och terrorism.

”Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist”. Det är arbetsnamnet på Anna-Lena Lodenius nya bok. Accent träffar henne på ett litet kafé i Årsta, i södra Stockholm. I den hemtrevliga doften av nybakat bröd diskuterar vi det obehagliga och obegripliga fenomenet terrorism, och dess koppling till droger.

– Jag vill försöka komma bakom terrorismens siffror, förstå hur individerna bakom terrorhandlingarna fungerar och berätta om vägen fram till dådet. Vad har terroristerna inspirerats av? Vilka böcker de läst och vilka filmer de sett, säger hon.

Anna-Lena Lodenius har tittat närmare på några olika terrordåd och fokuserat på en gärningsperson för varje dåd. Några av dem har varit med vid flera attentat. I boken förekommer såväl nazistiska, som vänsterextremistiskt eller jihadistiskt motiverade dåd. Hon har funnit både likheter och skillnader.

– Den främsta skillnaden är väl att jihadistvåldet är grymmare och slår mer urskillningslöst. Både vänster- och högerextrema har oftast fokuserat på att mörda en viss person eller en individ som fått representera en grupp som de vill komma åt. Men det finns undantag, till exempel Timothy Mc Veigh som dödade 168 personer, varav många barn, i ett bombdåd i Oklahoma City 1995, säger hon.

Terrororganisationer har stora likheter med kriminella nätverk; många livnär sig på brott, såväl narkotikahandel som vapenhandel och trafficking.

– Man kan se en tendens att den politiska kampen blir allt mer underordnad och pengarna får ökad betydelse över tid. Även mindre organisationer, som får hålla på ett tag, utvecklas ofta mer och mer till brottssyndikat där väpnade rån och bankrån är en del av verksamheten.

Anna-Lena Lodenius. Foto: Eva Ekeroth.

Den drog som främst förknippas med terrorbrott är, enligt Anna-Lena Lodenius, amfetamin.

– Det ligger i sakens natur att heroin och andra opiater inte används i de här sammanhangen. Amfetamin, alkohol, anabola steroider, kokain, och i viss mån cannabis är de droger som främst förekommer. Sedan kan det vara lite olika vilka droger olika grupper föredrar. Skinnskallerörelsen, som vissa nazister kommer ifrån, är en kultur där mycket alkohol, våldsamt festande och kroppsbyggande är vanligt. Här är alkohol den viktiga drogen, även om vissa också använder anabola steroider och amfetamin, säger hon.

Gymmet kan vara en rekryteringsbas för terrorister, menar Anna-Lena Lodenius. Många som sysslar med terrorism tränar hårt och några använder anabola steroider och amfetamin för att orka träna mer. Om organisationen säljer droger har medlemmarna förstås bättre tillgång till droger.

– Flera har också kommit i kontakt med terrororganisationen via folk de lärt känna på gymmet. Mannen som körde lastbilen i Nice brukade lägga upp bilder på sina växande muskler på sociala medier.

För vissa politiska extremister kan drogerna vara ett sätt att ta avstånd från det etablerade samhället.

Droger används också medvetet för att terroristerna ska klara av att genomföra brotten. Anders Bering Breivik har berättat hur han provade sig fram till en drogblandning för att rusta sig inför dåden i Norge och inte klappa ihop under dagen.

Då handlar det inte om beroendeproblem. Droger har nog använts på det sättet i många krig, men det uppmärksammades först i samband med Vietnamkriget. Det är ett sätt att komma över det motstånd vi naturligt har mot att döda andra. Al-Qaida har vittnat om att de använder amfetamin och kokain på det sättet, säger Anna-Lena Lodenius.

För vissa politiska extremister kan drogerna vara ett sätt att ta avstånd från det etablerade samhället.

– För 68-vänstern var hasch kultförklarat och symbolen för en alternativ livsstil. De skulle omfamna världen med kärlek. Hasch, och i viss mån LSD, blev symbolen för det. De ville visualisera saker man inte sett tidigare och känna på ett nytt sätt. Även våldsgrupper inom vänstern har ofta använt cannabis, men inte kopplat till våldsdåden. Cannabis gör dem snarare passiva och inåtvända, vilket rimmar dåligt med terror och våld.

Collage: Danielle Dahlström

Även Oklahoma-bombaren, som fram till den 11 september 2001, stod för det värsta terrordådet i USA, använde sig av droger.

– Han var egentligen en asket och renlevnadsmänniska, men emellanåt använde han såväl stora mängder alkohol som chrystal meth (ett slags meta-amfetamin). Han representerar den vanligaste amerikanske terroristen, en enskild människa mot staten. Han befann sig på ett sluttande plan och kom allt längre ifrån de värderingar han växt upp med. Han blev av med jobbet och lämnade militären. En rad personliga misslyckanden, plus att han engagerat sig i ett par fall där enskilda råkat illa ut på grund av övergrepp från samhällets sida, ledde till att han tappade förtroendet för samhället, säger hon.

Förutom droger är psykisk ohälsa en riskfaktor för att hamna i terrorgrupper, enligt Anna-Lena Lodenius.

– Hos jihadister och IS-resenärer finns ett tydligt samband med psykisk ohälsa. Högst i hierarkin finns de ideologiskt styrda entreprenörerna som är ledare och deras närmaste. Längre ner finns de som sökt sig till rörelsen för att de är kontaktsökande, har bekräftelsebehov eller för att de har en bror eller nära vän där. Många av dem är redan de tungt kriminella som nu kan bli sedda för något de ändå hållit på med i många år. Det blir ett slags rättfärdigande av deras brottsliga verksamhet, säger hon.

Jag tänker mig att de kan uppleva en höjd livsintensitet av att leva nära döden.

ADHD är en diagnos som är vanlig bland kriminella och som kan medföra ett aggressivt utåtagerande beteende, men även andra diagnoser förekommer bland terroristerna.

– Autismspektrum-diagnoser har ingen koppling alls till våld eller kriminalitet. De är inte impulsstyrda, men man har kunnat se att starka personer i till exempel terrorgrupper har kunnat bearbeta och övertyga personer med diagnosen att agera.

En annan grupp som kan lockas är självmordsbenägna personer.

– Terrorhandlingar är ju ofta ett slags självmord. Det kan vara uttryck för en form av dödslängtan. Även droganvändning är ju att leva med en påtaglig risk att dö. Jag tänker mig att de kan uppleva en höjd livsintensitet av att leva nära döden.

Andra tror att terrordåd ska ta dem till paradiset.

– IS odlar myten att det är en gåva till mänskligheten att offra sig. Den som dör kommer till paradiset och får ta med sig många dit. Det är en märklig värld som man socialiseras in i under lång tid. Det har slagit mig att för en del av de individer jag studerat har dödandet blivit helt naturligt, man går till jobbet. Någon ger en order och man utför den. Sedan går man hem och lever som vanligt.

Mer från Accent