Meddelandet, som nyligen skickades ut internt till WHO:s personal, slog fast att Världshälsoorganisationen inte kommer att ha något samröre med alkoholindustrin när de utvecklar ny alkoholpolicy eller tar fram bestämmelser gällande folkhälsa. Enligt Kristina Sperkova är det ett mycket bra beslut som kom i tid.
– Det är väldigt viktigt. Alkoholindustrin pushar för att försöka ha möten, samarbeta eller på olika sätt ingå partnerskap med WHO. Industrin gör det för att de gillar ”whitewashing”, de vill tvätta sitt varumärke genom samarbeten med institutioner som väger tungt när det gäller hälsa och utveckling, säger hon.
Kristina Sperkova menar att informationen skickats ut eftersom att WHO i fjol antog en ny strategisk plan, där de ger ökat ansvar till sina regionala, och framförallt lokala, kontor.
– Det finns experter på WHO i Geneve som globalt vet hur alkoholindustrin försöker påverka och skapa samarbeten. Men på de lokala kontoren sitter kanske en person som ska täcka alla frågor och för dem är alkohol inte alltid den viktigaste frågan. Då kan alkoholindustrin enklare få till möten som de kan blåsa upp större än vad det är. Därför har man förtydligat detta i ett utskick, säger hon.
Världshälsoorganisationen är ett av FN:s fackorgan vars syfte är att alla människor ska uppnå så god hälsa som möjligt – om länder ser att de skulle samarbeta med alkoholindustrin, blir det svårare för hälsoministrar, som oftast prioriterar folkhälsa framför privat sektor, att övertyga andra ministrar om att inte låta industrin komma in i samtalen om alkoholpolicy eller lagstiftning.
– På så sätt är det ett viktigt papper. Men tanken var inte att det skulle komma ut offentligt. På ett sätt är det bra att det läckt: då kan WHO-kontoren hållas ansvariga. Det dåliga är att alkoholindustrin kan ta del av bestämmelserna och på så vis hitta kryphål och försöka förbättra sin argumentation, säger Kristina Sperkova.
Hon konstaterar också att dokumentet inte kommer vara nog. Länderna kräver mycket från WHO samtidigt som organisationen har relativt lite pengar – därför dyker möjligheter till olika partnerskap upp då och då.
– Men det är svårt att veta vilka partnerskap man ska ge sig in i och inte. Tobaksindustrin får alltid ett tydligt nej, med alkohol är det inte lika säkert, säger Kristina Sperkova.
Enligt henne är alkoholindustrin ofta villiga att betala stora pengar, då är det lätt att sådana här interna dokument blir underminerade. Därför vore det viktigt att ta fram riktiga konventioner för att skydda länder och organisationer mot alkoholindustrins påverkan. För tobak finns redan ett sådant ramverk som säger att man inte ska samarbeta med industrin.
– Inget sådant lagstiftade dokument finns för alkohol, bara den globala strategin. Men det finns diskussioner om det och IOGT International jobbar aktivt med att stödja olika partners i att arbeta för en konvention för alkoholkontroll, säger Kristina Sperkova.