Fyrverkeripjäser skjuts in på planerna. Föremål kastas på spelare och domare. Matcher bryts för att säkerheten inte kan garanteras. Sambanden mellan våld och alkohol är glasklara. Trots detta serveras alkohol på arenorna och fotbollen fortsätter att ta emot sponsorpengar från alkoholindustrin år efter år.
Text: Pierre Andersson. Texten publicerades ursprungligen i Accent 8/2008.
Fotboll kan vara ren och skär magi. Ett vackert skådespel och en kamp på samma gång. Ett tillfälle att känna gemenskap med tusentals vilt främmande människor. På läktarna är det ofta glädje, ibland besvikelse och frustration.
Jag upptäckte fotbollen sent i livet. Under en resa till andra sidan jordklotet hade jag inte mycket annat för mig på kvällarna, jag började titta på fotbollen som visades på hotellbarens teveskärmar och såg plötsligt vad alla fotbollsfanatiker tjatar om. De vackra rörelserna, taktiken, prestationerna. När jag kom hem började följa med en kompis på Hammarbys matcher och var snart fast.
Nu är jag rädd att kärleken falnar. Bråk, oroligheter och våld håller på att ta död på fotbollen för mig. Alkoholen finns där hela tiden och fungerar som tändvätska för unga, arga huliganer. Samtidigt drar klubbarna in stora pengar på ölförsäljning och sponsring från alkoholindustrin.
Söderstadion i Stockholm den 28 augusti 2006. Hammarby tar emot Djurgården, det är derby och en av årets viktigaste matcher. Tusentals supportrar har marscherat från Medborgarplatsen till arenan, många med en öl i näven och flera i magen. Ramsan ”Bira, bira, bira – bärs, bärs bärs” hörs med jämna mellanrum.
Läktarna är fullsatta, stämningen förväntansfull. Redan en halvtimma innan matchen startar rullar ramsorna och supportersångerna över planen.
Matchen börjar dåligt. Strax före halvtid ligger Hammarby under med tre mål och det börjar bli oroligt på norra läktaren, där klacken står.
Strax efter pausvilan brakar det lös. Bengaliska eldar har tänts uppe i klacken, lågorna brinner med en temperatur av 1500 grader. Folk klättrar upp på staketet ut mot planen och adrenalinet sprutar. Egentligen är det bara några tiotal som bråkar, resten av klacken vänder sig mot dem men det är försent.
Fyrverkeripjäser skjuts in på planen och mot familjeläktaren. Ett tiotal supportrar tar sig ut på planen medan spelare och funktionärer flyr in i omklädningsrummen. Det som skulle bli en spännande och underhållande fotbollsmatch har förvandlats till något som mer liknar en krigszon.
Jag har stått på Söderstadions läktare många gånger de senaste sex-sju åren. Det har varit många fantastiska ögonblick men också några riktigt deprimerande. När det går åt helvete är det alltid arga, unga och berusade unga män som går i spetsen. Fyllan är kanske inte grunden till huliganproblemen men det är helt tydligt en bidragande och utlösande faktor.
”Välkänt samband mellan alkohol och våld”
Felipe Estrada är chef för enheten för forskning och utveckling på Brå, Brottsförebyggande rådet. För några år sedan skrev han artikeln ”Fotboll kräva dessa drycker” tillsammans med Kalle Tryggvesson. Där beskriver artikelförfattarna en kultur kring fotbollen som är intimt kopplad till alkohol.
– Alkoholen spelar en stor roll inom fotbollen, och det gäller inte bara de som slåss. Att vara supporter och titta på fotboll är intimt förknippat med att dricka alkohol på ett sätt som man inte ser i många andra sporter. Jag tror inte att det dricks på allas samma sätt inför en match i innebandy eller volleyboll till exempel.
På hans enhet finns i dag ingen forskning om sambanden mellan alkohol och våld men Felipe Estrada menar att kopplingen är väl belagd sedan tidigare.
– Det är välkänt att det finns en tydlig samvariation mellan alkoholkonsumtion och våld, titta på Leif Lenkes forskning till exempel.
Råsunda den 25 augusti 2008. AIK tar emot Hammarby. Återigen är det derby och återigen blir det bråk. Den här gången är det ett domslut som utlöser våldsamheterna. Domare Martin Hansson ger hemmalaget en tveksam straff och strax därefter exploderar en fyrverkeripjäs bara någon meter från AIK:s målvakt Tomi Maanoja. På läktaren börjar supportrar från samma lag slåss med varandra, samtidigt som andra bankar på stålportarna in mot planen och försöker ta sig igenom.
Matchen bryts under 20 minuter men kommer igång igen och slutar 2-2. Utanför är stämningen kaotisk. Blåljus, poliser med hundar och hästar överallt.
På arenorna säljs folköl, men många har också druckit innan de går in. Att dricka sig berusad på folköl är svårt för en vuxen man, men det fungerar utmärkt som ett sätt att hålla berusningsnivån uppe. Dessutom har ett flertal arenor, bland annat Söderstadion och Stadion i Stockholm, tillstånd att servera starkare drycker. Dessa serveringstillstånd bygger på att man serverar till ett slutet sällskap, vilket tusentals säsongskortsinnehavare tydligen räknas till enligt de politiker som beslutar.
”Jag tycker att vi tar vårt ansvar”
På Söderstadion hittar man också reklam för ölet Falcon. Ja, det står ”alkoholfri” under varumärket på skyltarna, men något sådan öl går inte att köpa på arenan. Inför varje match kör Hammarby en tävling där vinnarna får sitta på arenans bästa platser, den så kallade ”Falconsoffan”. Speakern passar innan matcherna på att uppmana publiken att gå in på hemsidan och tävla. Och förstås: Spelarna har bryggeriets logga på dräkterna.
Urban Rybrink, informationschef på Hammarby Fotboll, erkänner at det finns ett samband mellan alkohol och våld men tycker att klubben tar sitt ansvar.
– Det är väl ganska belagt att det finns ett samband och där finns ett individuellt ansvar att inte dricka för mycket. Som klubb har vi samma ansvar som restaurangerna, att inte servera för mycket, men det tycker jag att vi tar.
Han menar att bilden av fotbollsvåldet är skev. Arenorna är förhållandevis förskonade från våld, det mesta händer utanför och bortom klubbarnas kontroll.
– Vi har precis samma ansvar som Operan när de serverar vin i pausen, och det sköter vi bra.
Jag nämner klubbens omfattande ungdomsverksamhet, nog har man väl ändå ett större ansvar än exempelvis Operan när det gäller alkohol?
– Ja, så är det absolut. Men inget av våra ungdomslag är ju sponsrat av alkoholföretag. Visst ser ungdomarna upp till a-laget, men där är vi också restriktiva med alkoholkonsumtionen. Det finns till och med ett par helnykterister i laget.
Sponsring ökar försäljningen
Spendrups är en av Allsvenskans och Superettans huvudsponsorer. Sponsringen syftar till att lyfta fram varumärket Norrlands Guld. Man gör det bland annat genom skyltar på arenorna och genom att små märken med ”Norrlands Guld” syns bakom spelare och tränare när de intervjuas i teve före eller efter matcherna.
På teve visar man också en reklamfilm för ölmärket. Filmen visar hur ett korplag i fotboll kommer tillbaka till omklädningsrummet blåslagna och ledbrutna efter en hård och våldsam match på planen. Huvudpersonen ber om en burk kylsprej, dock inte i syfte att lindra värken. Han ska kyla ner en burk Norrlands.
I reklamfilmen och på skyltarna är syns alltid tillägget ”alkoholfri”. Det blir en fasad att gömma sig bakom, självklart är reklamen till för att sälja mer Norrlands Guld, oavsett alkoholhalt. I ett pressmeddelande från 2007 skriver man bland annat: ”De tre år av satsning på sport, där sponsringen av lagen i Allsvenskan och Superettan varit en del, har starkt bidragit till att Norrlands Guld är ett av de ledande varumärkesölen på Systembolaget”.
Bakom Allsvenskan och Superettan står Föreningen Svensk Elitfotboll, en sammanslutning av alla klubbar i de högsta divisionerna. Generalsekreteraren heter Tommy Theorin. Han har varit aktiv i idrottsrörelsen sedan ungdomen då han blev svensk juniormästare i badminton. När det gäller fotboll stannar meriterna vid en division 3-match för Allians.
Tommy Theorin ser inga problem i att svensk elitfotboll är sponsrad av företag som säljer alkohol. Också han förekommer i pressmeddelandet från Spendrups och citeras så här: ”Spendrups är en viktig partner till klubbarna i Allsvenskan och Superettan. Inte minst genom att företaget genom sina kampanjer hjälper till att lyfta intresset för fotbollen”.
– Vi följer de lagar och förordningar som gäller kring det här, det är inget konstigt, säger Tommy Thorin med en lätt irriterad röst när jag ringer upp honom. Dessutom är det ju bara lättöl de gör reklam för på arenorna.
Jag påpekar att Spendrups själva ser sponsringen som ett sätt att öka försäljningen av starköl, detta i ett pressmeddelande där han själv citeras.
– Hur de uttalar sig kan jag inte säga något om. Jag ser inga moraliska problem i att sponsras av Spendrups, vi följer de lagar som finns.
Mats Vangstad är polismästare i Stockholm. Här lägger polisen enorma resurser på att kontrollera och förhindra våld i samband med fotbollsmatcherna, speciellt i samband med de så kallade högriskmatcherna – derbyn där två Stockholmslag möts. Han väljer sina ord noga och skiljer alltid på huliganer och vanliga supportrar.
– Det är viktigt att göra det. Supportrarna ger en härlig inramning till fotbollen, det är huliganerna som slåss och ställer till problem.
Hur stor roll alkoholen egentligen spelar när det gäller fotbollsrelaterat våld är svårt att svara på enligt Mats Vangstad.
– Men jag kan konstatera att det är väldigt svårt att slåss som de här huliganerna gör utan att vara påverkad av antingen alkohol eller narkotika, säger han. De är uppenbart påverkade.
Ett sätt att minska problemen blir att flytta matcherna från kvällstid till mitt på dagen, något som diskuteras mellan polis och arrangörerna. Drickandet minskar och därmed också problemen. Dessutom menar Mats Vangstad att det finns anledning för klubbarna att vara restriktiva med sin alkoholservering.
– Vi har ställt frågan om det inte är så att folkölsförsäljningen hjälper till att hålla berusningsgraden uppe. Och ju mer restriktiv man är desto säkrare kan man vara att alkoholen inte påverkar folks omdöme.
Benny Haag, skådespelare, nykter alkoholist och författare till boken Makt, mod och motstånd, är gammal Bajenfan men berättade i radion häromdagen att han slutat gå på matcherna. ”När man behöver ha uppmärksamheten bakåt lika mycket som framåt är det inte roligt längre”, säger han.
Jag förstår honom, men riktigt än vill jag inte ge upp. De positiva krafterna kring fotbollen är starka, det vore ett nederlag att lämna arenorna till huliganerna. En del av vägen tillbaka är att fotbollen behöver nyktra till. Och männen som bestämmer behöver ta problemen på allvar.
***