Elin Lundgren: Barn borde få mer att säga till om

Som riksdagsledamot måste IOGT-NTO-medlemmen Elin Lundgren alltid vara tillgänglig. Ett pris hon tycker är värt att betala för att få vara med och påverka.
Foto: Anna Simonsson.

Elin Lundgren tar emot i Riksdagshuset, hennes arbetsplats sedan nio år tillbaka.

– Åh, nu får ni träffa Riksdagens mest arbetsamma och en av de trevligaste ledamöterna, säger vakten som brett leende släpper in oss.

Elin Lundgren blev invald i Riksdagen 2010. Då var hon 32 år. En kamrat lockade in henne i politiken.

– Första gången jag var på ett politiskt möte var när jag var nyutbildad lärare och en kompis frågade om jag kunde debattera skolfrågor på ett SSU-möte.

Senare frågade samma kamrat om hon ville bli kassör i SSU-distriktet (SSU är Socialdemokraternas ungdomsförbund).

– Då fick jag gå hem och fundera. Jag hade hunnit rösta några gånger, men på olika partier, så det blev till att fatta ett beslut. Jag är en sådan som drivs av plikt och tycker inte att jag kan förvänta mig att andra ska göra det jag vill ska bli gjort, så jag sa ja.

”Allt jag har lärt mig har jag lärt mig i nykterhetsrörelsen.”

En tidigare händelse spelade roll för att hon ville engagera sig politiskt.

– När jag fick mitt första lärarjobb hade skolan två lediga tjänster, en fast och ett vikariat. Den fasta tjänsten gick till en man som inte hade tagit examen, medan jag, som hade examen och bättre betyg, fick vikariatet. Dessutom fick han högre lön än jag.

På skrivbordet i Elin Lundgrens arbetsrum ligger högar med papper. Överst i en av högarna ligger senaste numret av Motdrag, Ungdomens nykterhetsförbunds tidning, och avslöjar hennes engagemang i nykterhetsrörelsen.

– När jag gick i åttan blev jag ivägskickad på ett ungdomsläger där jag blev värvad till UNF.

Till skillnad från många andra folkrörelseaktiva har Elin Lundgren inte ärvt sitt engagemang.

– Ingen i min familj eller släkt har varit vare sig nykterister eller politiskt engagerade. Så det här är min egen grej. UNF öppnade nya möjligheter.

– Jag är uppväxt på en bondgård på landet, i Norrala utanför Söderhamn. Mina föräldrar var mjölkbönder. Jag ägnade mig inte åt idrott och då fanns det inte så mycket att göra. Men UNF hade en egen lokal där vi nästan fick göra vad vi ville. Och så hade vi fantastiska ledare. Allt jag har lärt mig har jag lärt mig i nykterhetsrörelsen, säger hon.

”Ingen i min familj eller släkt har varit vare sig nykterister eller politiskt engagerade. Så det här är min egen grej.”

Foto: Anna Simonsson.

Vännerna från UNF-tiden har hon kvar.

– Förra helgen hade vi tjejhelg, jag och mina två bästa vänner från den tiden. Att träffa dem är ett andningshål för mig.

Annars verkar det vara ont om den varan i Elin Lundgrens liv.

– Jag försöker ta ledigt över jul, även om jag läser mejl och kollar nyheter varje dag. På sommaren försöker jag tagga ner de grejerna också. Mitt mål är fem veckor ledigt i sommar.

Helt ledig är hon dock aldrig. Även om hon reser iväg på semester måste hon alltid vara anträffbar och kunna infinna sig i Riksdagen inom 48 timmar.

– Hela hösten, med alla statsministeromröstningar, gällde det att vara i närheten. Det är många födelsedagar, dop och sådant som jag missat de här åren.

Är det värt det?

– För mig skulle det vara ännu svårare att inte få vara med och påverka.

Roligast tycker hon att det är när något hon jobbat med länge ger resultat.

– När vi fick igenom samtyckeslagstiftningen var ett sådant tillfälle. Sedan tycker jag att det är kul att möta människor och höra vad de tycker och varför.

Sedan valet 2018 sitter Elin Lundgren i civilutskottet. De har hand om bostadspolitik, familjerätt, konsumentfrågor och sjöfylleri, bland annat. Vissa frågor berör mer än andra. Barns rättigheter är det som främst engagerar henne.

– Jag är ju mer intresserad av att barn ska ha det bra än av bolagsordningar till exempel.

Hon upprörs över föräldrar som använder barnen som vapen i skils­mässokonflikter.

– Vårdnadstvister har blivit vanligare. Delvis är det nog ett uttryck för att män blivit mer engagerade i sina barn. Att vi inte har ett jämställt samhälle drabbar oftast kvinnor, men i vissa frågor kommer männen i kläm. Dit hör vårdnaden om barn.

Hon tycker att barnen bör få mer att säga till om.

– Det finns en föräldrabalk, men ingen barnbalk som ger barnen rätt till båda sina föräldrar och mor- och farföräldrar.

Elin Lundgrens skrivbord avslöjar hennes engagemang i nykterhetsrörelsen. Överst i högen ligger UNF:s tidning Motdrag.Foto: Anna Simonsson.

De dagar hon inte är i Stockholm ägnar hon åt studiebesök och möten på hemmaplan.

– Nyligen var jag på besök i Trönö skola, där jag gick som barn. Det sägs ofta att skolan är så dålig, men här fick jag bland annat vara med i en helt fantastisk idrottslektion där alla kunde vara med. Långt från min barndoms bollspel.

Förutom arbetet i riksdagen och civilutskottet sitter Elin Lundgren i polisens nationella insynsråd, polis­region mitts insynsråd och kriminal­vårdens insynsråd. Hon har också suttit i olika utredningar.

– En av de större var integritetskommittén, utifrån digitaliseringen. Nu sitter jag i en utredning som ska föreslå en lag som gör att man inte kan vara gift med flera personer samtidigt.

Hon är också ordförande för socialdemokraterna i Gävle och ledamot i ECPAT Sveriges styrelse, en barnrättsorganisation som arbetar mot sexuell exploatering av barn. Uppdragen i IOGT-NTO har hon däremot (nästan) lämnat.

– I våras avgick jag som ordförande i föreningen i Gävle, men jag sitter i valberedningen.

Ett nytt uppdrag är ordförandeskapet i Riksdagens nykterhetsgrupp.

– Det är en av riksdagens äldsta sociala klubbar och har funnits sedan 1800-talet. Vi är kanske tio medlemmar, men vi bjuder in alla till våra seminarier. Vi har ett arrangemang per termin. I höstas hade vi tema Vit jul. Senast hade vi Peter Moilanen här som pratade om hur det gått i de stater i USA som legaliserat cannabis.

Elin Lundgrens rum är fullt av personliga saker. Enhörningen är
en favorit. Foto: Anna Simonsson.

Riksdagen har tidigare varit en arbetsplats där det förekommit mycket alkohol och många ledamöter har farit illa.

– De som varit med länge säger att det blivit mycket bättre och jag tycker inte att det är värre än på andra arbetsplatser. På partiernas egna mingel bjuds det i regel alkoholfritt och sedan kan man få köpa alkohol om man vill. Partierna har också blivit bättre på att ta upp frågan med den det berör och erbjuda hjälp och stöd.

En organisatorisk förändring har också bidragit till förbättringen tror Elin Lundgren.

– Nu är voteringarna alltid på onsdagar och torsdagar klockan 16.00 Tidigare visste man aldrig när det skulle vara omröstning. Då hängde folk kvar i huset och väntade och många gjorde det i restaurangen.

Elin Lundgrens vecka

Tisdag–torsdag: i Stockholm. Tisdagar utskottsgrupp klockan 10 och partigrupp klockan 16. Onsdagar klockan 8 möte med de ministrar som ansvarar för utskottets frågor. I hennes fall Morgan Johansson, Ardalan Shekarabi och Per Bolund. Utskottsmöte torsdagar klockan 10.

Onsdag och torsdag: votering klockan 16. Däremellan möten, seminarier och studiebesök. ”Vi får inbjudan till hur många seminarier, frukostmöten och lunchmöten som helst, om allt från en speciell sorts fisks öde till bilsportens betydelse för Sverige.” Riksdagsledamöterna förväntas också vara värdar för skolklasser och grupper från hemtrakten som kommer på besök. ”Sedan behöver man ju lite tid på rummet för att läsa mejl till exempel.”

Fredag–måndag: oftast i Gävle och möter väljare, håller utbildningar, går på möten och studiebesök. ”Ibland blir jag inbjuden och ibland är det jag som ber att få komma.”

Mer från Accent