I en ny vägledning föreslår Folkhälsomyndigheten att sprutbytesverksamhet för narkomaner ska införas i hela landet. Detta som en del i en satsning på så kallade lågtröskelverksamheter som myndigheten menar är det mest effektiva sättet att nå personer som injicerar droger.
Enligt en kartläggning som Socialstyrelsen har gjort finns det omkring 8000 personer i Sverige som injicerar narkotika – en lägre siffra än tidigare uppskattningar har kommit fram till. Av kartläggningen framgår också att hälften av de som injicerar börjat med narkotika redan vid 14–15-årsåldern och att medianålder för att börja injicera var 18–19 år.
Folkhälsomyndigheten pekar särskilt på att omkring 800 personer smittas med Hepatit C via injektionsverktyg varje år. Hepatit C är ett blodburet virus som angriper levern – och den som bär på viruset länge riskerar att dö av det. En effektiv behandling kom fram ganska nyligen – men den är mycket kostsam.
Enligt Folkhälsomyndigheten beräknas hälften av de som delar injektionsverktyg få hepatit C inom två år. Efter 6–9 år är upp till åtta av tio smittade.
Accent har sökt Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson för en kommentar utan att lyckas. I en kommentar på myndighetens webbplats menar man att det finns ett överväldigande vetenskapligt stöd för att sprutbytesverksamhet minskar risken för smittspridning. Både Världshälsoorganisationen WHO och FN:s organ för HIV-bekämpning rekommenderar sprutbyte.
– Sprutbyte med testning och rådgivning är i första hand en hälsofråga och en smittskyddsfråga. Det stöder också indirekt samhällets insatser mot narkotika. När man bygger upp en förtroendefull relation och visar på allas lika rätt till en god vård så ökar man chanserna att också nå fram med insatser som hjälper personer att hantera eller på sikt att ta sig ur ett drogberoende, säger Johan Carlson på myndighetens webbplats.
Redan 2006 öppnade riksdagen för sprutbyten i Sverige. Landsting och kommuner kan sedan dess – efter klartecken från Socialstyrelsen – starta sprutbyten, men få har gjort det. I dag finns sprutbytesverksamhet i Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Kalmar och Stockholm. I Blekinge är man på gång med försöksverksamhet.
IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt tycker att frågan är svår.
– Vi är förstås inte emot att minska dödligheten bland narkomaner och jag förstår smittskyddsperspektivet här. Men för oss är det centrala att sådan här verksamhet ska ingå i ett program med ambitionen att det leder till drogfrihet. Det vi ser av befintlig sprutbytesverksamhet är att det läggs alldeles för lite resurser på det.
Anna Carlstedt menar också att IOGT-NTO måste diskutera frågan mer – och att organisationen behöver ge sig in i den narkotikapolitiska debatten framöver.
– Vi har diskuterat det här för lite i organisationen. IOGT-NTO har under ett antal år prioriterat ner narkotikafrågan, vi har velat satsa på alkoholpolitiken där vi varit ganska ensamma. Men nu ser vi att kartan har ändrats, IOGT-NTO behöver kliva in i diskussionen. Legaliseringsdebatten som finns nu fanns inte på samma sätt för några år sedan. Men det här är ytterst en fråga för kongressen i sommar.
IOGT-NTO:s alkohol- och narkotikapolitiska program reviderades senast 2009. Där säger IOGT-NTO nej till sprutbytesprogram. Ett reviderat förslag ska komma upp på kongressen i sommar, om detta kommer att innehålla någon annan skrivning i frågan är ännu oklart.
RNS, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, är skeptiska till sprutbytesverksamhet. Generalsekreteraren Per Johansson menar – tvärtemot vad Folkhälsomyndigheten säger – att det inte finns något vetenskapligt stöd för att sprutbyte har effekt när det gäller att förebygga hepatit C.
– Folkhälsomyndigheten hänvisar själva till en studie från 2010, och den är viktig. I den genomgången skriver forskarna att det finns ”möjliga bevis” för en HIV-preventiv effekt av sprutbyte och att det inte finns något stöd alls för att det förebygger hepatit C. Om det vore så att sprutbyte verkligen fungerade HIV- och hepatit C-preventivt så kan man inte avstå från insatsen, menar jag. Men saken är den att så inte är fallet, säger Per Johansson till Accent.
Studien som Per Johansson hänvisar till är gjord av Norah Palmateer och publicerades i tidskriften Addiction 2010. Det är en så kallad litteraturstudie där forskarna gått igenom tillgänglig forskning på området. De kommer mycket riktigt fram till att där inte finns något stöd för att sprutbyten har en förebyggande effekt när det gäller spridningen av hepatit C och skriver att evidensen bakom sprutbyten ”är svagare än vad som ofta framgår av litteraturen”.
Dock menar forskarna att det finns stöd för att sprutbyten minskar riskbeteendet hos injicerande missbrukare, och att det finns visst stöd för att man på det här sättet kan förebygga spridningen av HIV.
Uppdatering: I en senare studie, publicerad förra året, visar Norah Palmateer m.fl. att Skottland lyckats minska spridningen av hepatit C-virus relativt kraftfullt med hjälp av en kombination av bland annat substitutionsbehandling och sprutbytesprogram – där man inte bara delar ut rena sprutor utan också andra tillbehör som används.