Valberedningen som nu arbetar för att presentera ett förslag till förbundsstyrelse till kongressen i juni har svårt att få ihop kandidater. Åsa Hagelstedt, som sitter i valberedningen för förbundsstyrelsen för tredje kongressen i rad, upplever att det är betydligt trögare än tidigare år, och att arbetsklimatet spelar in.
– Jag har inte varit med om det här tidigare och jag är verkligen bekymrad, säger hon och fortsätter:
– Det finns förstås många olika skäl till att man inte vill kandidera. Flera i den sittande styrelsen kliver av, medan andra funderar. Av de 25 som nominerats efter att vi efterfrågat namn i rörelsens facebookgrupp är det – efter att vi talat med hälften – en person som är intresserad av att kandidera, säger hon.
IOGT-NTO:s senaste medlemsundersökning* visar att 18 procent av de medlemmar som definieras som ”mycket aktiva” (hit räknas de som utövar styrelse/förtroendearbete och/eller anställda i IOGT-NTO, cirka 20 procent av medlemskåren) det senaste året upplevt sig otrevligt eller illa bemötta internt i organisationen. Med illa bemött menas exempelvis kommentarer om utseende, härkomst och/eller ålder. Med otrevligt bemött menas till exempel hur ett nytt förslag eller idé mottagits, samt samtalsklimatet. Bland hela gruppen medlemmar i undersökningen är motsvarande siffra 7 procent.
Men måste man inte vara beredd på att få mothugg och kritik som förtroendevald?
– Det kan finnas skäl att vara kritisk, men det är fråga om tonen och hur man kritiserar. Istället för att ta sakliga diskussioner går man till personangrepp. Det är en generellt hårdare ton som jag som medlem reagerat på i facebook-grupperna. Men även i mejl och på fysiska möten, säger Åsa Hagelstedt.
Tro på det demokratiska arbetet, vi förändrar inte genom att gnälla i en facebook-grupp.
Åsa Hagelstedt säger att hon i uppdraget som valberedare förstått att det inte alltid är så roligt att sitta i förbundsstyrelsen.
– Det är som att det finns en misstänksamhet mot dem. Men kongressen har ju valt dem, man måste ha större respekt för demokratin, förbundsstyrelsen har i uppdrag att genomföra fattade beslut.
Hon konstaterar att de stora förändringar som sker i IOGT-NTO, som Expedition 50, tillsammans med sämre ekonomi och sjunkande medlemsantal, gör människor oroliga.
– Men det krävs förändring, vilket alla verkade överens om på den förra kongressen. Då måste folk ta ansvar för att ha en shyst ton mot varandra, ställa frågor istället för att anklaga, ta personlig kritik enskilt – vanligt hyfs helt enkelt.
Röstar man fram företrädare måste man också backa upp dem anser Åsa Hagelstedt.
– Ledamötena lägger ned otroligt mycket tid och arbete. Den sittande förbundsstyrelsen gör mycket för att öppna upp för dialog, de lägger ut rapporter från förbundsstyrelsemötena, de skickar ut enkäter, de deltar i fysiska möten. Det har aldrig varit bättre, och det går åt rätt håll, säger hon, och fortsätter:
– Vill man ha en annan ledning så får man föreslå kandidater. Tro på det demokratiska arbetet, vi förändrar inte genom att gnälla i en facebook-grupp.
Jag går runt och väntar på att någon ska bli arg, att det ska smälla till.
Lina Boberg har suttit i IOGT-NTO:s förbundsstyrelse i fyra år i sommar. Dessförinnan var hon under sex år ledamot i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF:s, förbundsstyrelse. Hon har ännu inte bestämt sig för om hon vill ställa upp för omval vid kongressen i juni. Det är det hårda klimatet som gör henne tveksam.
– Jag går runt och väntar på att någon ska bli arg, att det ska smälla till, på facebook och inför distriktsordförande-samlingar. Tonen kan vara nedlåtande eller insinuant, men det värsta är nog när någon tittar på en som att det är något jag borde förstå. Jag tar åt mig, och det känns jobbigt när jag ser att det är röda siffermarkeringar på facebook som visar att någon uppdaterat, säger hon.
Hon tycker att tonen blivit hårdare med åren.
– Jag förväntar mig att bli attackerad. Och jag tror inte att jag är ensam om att känna det så här. Jag tog upp frågan på det senaste förbundsstyrelsemötet. Vi har talat mycket om att vi måste ta tag i bemötande- och kulturfrågorna i styrelsen.
Men måste man inte vara beredd på att få mothugg och kritik som förbundsstyrelseledamot?
– Som FS-ledamot är jag en representant för den stora mäktiga rika organisationen, samtidigt är jag ”en ung tjej”. Visst måste mindre organisationer och medlemmar få ifrågasätta och tycka saker, men det är inte rimligt att man förväntar sig att jag ska stå till svars i alla diskussioner för allt som någonsin hänt, exempelvis för en värvningskampanj på 90-talet som någon är arg över, eller något som hänt innan jag föddes.
Lina Boberg upplever att förbundsstyrelsen ofta bemöts med misstroende:
– Förtroendet mellan oss och distrikten är lågt och avståndet långt. Vi har ändå hela tiden haft som målsättning att vara så öppna som det bara är möjligt. Att det finns en oro i förändringstider förstår jag, men det är inte hela förklaringen.
Hon har funderat på hur mycket kulturen färgats av som hon säger ”att många har ett livslångt medlemskap och väldigt starka band”, och att ”många bygger sin identitet” i organisationen.
– Det finns otroligt många oskrivna regler i IOGT-NTO som man förväntas ”ska känna till.” För att förstå hur saker hänger ihop och varför det blir på ett visst sätt. Det finns maktstrukturer som jag inte känner till, konflikter som kan vara 40 år gamla, det är som ett minfält. Jag är infödd i rörelsen, men har ändå inte koll. Det blir nästan ännu värre att just jag inte vet – och att andra inte tycker att jag förhåller mig på rätt sätt till ”viktiga” personer, säger hon.
Lina Boberg framhåller att hon är mån om att skapa sin egen position i rörelsen.
– Jag försöker att inte lära mig vilka som är gifta, eller släkt, och det gör att jag kan behandla andra bättre, mer jämlikt utan hänsyn till de sociala banden. Det är viktigt för mig att ha en egen position, att inte presenteras och vara känd som någons barn. Jag vill inte att mina föräldrar ska bli inblandade eller stå till svars för mig. Det har inte varit ett stort problem, men det har varit något jag tänkt på – att inte presentera mig så. Jag vill inte spä på den kulturen att det ska vara viktigt vems släkting man är.
Vad behövs för att du ska vilja stanna?
– Jag funderar på det. Uppdraget är inte orimligt, många delar är väldigt roliga, till exempel demokratiutvecklingen. Det känns också viktigt att vara kvar och föra processer som Expedition 50, demokratiutredningen och medlemslöftet i hamn.
– Det är lätt att säga hårdare modererade facebook-grupper, vilket vi ju håller på med. Men gärna fler möten med människor om ideér, sånt folk vill göra – inte bara söka pengar och älta gamla problem.
Lina Boberg säger att det är viktigt att också 65-plussarna i medlemskåren känner sig lockade och tar aktiv del i att driva kulturarbetet.
– I dagsläget upplever jag att de flesta som pratar om detta är yngre, och att det skulle främja frågan om vi hade fler äldre medlemmar som är aktiva i detta, säger hon.
Hon säger att det är en förutsättning för att hon ska engagera sig är att det pratas om kulturfrågorna.
– Det är vare sig en hemlighet eller något konstigt att prata om detta, och det är en förutsättning för mig att vi gör det om jag ska sitta kvar. Jag tror att många medlemmar vill prata om såna här frågor, de väcktes under nykterfrizon. Vi måste ta det vidare när vi sätter nya strukturer och roller i Expedition 50.
Vi sa att vi måste hålla i den här tråden med nykterfrizon, som ju handlar mycket om makt- och bemötandefrågor.
Viveca Aldebert, distriktsordförande i Kalmar, berättade i höstas i Accent att hon tidigare haft problem med otrevliga mejl och telefonsamtal, men att de blivit färre. Hon är inte överraskad över att så många som 18 procent av de ”mycket aktiva” medlemmarna upplevt sig illa eller otrevligt bemötta.
Hon berättar att nätverket för distriktsordförandena vid sitt senaste möte diskuterade bemötandefrågor:
– Vi sa att vi måste hålla i den här tråden med nykterfrizon, som ju handlar mycket om makt- och bemötandefrågor, och jobba med dem.
Hur bemöts du idag?
– Jag känner idag att jag har ett förtroende som distriktsordförande, men det finns vissa sammanhang, ofta i samband med svåra diskussioner och beslut, som jag kan känna att det är otrevligt. Det är förstås en subjektiv känsla, människor uppfattar situationer olika.
Har du förtroende för förbundsstyrelsen?
– Numera har jag det, men det hade jag inte för två år sedan. De är tryggare och har landat i sin roll, och jag har haft väldigt bra samtal med dem. Det har funnits mycket utrymme för samtal vid distriktssamlingarna, och det är väldigt viktigt. Och det behövs nog ännu mer samtal.
Kan du förstå om ledamöter i FS känner sig misstrodda?
– Det kan jag helt klart förstå. När det gäller omorganisationen så upplever en del att processen forcerats och att det är toppstyrt, så det finns en frustration. Jag tror också att det påverkas av hur man har det i sitt eget distrikt.
– Att sitta i FS är en väldigt utsatt position, särskilt nu när vi har en så viktig kongress framför oss. Jag hoppas verkligen att diskussionen blir bra där.
Vad tycker du om tonen i rörelsens facebookgrupper?
– Den har blivit hårdare. Det är fruktansvärt om människor känner sig utpekade, och vad ska en ny medlem som kommer in där tro? Jag har dragit ned på min närvaro på facebook, och undviker det så mycket jag kan idag. Men jag gläds åt att administratörerna tagit tag i detta, och jag tycker att den nya gruppen IOGT-NTO medlem är jättebra, med tips och inspiration om vad som händer i föreningarna.
– Och när FS-ledamöter ibland gått in och kommenterat eller svarat på frågor i facebookgrupperna har de hållit en väldigt bra och saklig nivå, tillägger hon.
Viveka Aldebert påpekar att det är svårt överlag att få folk att ta styrelseuppdrag.
– Valberedningen här har också svårt att få ihop en distriktsstyrelse. Jag är tillfrågad om att sitta kvar, och uppskattar förtroendet, men jag vet inte. För mig handlar det om arbetsbördan, jag orkar inte både jobba med det ”gamla” som DO samtidigt med det ”nya” i en interimstyrelse. Men uppdraget i sig är fantastiskt, säger hon.
Det gör mig otroligt ledsen om dåligt bemötande från andra medlemmar är en anledning till att de inte vill vara kvar.
Johnny Mostacero, förbundsordförande i IOGT-NTO, är bedrövad över situationen och över att så många bland de ”mycket aktiva” upplevt sig illa bemötta.
– Det är sorgligt och riktigt illa, och väldigt illa om det får till konsekvens att medlemmar som är nominerade inte vill ställa upp som kandidater av det här skälet, säger han.
– Vi har i nuvarande förbundsstyrelse engagerade ledamöter med hög kompetens som lägger ner väldigt mycket tid och kraft på sitt uppdrag. Det gör mig otroligt ledsen om dåligt bemötande från andra medlemmar är en anledning till att de inte vill vara kvar, säger han.
Johnny Mostacero ser samtidigt positivt på möjligheten att ta itu med viktiga frågor. Han betonar att resultatet av medlemsundersökningen bekräftar det förbundsstyrelsen konstaterade i höstas; behovet av ett bredare arbete inom organisationen avseende bemötande, tillit och stolthet.
– Det som är glädjande är ändå att vi identifierat vad vi behöver jobba med. Inget blir bättre av att lägga locket på. Fram med trollen i solen istället. Jag tror att om vi tar jag i de här frågorna så kommer engagemanget öka. Vi får inte heller glömma allt bra som görs, och att en överväldigande majoritet upplever sig bli bemötta på ett bra sätt, säger han.
Han menar att förändringsarbetet med Expedition 50 ställt ”oerhört stora krav” på förbundsstyrelsen.
– Vi är inne i stora förändringsprocesser och då är det lätt att skjuta budbäraren. Att vara modiga har varit vår ambition från start, vi ville inte göra det lätt för oss och bara flyta med.
– Men man ska inte behöva bli illa bemött för att man fattar nödvändiga och ibland obekväma beslut. Kritik kan framföras på väldigt olika sätt, negativt eller konstruktivt. Även om man har olika åsikter och står på olika sidor i ett vägval så måste vi komma ihåg att vi är medlemmar i samma organisation där våra grundsatser om solidaritet och demokrati förpliktigar.
Johnny Mostacero säger att sociala medier ibland triggar igång människor och att diskussionen kan tendera att fara iväg och bli förvirrad. Som exempel tar han frågan om ett förnyat medlemslöfte. Ett uppdrag som gavs till förbundsstyrelsen vid kongressen i Lund 2015 och som därefter utretts och processats vidare vid kongressen i Karlstad 2017. Och som utmynnade i att FS fick i uppdrag att presentera ett förslag inför kommande kongress.
– Förbundsstyrelsen ska ju ha medlemmarnas förtroende att genomföra de uppdrag kongressen gett oss. Där blev det ju lite märkliga resonemang på facebook när det plötsligt ifrågasattes att vi jobbar med medlemslöftet. Vi i förbundsstyrelsen tar ju inte förslag ur tomma luften, säger Johnny Mostacero.
Kommer du själv att kandidera för omval?
– Jag står till valberedningens förfogande om de vill bygga ett lag kring mig, men är också beredd att kliva av om det är bäst. Ingen är given. Det är det bästa laget som ska ställas på fötter.
Hur kommer arbetet med kultur- och bemötandefrågorna utformas?
– Det blir ett intensivt arbete på förbundsstyrelsens strategidagar efter kongressen. Vi behöver ta fram en plan för hur vi inventerar läget i organisationen, kanske i enkätform där man kan gå djupare i frågorna när det gäller situationer, sammanhang och på vilket sätt det dåliga bemötandet skett. Därefter forma en handlingsplan för hur vi lyfter dessa frågor. Det här är ett arbete som vi som medlemmar måste göra tillsammans.
Johnny Mostacero hoppas att resultatet från medlemsundersökningen leder till att IOGT-NTO:s medlemmar känner att ”så här får det inte vara. Vi måste göra något åt det.”
– Vad gäller medlemskap vet vi att om man får förtroende och känner tillit är det större sannolikhet att man blir kvar. Som medlem vill man inte heller bjuda in någon till en organisation där du inte tror att personen blir väl bemött. Vi behöver också jobba med hur vi kan bygga ännu mer stolthet. Stolthet är nära kopplat till synlighet, att vi blir synligare i samhället och i debatten. Allt hänger ihop, säger Johnny Mostacero.
* Medlemsundersökningen med sammanlagt 897 intervjuer genomfördes av Kantor Sifo under hösten 2018.