Beroendeforskaren: Riktlinjerna är ett slag i luften
Markus Heilig. Bild: LiU, Fernando Medina/Spektra

Beroendeforskaren: Riktlinjerna är ett slag i luften

Markus Heilig tycker att det är ”pinsamt” att ingen vet hur många patienter vi har i LARO i Sverige, och hur många av dessa som är beroende av smärt­lindrande mediciner.
Av: Anna Fredriksson

När Accent frågar: Hur många är beroende? Av vilka preparat? Vilken vård kan man få? svarar Markus Heilig, psykiater och beroendeforskare vid Linköpings universitet, att ingen vet.

– Om det ska bli bättre behöver vi en seriös epidemiologisk forskning för att bestämma förekomsten av läkemedelsberoende, just nu vet vi nästan ingenting. När man försöker kartlägga är det ur läkemedelsregister, och där får man inte fram vem som är beroende, bara vem som får recept på höga doser under lång tid. Det kan vara beroende i ena fallet, och framgångsrik behandling av cancersmärtor i det andra, säger han, och fortsätter:

– Det finns, i stark kontrast mot Norge, där deras nationella forskningscentrum, SERAF, har totalkoll, helt enkelt inget system i Sverige för att hålla koll på detta, säger han.

2016 fick läkemedelsberoende rätt till LARO, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende.

– Problemet är att vi nu har föreskrifter som är utmärkta, men behandlingskapaciteten har inte utökats över huvud taget. Så de nya föreskrifterna, riktlinjerna, och det kommande kunskapsunderlaget, om än bra till innehåll, är närmast ett slag i luften. Det saknas läkare, sjuksköterskor och pengar, säger Marcus Heilig.

Uppsala var en av de första regionerna i landet att ta in smärtpatienter i LARO. Åsa Magnusson, är sektionschef för beroende och neuropsykiatri på Akademiska sjukhuset:

– Många av patienterna har svårt att inse att de blivit beroende. De har ju smärtan. Att komma till beroendeenheten ger dem större insikt i att de har läkemedel hemma som kan döda deras barn, sambo eller hund, säger hon.

Dela artikeln:
0