President Medvedevs medhjälpare tycker inte att spriten är det primära problemet.
Oleg Zykov är en av Rysslands mest välmeriterade alkoholläkare. Han leder organisationen ”Nej till alkoholism och drogberoende” i Moskva och ingår i president Dmitri Medvedevs forskningsråd.
– Det är en plattform där jag kan agera nära makten, säger Oleg Zykov bestämt på sitt maximalt överbelamrade kontor. Besökaren invaggas dock omedelbart i känslan av en extrem ordning. Hans arbetsrum ligger i den erkända alkoholkliniken i Moskva. Här träffas regelbundet Anonyma Alkoholister och andra förgreningar inom AA-rörelsen.
Men innan intervjun fortsätter säger Oleg Zykov:
– Åh, Sverige! Jag tycker inte om den högljudda restriktiva synen på drogpolitiken som ni bedriver! För mig framstår den som ett hyckleri.
Bakgrunden till utfallet är att han anser efterfrågan vara boven i dramat. Inte tillgången. Han ansluter sig till WHO, Världsorganisationens strategi, som han menar sätter idén om ett friskt liv främst.
– Det är det primära! I andra hand gäller det att fokusera på riskgrupperna och i tredje hand på de som redan är beroende.
Vad anser du att man ska göra i Ryssland?
– I första hand måste vi se till hela systemet av åtgärder och lyfta fram barnens rättigheter. Det är den rättsliga grunden för barn under 18 år som är viktigast. Det är ju självklart – om inte barnen trivs i sina familjer så söker de sig till droger, sprit och kanske brottslig verksamhet. Jag har aldrig upplevt att ett barn är själva problemet, utan det ligger i familjen eller hos samhället.
Oleg Zykov anser att det är en kulturell fråga att brottas med. Vi har alkohol i vårt samhälle, säger han, men i Latinamerika tuggar man kokablad. I Gorbatjovs alkoholstrategi finns inget att hämta.
– Det vi lärde oss av detta är att man inte kan skilja på samhället och de psykoaktiva drogerna till vilken alkoholen räknas. Det var en mekanisk politik. Tillgången på berusningsmedel blev ändå densamma och befolkningen sökte substitut inom andra områden. Narkotikamissbruket började breda ut sig, det är ett exempel.
Vilken åtgärd förespråkar du?
– Det finns inga enkla åtgärder. Idag vilar politiken på enskilda aktioner som storleken på flaskor eller prissättning. Det jag nu arbetar med är ett förslag till säkerhetsrådet om handlar om säkerhet för barnen. Mitt förslag är att vi skapar en stor fond med kraftfulla resurser för att stärka det lokala och regionala arbetet för barn och ungdomar. Jag eftersträvar någon form av barnombudsman.
Vilken betydelse har alkohol för Rysslands befolkningsproblem? Befolkningen dör tidigt och det föds få barn.
– Det är så sant att alkohol står för en betydande del. Men problemet ligger i samhället. Spriten är inte det primära, ja, man kan säga att djävulen sitter inte i drogen eller i spriten. Det är människans val som avgör.
Hur ser en sådan politik ut, konkret?
– Du måste fråga de som ansvarar för de politiska besluten. Vi har gott om politisk demagogi i det här landet. Under en period på 1990-talet tjatade administrationen om ”nej till narkotika” och det avsattes stora resurser. Resultatet blev att många ungdomar började dricka i stället.
Under mina dagar i Ryssland har jag flera gånger lyssnat till personer som säger att staten vill ha fulla viljelösa människor som inte ställer till politiska problem. Till och med alkoholforskaren Alexander Nemtsov anser det.
– Jag tycker det är nonsens! Självklart vill president Medvedev och andra makthavare att situationen ska bli bättre. Men vi har en svår strid att utkämpa.
Maria Söderberg