Läser i DN att Stockholm äntligen börjat styra bort från den så kallade bostadstrappan och börjar testa ”bostad först” för de hemlösa (hittar inte artikeln på webben). Vi har tidigare skrivit om liknande projekt i Helsingborg och den uppenbara frågan blir – varför i hela friden gör man inte så här överallt?
Bostad först är inget konstigt. Man börjar nämligen att lösa det som är ett av människans mest grundläggande behov, tak över huvudet. En varm, torr och trygg plats att sova på och någonstans att förvara dina grejor. Ett hem. Sedan tar man tag i de underliggande problemen, ofta missbruk förstås.
Tidigare har man envisats med stenhårda krav i den så kallade bostadstrappan. Den hemlöse skulle kvalificera sig för en egen bostad steg för steg. Tillfälliga boenden, oftast tillsammans med människor som har liknande problem. Krav på absolut drogfrihet. Regelbundna pissprov annars åker du ut.
Den forskning jag sett på området visar att bostad först är det som funkar överlägset bäst.
Ännu är det bara femton platser i programmet i Stockholm. Snart blir de trettio och den inslagna vägen känns onekligen betydligt värdigare än den tidigare.