Det senaste året har jag deltagit i en utbildning arrangerad av Ideell Arena som kallas för Fenixprogrammet. Det har varit otroligt givande och… lyxigt! Att få ägna hela dagar åt att lyssna på forskare och diskutera den ideella sektorns förutsättningar och framtid kan inte beskrivas på något annat sätt.
Förra veckan avslutades programmet med en resa till Dublin och Belfast. Tanken var att ge oss inblickar i ett civilsamhälle som skiljer sig från det svenska. Här saknas de medlemsbaserade folkrörelseorganisationer vi är vana vid nästan helt – istället vimlar det av små eller stora så kallade ”charities” med volontärer och anställda som gör jobbet. En annan skillnad är att organisationerna här nästan uteslutande är utförare av olika slags tjänster, och i mindre grad röstbärare eller påtryckare för politisk förändring.
Besöken på organisationerna i Belfast är det som fastnat hårdast i mitt huvud. Trots att konflikten i Nordirland avslutades i och med överenskommelsen 1998 så finns mycket av motsättningarna och problemen kvar. Över 90 procent av befolkningen bor fortfarande segregerat och det är bara ett fåtal skolor som blandar katolska och protestantiska elever. Det finns dock hopp: Idag samarbetar man politiskt mellan de båda sidorna istället för att skjuta ihjäl varandra. De krafter som vill stoppa fredsprocessen verkar vara relativt marginaliserade.
Som sagt, Fenix är grymt och har vidgat mina horisonter rätt rejält på vissa områden. Jag filar för övrigt på en rad omvärldsspaningar om samhällsförändringar som den ideella sektorn på ett eller annat sätt måste förhålla sig till. Stay tuned.
