Ge inte upp – Journalistförbundet behövs mer än någonsin

Efter att ha läst texten som Helena Giertta stoppade framstår hela historien som tämligen bisarr. Även för den som följt hela diskussionen är det omöjligt att förstå varför detta inte kan publiceras i Journalistförbundets tidning. (Se det jag skrivit tidigare här och här. Paul Frigyes har skrivit om bakgrunden till att han sa upp sig här.)

Som Malin Navelsjö skriver: ”…ärligt talat (och det är nog första gången jag svär i bloggen detta) var FAN skall debatten om framtidens journalistik föras om inte i fackförbundets egen tidning?”

Jag vet inte hur många kommentarer jag läst det senaste dygnet med innebörden att ”nu får det vara nog, jag lämnar Journalistförbundet”. Förståeligt på många sätt, men jag hoppas att folk sansar sig och gör ett rejält försök att knuffa förbundet i rätt riktning först. I vår är det kongress och en ny förbundsordförande ska väljas. Det finns fortfarande möjlighet att skriva motioner.

I en tid av upplösning, rollsökande, besparingar och jakt efter nya affärsmodeller behövs Journalistförbundet mer än någonsin. Både för att ta tillvara medlemmarnas intressen och för att värna det fria ordet och en god journalistik.

Det vi minst av allt behöver är dock ett SJF som klamrar sig fast vid en världsbild som håller på att förändras och försvinna. Och vi behöver inte en fackförbundstidning som stryper viktiga debatter.

Journalistförbundet är ju egentligen den mest naturliga plattformen för det samtal vi alla behöver involvera oss i – hur ser mediernas verklighet ut i dag och i morgon och hur kommer vår roll att förändras?

I stället sker diskussionen på andra ställen. I sociala medier förstås, på Facebook, Twitter och bloggar. Och på Medieormen, ett initiativ från Sveriges Radio, som tillsammans med övriga Public Service allt mer framstår som de mest framsynta och kloka aktörerna i hela den här soppan.

Se också:

Mer från Accent