Av en händelse ramlade jag över ledaren från det allra första numret av Accent, från april 1965. Tidningen kom då till genom en sammanslagning av IOGT:s tidning Reformatorn och NTO:s Ariel. Rubriken på ledaren är ”Med Accent på framtiden”.
Det är intressant läsning – inte minst med tanke på de uppenbara parallellerna till ledaren jag skrev förra veckan. Olika tider, samma frågor.
En folkrörelse, som är gammal nog att ha en egen historia, har därmed också en psykologisk belastning. Den bär med sig i sitt arbete ingrodda föreställningar om hur dess verksamhet ska utformas – och det är inte alltid så lätt att frigöra sig från schablonerna som en ny tid kräver. Det finns följaktligen inte mycket här i världen som är så konservativt som en radikal folkrörelse.
Varje folkrörelse borde känna det som en skyldighet att någon gång nollställa sig själv och tänka efter vilka metoder och argument man i dag skulle tillgripa om man nu skulle börja arbetet för att förverkliga rörelsens målsättning. Inte ens detta skulle strängt taget vara tillräckligt – också själva målsättningen måste prövas med kritiska ögon.
…
Om den prövningen uteblir, har åderförkalkningsprocessen redan börjat. Det är så folkrörelser förtvinar.
…
Vi måste skapa oss en möjlighet att tala till människorna – både våra egna medlemmar och medborgarna i övrigt, om vi ska kunna öka anslutningen till den helnyktra livsföringen. Och vi måste tala sakligt och med förståelse för andras ståndpunkter. Den öppna debatten är den första förutsättningen för vår framgång.Denna tidning vill vara ett redskap i den information, som ska göra den helnyktra alternativet levande för allt fler. ”Accent” är ett uttryck för den svenska nykterhetsrörelsens vilja att söka sig nya vägar och mer rationella arbetsformer.
Den är därmed också ett vittnesbörd om tro på nykterhetsrörelsens framtid.”