Låt oss börja med narkomanens rättigheter. Har narkomanen någon rätt att få hjälp med att bli drogfri genom samhällets vård? Beroendeläkarna rekommenderar i dag nästan enhälligt (det finns undantag) att narkomanen ska ställas in på så kallade substitutionsmediciner. Vad innebär det?
Substitutionsmediciner ska ersätta narkotikan med någonting annat. Men de substitutionsmediciner som används i dag (metadon, subutex med flera) är narkotika för användning i medicinskt bruk. Alltså är substitutionsmedicin ett felaktigt begrepp som för allmänheten (och många politiker) bakom ljuset.
Professor Lars Gunne som på slutet av 1960-talet introducerade den första medicinen (metadon) av det här slaget i Sverige har aldrig använt begreppet substitutionsmedicin. Han kallar det för underhållsbehandling av narkomani. Det är helt korrekt använt. Man ger ett annat slag av narkotika till narkomanen för att underhålla narkomanin under litet mer kontrollerade former.
Narkomani är en kronisk sjukdom. Det är en sjukdom som de flesta narkomaner vill fortsätta att ha under rätt många år av sitt liv. Det finns en bot mot detta. Men det kräver att narkomanen slutar använda narkotika. De flesta narkomaner vill inte det. Men det finns narkomaner som vill sluta. De behöver hjälp med detta.
Beroendeläkarna har nästan helt slutat att ge sådan hjälp. Det kan bero på att de inte har någon bra medicinsk metod att ta till. Därför går de flesta beroendeläkarna (inte alla) in för att ge underhållsbehandling av patienternas narkomani. Med andra ord: narkomaner som vill sluta och går till en beroendeläkare har ingen chans att få hjälp till en drogfri behandling, om de inte råkar träffa på någon av de mycket få läkare som inte vill ge underhållsbehandling.
Det är här frågan om narkomanens rättigheter kommer in. Har narkomanen ingen rätt att få en behandling som leder till drogfrihet? Majoriteten av beroendeläkarnas svar är: nej! Narkomanen ska ha tur om han eller hon lyckas träffa på en läkare som vill satsa på en drogfri behandling. Detta är inte acceptabelt. Narkomaner som vill ha en drogfri behandling ska ha rätt till detta.
De mediciner som används inom underhållsbehandling är klassade som narkotika. Samtliga används för att ersätta heroin eller andra opiater. Dessa narkotikaklassade mediciner kan inte användas för att behandla amfetaminister eller andra missbruk av centralstimulerande medel, inte heller för att behandla cannabismissbruk eller annat missbruk av hallucinogener. Skälet är att dessa mediciner inte har någon effekt på sådant missbruk.
Ändå förekommer det i dag att beroendeläkare ger narkotikaklassade mediciner som endast har effekt på opiater till patienter som inte använder opiater, dvs. narkomaner som använder centralstimulerande mediciner eller hallucinogener. Detta är ingenting annat än kvacksalveri. Men Socialstyrelsen ingriper inte mot sådana tjänstefel hos beroendeläkare i dag.
Det är också Socialstyrelsen som har skapat förutsättningarna för den snabbt ökande dödligheten hos narkomaner som använder sådana narkotikaklassade mediciner som skrivs ut av beroendeläkare i dag. Det beror på ett beslut som Socialstyrelsen tog 2004 och som gav beroendeläkarna mycket starkt utökade befogenheter att skriva ut metadon, subutex med flera narkotikaklassade läkemedel utan den kontroll som sådan verksamhet tidigare än 2005 underkastades. Men Socialstyrelsen har inte dragit någon som helst praktisk slutsats av detta mycket allvarliga felbeslut. Finns det ingen som utövar tillsyn över Socialstyrelsens verksamhet? Tyvärr finns det ingen sådan myndighet!
Med Socialstyrelsens katastrofala beslut på detta område och med beroendeläkarnas starkt stegrade andel underhållsbehandling i stället för drogfri behandling har beroendeläkarnas insatser i vården nu bidragit till ett ökat narkotikamissbruk i samhället. Det här är både en etisk fråga och en politisk fråga. Den diskuteras inte alls i samhället i dag.
Så till den inledande frågan: Har narkomanen några rättigheter eller skyldigheter? Rättigheten till legal narkotika utskriven av beroendeläkare har narkomanen fått av Socialstyrelsen och beroendeläkarna. Men rättigheten till en vård som leder till drogfrihet har narkomanen förlorat. Och hur är det med narkomanens skyldigheter? De finns i sociallagslagstiftningen, till exempel LVU och LVM. Men dessa lagar används allt mindre. Så i praktiken har narkomanen inte heller några skyldigheter längre. Ingen annan befolkningsgrupp har haft en liknande utveckling i samhället.
***
Läs också svaret från Viktor Mauritz: ”Lägg moraliserande och fördomar åt sidan”