Ordföranden

Johnny Mostacero: ”Stolt över att jämställdheten får plats i IOGT-NTO”

För någon månad sedan kom det en inbjudan till mig i egenskap av förbundsordförande. Det var inte till vilket mingel som helst, utan till riksmötets öppnande. Det visade sig vara första gången, i alla fall i modern tid, som IOGT-NTO:s ordförande bjudits in.

Med tanke på att antalet platser är ytterst begränsade och det ideella Sverige är enormt stort undrade jag vad som förskaffat IOGT-NTO denna ära? När väl tanken landat så blir svaret rätt självklart. I riksdagen vårdar vi det finaste och mest värdefulla vi har – vår demokrati. Det styrelseskick som människor genom världshistorien kämpat för att uppnå. I den kampen har många varit beredda att offra mycket, och i vissa fall inte ens väjt för den allra yttersta konsekvensen. Det egna livet.

När jag satt på läktaren och blickade ut över de 349 ledamöter som bär folkets röst, gick det en rysning av välbehag genom mig. Jag kände en enorm stolthet över att vi som folkrörelse varit med och skapat förutsättningar för den välfärd vi har i Sverige i dag. Nykterhetsrörelsen är en skola i demokrati, och devisen var redan från början ”en medlem, en röst,” oaktat kön. Detta redan 40 år innan vi fick allmän rösträtt i Sverige. Därför fanns det ända in på 1950-talet en majoritet av organiserade nykterister i riksdagen. Och att vi bjöds in till riksmötets öppnande i år är för att IOGT-NTO fortfarande är en relevant och viktig organisation. Våra grundsatser demokrati, solidaritet och nykterhet i allra högsta grad aktuella.

Under minglet fick jag möjlighet att träffa och föra samtal med både nuvarande och tidigare riksdagsledamöter och ministrar. Även Anna Kinberg-Batra deltog; glad, positiv och leende. Jag tänkte på hur hon blivit behandlad av sitt eget parti, ivrigt påhejat av media.  Jag försvarar inte på något sätt hennes handlingar och politiska vägval, men det som gör mig beklämd är att jag är övertygad om att hon blivit annorlunda behandlad för att hon är kvinna. En man hade ruskat på sig och traskat vidare i den politiska karriären. Ivrigt påhejad av andra män som slutit upp, försvarat och skyddat.

Trots att vi skriver 2017 och snart har haft allmän och kvinnlig rösträtt i 100 år så är vi fortfarande inte jämställda. Som pappa till två döttrar, och morfar och farfar till två härliga tjejer, gör det mig rent ut sagt förbannad att villkoren för framgång i livet och karriären ska sitta i kön och könsidentitet. Jag är stolt över att jämställdheten också får plats i vårt IOGT-NTO. För även fast vi aktivt arbetar för att förändra och förskjuta alkoholnormen så jobbar vi även på att förändra andra normer. Förresten! Sa jag att vi är relevanta och viktiga?

Mer från Accent