”Medlemmarna är vår viktigaste organisatoriska nivå”

Vilken del av IOGT-NTO:s organisation är viktigast? Enligt Oskar Jalkevik är det medlemmarna.
Opinion Av: Oskar Jalkevik

Ibland förs det en diskussion om vilken organisatorisk nivå som är viktigast i IOGT-NTO. Många menar att föreningarna är kärnan, vissa vill se att kongressbeslut är styrande för all verksamhet. Distrikten lyfts fram som en viktig motor för skapande av ny verksamhet. Alla dessa tre exempel stämmer: föreningar, distrikt och förbund fyller alla en viktig roll i IOGT-NTO. Men ibland missar vi en organisatorisk nivå, medlemmarna.

 

Jag menar att vi medlemmar är den viktigaste organisatoriska nivån. Det är medlemmar som skapar verksamhet och driver våra frågor. Alla medlemmar ska känna ett ägandeskap av IOGT-NTO, även nya medlemmar och medlemmar utan förtroendeuppdrag.

Det spelar ingen roll ifall det är en medlem som för samtal om alkoholpolitik med bekanta, en medlem som anordnar nyktra aktivitet i sin förening, en medlem som hjälper till tre timmar när distriktet har värvning eller en medlem som sitter hemma vid datorn och sprider en förbundskampanj. Allt medlemsengagemang behövs. Var och en ska kunna engagera sig på det sätt som passar en själv bäst.

 

När en ny medlem vill genomföra en idé ska det inte finnas organisatoriska hinder. Det kan vara människor som inte är intresserade av protokoll, bokföring eller medlemsstatistik, utan vill fokusera på att göra verksamhet. ”Du är välkommen att starta verksamhet i IOGT-NTO, men först måste du fylla i en nybildningsblankett, välja styrelse och revisorer samt ha protokollförda möten och bokföring”. Organisationen måste vara smidig för dem som bara vill göra nykter verksamhet men har svårt för föreningsadministration.

Både min förening och mitt distrikt, har några gånger ”lånat ut” vår förening eller distrikt till medlemmar som gjort punktinsatser. En grupp ville anordna ”nykter Pride” under Pridefestivalen i Stockholm. Det var orimligt att en liten grupp medlemmar skulle behöva starta en ny förening, med revisorer, årsmöte, och så vidare, för att genomföra aktiviteter under några dagar. Det viktiga är att nykterhetsfrågor lyfts, oavsett vilken organisatorisk enhet som står bakom arrangemanget. Vi ställer inga krav på motprestation i form av närvaro eller engagemang i andra verksamheter. Ett sådant krav hade varit ett effektivt sätt att strypa engagemanget hos medlemmar.

 

Medlemsundersökningen från 2012 visar att cirka 20 procent av medlemmarna deltar i en föreningsverksamhet. Jag är övertygad om att det bland övriga 80 procent finns många som skulle vilja engagera sig mera, men som inte har hittat sin plattform i organisationen.

Distrikt och föreningar borde ha som regel att, inom rimliga gränser, låna ut sitt organisationsnummer till medlemmar som vill genomföra goda ideér men som saknar en plattform för det i dag. När den goda idén växer och blir stabil verksamhet så bildas det en ny förening som äger verksamheten. Alla som har en ledande roll i organisationen borde använda den till att ”curla” eldsjälar som just nu saknar en plattform för att genomföra sina idéer.

Dela artikeln:
0