Johnny Mostacero: ”Vi kan erbjuda medmänsklighet”
Johnny Mostacero. Foto: Nathalie C. Andersson

Johnny Mostacero: ”Vi kan erbjuda medmänsklighet”

Ordföranden Av: Johnny Mostacero

Vad som händer i Syrien är en katastrof av stora mått. Det går inte längre att värja sig mot vad som händer. Solidariteten och viljan att hjälpa har vaknat till liv bland oss svenskar. Kanske har det tidigare varit för svårt för oss att ta in känslan av att tvingas från sitt hem, lämna sin hemort och fly till en annan del av landet. Eller känslan av att mot sin egen vilja tvingas iväg mot ett ovisst öde i ett nytt och främmande land långt hemifrån.

Två personer har förändrat vår kollektiva syn och vår vilja att engagera oss i mottagandet av flyktingarna från Syrien och andra länder. Den första är Alan Kurdi. Den lilla drunknade treåriga pojke vars bild spreds över världen för en tid sedan. Alan och flera andra barn och vuxna drunk­nade när båten hans familj befann sig på kapsejsade på väg från Bodrum till Kos. Två resmål som vi svenskar åker till för att fira semester samtidigt som det pågår ett krig i grannlandet Syrien.

En liten gosse vars liv knappt hann börja innan det släcktes. Kanske fick detta ofattbara och meningslösa ändå en mening genom att bilden talar direkt till våra hjärtan och tar fram den empati och solidaritet som de flesta av oss har.

Den andra personen som haft stor betydelse för att ta fram vår kollektiva solidaritet är professor Hans Rosling. Hans pedagogiska sätt att enkelt förklara förhållanden kring flyktingströmmen från Syrien har påverkat oss. Med äpplen, legobitar och annan rekvisita lyckas han lägga fram fakta som alla förstår. Bland annat visar han att av Syriens 20 miljoner invånare är 8 miljoner på flykt i sitt eget land, 4 miljoner har tagit sin tillflykt till grannländer som Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak och drygt 250 000 har lyckats ta sig till Europa. Det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle kännas om hälften av befolkningen i Sverige tvingades lämna sina hem och fly till en annan del av landet eller till något annat land långt bort.

 

Men vad kan vi då göra rent praktiskt förutom att visa vår solidaritet, öppna vårt land och välkomna de som behöver det? Jo, vi IOGT-NTO-medlemmar kan aktivt hjälpa till i mottagandet av de flyktingar som anländer. Vi har tillgång till föreningslokaler som kan erbjuda tak över huvudet och en plats att sova på innan myndigheterna hinner etablera en kontakt och ta över ansvaret. Vi kan samla in hygienartiklar, kläder och annat som behövs. Många av våra medlemmar har stor vana vid att organisera och arrangera och med hjälp av sociala medier har vi dessutom snabba kommunikationsvägar. Genom Facebook kan man starta en insamling av förnödenheter och även hitta frivilliga som hjälper till med transporter, matlagning och annat.

Men viktigast av allt: vi kan erbjuda medmänsklighet och omtanke till män­niskor som just genomgår sitt livs största kris. Det finns otaliga exempel på hur våra medlemmar runt om i landet genomfört precis det jag nämner. Dessa medlemmars engagemang och entusiasm kring att välkomna människor som lämnat sina hem och flytt från sitt land är att visa solidaritet i dess allra finaste form.

Dela artikeln:
0