Även om sensommaren i bästa fall har mycket kvar att ge så ligger ännu en sommarledighet bakom de flesta av oss. En sommar som många av oss sett fram emot och som vi ofta har högt ställda förväntningar inför. Kanske på att vädret skall bli så där sydeuropeiskt varmt och soligt. Eller att sommaren ska innebära avkoppling och umgänge med nära och kära, vänner och bekanta och ge oss härliga minnen att plocka fram när höst, vinter och mörker åter kopplar greppet om vår tillvaro.
Även om vädret har lämnat en del övrigt att önska vad gäller sol och värme, så har förhoppningarna infriats för många, men inte för alla. För sommar innebär också att alkoholkonsumtionen ökar, och i dess fotspår kommer också konsekvenserna. Sommar innebär högsäsong för alkoholnormen, vilket blir mer än uppenbart för oss som finns på facebook och instagram och där möts av bilder som påfallande ofta manifesterar fest och gemenskap med fyllda öl och vinglas. För en del innebär sommaren att ett alkoholberoende etablerats som kommer att hålla hen i ett fast grepp framöver. För andra att förväntningarna på gemenskap och umgänge grusats genom händelser som drivits fram under berusning och som på olika sätt kan ge enorma konsekvenser.
Det är dags att en gång för alla plocka ner alkoholen från piedestalen.
Få har väl missat vår före detta finansministers fylla på en skärgårdsfest, som fått enormt massmedialt genomslag. Exakt vad som hände råder det delade meningar om, men att det var alkoholen som ännu en gång var den utlösande faktorn inser nog även de mest alkoholliberala. Det märkliga i det hela blir debatten efteråt, där många tar hans parti genom uttalanden som att ”det där har väl hänt oss alla”. Alkoholnormen är så stark att den ska försvaras till varje pris. Det som inträffade är inget annat än en självförvållad personlig tragedi. Och den involverar hans barn, övrig familj, vänner och arbetskamrater. Individer som helt oförskyllt drabbas av vad alkoholen utlöst. Det tragiska är att det skett oräkneliga liknande händelser denna sommar, med konsekvenser som är svåra, och i vissa fall omöjliga, att reparera.
Det är dags att en gång för alla plocka ner alkoholen från piedestalen, och jag ser fram mot att fortsätta arbetet med att synliggöra den starka alkoholnormen – och att få våra politiker att våga använda våra alkoholpolitiska verktyg för att sänka konsumtionen av alkohol. Efter sommarens kongress i Karlstad vill jag också uttrycka min stolthet över det mod som ombuden visade när vi tog ännu ett steg på den resa vi kallar Expedition 50, och vars syfte är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att göra IOGT-NTO ännu större och starkare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vi behövs och vi gör skillnad!