Ordföranden

”Jag brottas med hur julen borde vara”

Det finns mycket att vara stolt över i IOGT-NTO-rörelsen. Som vår kampanj Vit Jul som nu rullat igång på åttonde året. Genom att uppmana vuxna att ta ställning för en vit jul, det vill säga en jul utan alkohol, låter vi fler barn få uppleva den där julen som alla barn har rätt till. En jul där man slipper känna klumpen i magen och oron som barn känner när alkoholen tar plats i julfirandet. Jag är själv uppväxt i en familj med missbruk, så jag vet vad en jul utan alkohol kan göra för skillnad för barnen. Och vem vet, kanske också för oss vuxna.

Hur många får förresten den där sagoboksjulen som målas upp i reklam och media? Det är inte bara alkoholen som förstör människors liv. Några av julens verkliga hjältar tycker jag är de som vill och vågar göra jul-för-alla-arrangemang. Där alla, oavsett sammanhang, bakgrund och relationer kan samlas och komma ihåg vad julen en gång gick ut på.

Det finns många sätt man kan stödja Vit jul på och du kan få tips på kampanj­ens hemsida. Något som är riktigt häftigt är uppfinningsrikedomen: Hur våra föreningar, enskilda medlemmar och andra utanför våra egna led ”bär” kampanjen och helhjärtat stöttar våra frågor. Allt hålls samman av vår överljudskompetenta kampanjledare Lisa Greve.

Vi har som vanligt också många coola ambassadörer – se hela listan på hem­sidan – men att min idol Börje Salming ställer upp får just mitt hjärta att klappa litet extra. (Killen har 1 000 stygn på kroppen, varav 300 ovanför halsen. Kanske ingen merit i dina ögon, men du hittar säkert din egen favorit i ambassadörsgänget, som gör saker som just du gillar). Vill också nämna restauratören Fredric Andersson, som på hemsidan ger massa tips om festliga juldrycker.

Själv brottas jag också med hur julen borde vara. Mina finaste julminnen är kanske från de perioder i livet då jag bott i Frankrike. Där är julen mer fest än måsten: man umgås med dem man vill oavsett om man är släkt eller inte, och man äter det man vill unna sig snarare än det som ”måste” finnas på julbordet.

En jul deltog jag i Svenska kyrkans julspel i Paris. Vi tre vise män såg ut som galaklädda transvestiter vid Moulin Rouge när församlingsassistenten fått på oss alla guldtyger, turbaner och blingbling. Vi var fantastiska och bar fram våra gåvor med bravur till det lilla Jesusbarnet, spelat av olika trinda bebisar som byttes ut när de tröttnade: det var ett himla langande i kulisserna.

Det gällde också att inte trampa på småänglarna och att hjälpa dem att häfta fast vingarna i särkarna och inte i själva änglarna. De byttes också ut när de blev kissnödiga eller allmänt ofokuserade. Det var tusen juleljus, orglar, trumpeter och mirakler. Allt var hysteriskt, för mycket och alldeles underbart.

Så får julen gärna vara. Och jag hoppas DU får en bra, vit jul. Oavsett var du är.

Mer från Accent