Nu sätts kulturen i fokus
Johnny Mostacero, ordförande för IOGT-NTO. Foto: Nathalie C. Andersson

Nu sätts kulturen i fokus

Ordföranden Av: Johnny Mostacero

Expedition 50. Låter namnet bekant? Skämt åsido, men om det är något som har upptagit vår organisations fokus de senaste åren så är det denna utvecklingsresa.

Vi är nu på god väg att gå från vad vi är till vad vi vill bli. För tillfället upptar frågan om hur våra nya distrikt skall se ut vårt fulla fokus, och det förs samtal distrikten emellan utifrån det förslag till distriktsindelning som presenterats.

Fram till kongressen i Örnsköldsvik 2019 så är det strukturfrågorna som ligger högst upp på dagordningen. Parallellt med det förbereder vi nu etapp två i Expedition 50, som på olika sätt berör och involverar alla medlemmar.

 

Etapp två innebär att vi växlar fokus från struktur till kultur. Bland annat handlar det om bemötande, tillit och stolthet. Just bemötandefrågorna är återigen på agendan denna höst då det är ett år sedan #metoo briserade och skapade ett enormt engagemang. Hos oss lyfte #nykterfrizon kvinnor och icke binäras situation i vår folkrörelse, och bidrog till förändring.

Men bemötande handlar inte bara om sexism och sexuella trakasserier, utan också om hur vi behandlar varandra i vår rörelsevardag. Om hur vi välkomnar nya medlemmar och bedriver en inkluderande verksamhet. Att den som är ”ny” blir sedd och bekräftad och känner sig välkommen.

Att skuldbelägga främjar inte engagemang.

Jag har varit med om att komma på föreningsmöten där ingen säger: ”Vad roligt att du kunde komma”, utan ”Vad tråkigt att du inte varit här de senaste träffarna”. Den som säger så vill nog egentligen väl, men det blir så fel. Att skuldbelägga främjar inte engagemang.

Vad gäller tillit så handlar det mycket om att släppa in andra, i föreningen eller i verksamheter. Att lita på att de kan ta över, eller starta, nya verksamheter.

 

Riktig förändring kommer ofta hand i hand med nya ögon, men då krävs en tillåtande attityd, mandat att få fatta beslut, och mod att pröva något nytt.

Sedan har vi det här med stoltheten – som är så viktig. Frågan om stolthet är inte helt enkel för en anrik organisation som IOGT-NTO, som har så mycket historiskt som vi kan vara stolta över.

Men att luta sig tillbaka mot vår historia är inte vägen framåt. Den är härlig att ha med sig i ryggsäcken, men vi måste göra oss ännu mer relevanta och viktiga nu och i fram­tiden. Det om något kommer bygga stolthet för vårt IOGT-NTO.

Jag lovar att göra vad jag kan och litar på att ni medlemmar bidrar med det ni kan.

Dela artikeln:
0