Folkrörelser kallas stora föreningar eller organisationer som bildats av människor med vilja att förändra. Så beskriver Nationalencyklopedin en folkrörelse.
Nykterhetsrörelsen är tillsammans med väckelserörelsen och arbetarrörelsen en av de tre stora folkrörelser som med sitt arbete var med och skapade förutsättningar för den välfärd vi medborgare i Sverige fortfarande åtnjuter. Dessa tre finns fortfarande kvar och vi kan med stolthet säga att vårt IOGT-NTO och de frågor vi driver gör oss lika relevanta nu som när vi en gång startade: Vårt alkoholpolitiska arbete. Utmanandet av en stark alkoholnorm. Vårt internationella arbete och inte minst vår nyktra gemenskap är ett axplock av allt bra som vi gör. Kort sagt är vår vilja att förändra det vi identifierar som problem fortfarande lika stark.
Under min tid som förbundsordförande har jag lagt mycket tid på att besöka våra distrikt för att få en övergripande bild. Jag har mött styrelser men också besökt föreningar och verksamheter. På plats har jag sett allt bra som vi gör och hur vi på ett klokt sätt förvaltar våra resurser. Min upplevelse är att vi spelar en viktig roll, ofta genom samverkan med andra föreningar och organisationer. Men jag har också sett, tagit del av, och diskuterat de problem och de utmaningar som vi har inom organisationen. För att möta framtiden som en stark folkrörelse behöver vi nu även internt använda det som definierar en folkrörelse. Det vill säga viljan att förändra.
Att inte förändra kan initialt kännas tryggt, men är i längden förödande. Vi i IOGT-NTO är också vanemänniskor och ryggmärgsreflexen är att vilja behålla det invanda, enligt devisen man vet vad man har men inte vad man får. Men att förändra och anpassa sig för framtiden är nödvändigt för överlevnad, och en process som många andra organisationer redan påbörjat. Att vi funnits i 138 år och fortfarande är en stark folkrörelse är bevis på att vi genom åren haft denna förmåga till förändring.
Under de två år som förflutit sedan förra kongressen har vi i förbundsstyrelsen – tillsammans med distrikt och anställda – jobbat med uppdraget att ta reda på hur IOGT-NTO mår. Detta har resulterat i förslaget till den förändringsresa vi valt att kalla Expedition 50. Många sneglar på oss i denna process och det vi väljer att göra kommer med all säkerhet att inspirera andra.
År 2020 fyller vi femtio år (räknat från sammanslagningen 1970). Då ska vår förändringsresa vara avslutad och vårt IOGT-NTO vara redo att möta de kommande femtio åren. Som en första mellanlandning på denna resa ser jag fram emot sommarens kongress i Karlstad. Min förhoppning är att vi trycker undan ryggmärgsreflexen och tar fram modet och viljan att våga förändra. För IOGT-NTO behövs. Såväl i dag som om femtio år.