När jag gick i åttonde klass så läste vi om imperialism och de två världskrigen. Det paradoxala är att jag då kände att andra världskriget som avslutats 35 år tidigare kändes väldigt avlägset – men nu, när det förflutit ytterligare lika många år, känns det närmare än någonsin. Vi läste om Hitlers övertagande av makten i Tyskland och hur han, bland annat genom att tysta kritiker och media, avskaffande all form av demokrati. Om hur han kort efter maktövertagandet 1933 öppnade det första koncentrationslägret och 1938 genom Kristallnatten på allvar satt igång den etniska rensning av allt och alla som inte passade in i hans skruvade bild av det perfekta rike han såg framför sig. Det jag och mina klasskamrater då var rörande överens om, var att detta aldrig någonsin mer kommer att hända igen. Så fel vi hade. Ett drygt decennium senare bryter kriget på Balkan ut, där vi ännu en gång fick uppleva etnisk rensning och koncentrationsläger. Det osannolika hade alltså hänt igen, men denna gång i vår egen samtid.
Det som gör mig mest orolig är att det osannolika inte längre är osannolikt, utan i vissa fall 100 procent sannolikt. Precis som Tage Danielsson sa i sin monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979. Vem kunde förutse att Sverigedemokraterna med sina rötter i nynazistiska partier till slut skulle kamma sig, ta på sig kostym och slips och år 2010 komma in i Sveriges riksdag? Och 2014 få stöd från nästan 13 procent av väljarkåren. Vem kunde förutse att Storbritannien skulle göra (br)exit ut ur EU, eller att Donald Trump skulle bli president för ett av världens mest tongivande länder vad gäller politik och ekonomi. Ett land som styr mycket av de trender och den kultur som kommer till oss.
Att historien upprepar sig är en gammal klyscha. Den får gärna vara sann när det gäller att värna humanism, demokrati, solidaritet och allt annat som verkar för något gott. Men när det gäller motsatsen så måste vi göra allt vi kan för att stå emot. Vårt IOGT-NTO som demokratisk och solidarisk organisation har här ett tydligt uppdrag: Att i alla lägen stå upp för demokrati och alla människors lika rätt och värde. Och att det vi framför har bäring på forskning och fakta. Inte minst viktigt i en tid där Amerikas president knappt hunnit påbörja sitt uppdrag innan han ifrågasätter etablerad medias uppgift att granska makten och spegla vår omvärld. Att han kallar sina egna lögner alternativa fakta gör mig djupt oroad. När vi förlorar den gemensamma kompassen för vad som är grundläggande fakta finns det all anledning att känna oro. Att tycka olika är naturligt och en förutsättning för utveckling. Men om uppenbara lögner tillåts ersätta sanningar är vi illa ute. Att vi i IOGT-NTO låter källkritiken vara vår ledstjärna är ett sätt att stå upp för sanningen