Jag får ibland frågan om vilket samhällsuppdrag vi har fått av staten, och jag svarar alltid att IOGT-NTO inte får något uppdrag. Vi tar oss ett uppdrag, utifrån vad våra medlemmar vill att vi skall göra. Vi vill förändra världen, och det är inte regeringen eller ens staten som skall bestämma hur detta skall ske, utan våra egna medlemmar. Detta har tjänstemän på bidragsgivande myndigheter ibland svårt att förstå, all dialog till trots.
För att en organisation skall kunna bevara sin självständighet och sin röst, och samtidigt bedriva en bra verksamhet, så krävs vad vår ungdomsorganisation kallar fuck you-pengar. En folkrörelsetant som jag skulle kanske snarare kalla det självfinansiering. Men vi menar samma sak, och det är här som vårt Miljonlotteri kommer in i bilden. Av hävd finns en lång tradition i Sverige att just folkrörelser skall få tillstånd att bedriva lotterier, för att själva kunna ekonomisera sin egen verksamhet. Just IOGT-NTO har bedrivit lotterier sedan mitten av 1900-talet. Idag har Miljonlotteriet närmare 200.000 unika kunder som prenumererar på våra lotter. Jag brukar säga att de är vår gigantiska supporterklubb. Kunderna vet att de, genom att köpa våra lotter, stöttar vår organisation. Överskotten går oavkortat till IOGT-NTO:s ideella verksamhet och till att förverkliga vår vision: Att bygga ett samhälle, en värld där alkohol och andra droger inte hindrar människor från att leva ett fritt och rikt liv.
Idag har vi en mycket intressant situation i Sverige, fylld av paradoxer: Å ena sidan vill vår regering att en rad ideella organisationer skall ta en ännu större roll för att säkra den svenska välfärden. De vill att vi skall utföra gigantiska samhällsinsatser. Å andra sidan minskas det ekonomiska stödet, trots att allt större förväntningar ställs på oss. En annan paradox är att samtidigt som staten säger sig värna folkrörelsernas möjligheter att själva ekonomisera sin verksamhet, så görs ytterst litet för att hindra utländska, privata aktörer att med aggressiv marknadsföring och helt andra spelregler konkurrera med ideella, svenska lotteriarrangörer.
Som jag ser det så är det en sak när svenska, idéburna organisationer bedriver ett lotteri för att slippa beroende av bidrag från staten, och en helt annan sak när utländska aktörer med privatpersoner som ägare bedriver ett lotteri på svensk mark. Dessa utländska aktörer talar gärna om att deras överskott gör till ”välgörenhet”. Jag kan försäkra att inte en krona från varken IOGT-NTO:s eller någon av våra systerorganisationers överskott går till ”välgörenhet”. Nej, pengarna går till att våra medlemmar själva och med andra skall få möjlighet att förändra världen: Från det lilla sammanhanget, där det kanske handlar om att ta sig ur sitt missbruk och skapa en framtid för sin familj, till det stora sammanhanget, där vi tillsammans med många andra ökar engagemanget, integrationen och framtidstron i samhället.
Jag hoppas att det är en självklarhet för dig som medlem att, om du har den ekonomiska möjligheten, prenumerera på våra lotter och därmed bidra till vår självständighet.
Anna Carlstedt
förbundsordförande i IOGT-NTO