Det var på ett ungdomsläger med Junis år 1976 i dåvarande Tjeckoslovakien som Droger gör dig passiv kom till. Under en kväll med olika framföranden av rörelsesånger dök en särskild barnramsa upp.
– Den handlade om att ”mamma ger mig en krona för att köpa fisk” och så var det de här rörelserna till. Och den där texten begrep jag inte när jag hörde den sjungas, men jag kopplade genast ihop ett komplicerat rörelsemönster med våra hjärtefrågor, det vill säga drogfrågan. Och så bara fanns texten där plötsligt, säger Ulf Persson och knäpper med fingrarna.
Och så var Droger gör dig passiv skapad.
– Den bara kom till liksom i stunden. Det var inget allvarligt kreerande, utan det bara fanns där plötsligt. Det hängde ihop på något sätt.
Den grupp med juniorer och ledare som var på lägret började sjunga sången, och när de kom hem till Sverige spreds sången runt om i landet.
– Jag gjorde absolut ingenting, nada, för att sprida låten. Det visade sig bara att den fick fäste, den slog an till någonting. Det är något som gör att rörelserna och musiken går ihop.
Ändå sedan dess har rörelsesången figurerat inom IOGT-NTO-rörelsen, och i år firar den alltså 40 år.
Skulle du säga att sången är ett av dina livsverk?
– Hehe, nja, det har inte så jättestor betydelse för väldigt många. Men en viss betydelse i vissa sammanhang kan den väl ha.