Nykterhet

Sverigeresan: Second hand ger nytt liv

Klockan tolv varje torsdag slår portarna upp till second hand-butiken i Möjligheternas hus i Skarpnäck. Som alltid ringlar kön lång utanför.
Möjligheternas hus i Skarpnäck är inte bara en loppis där kunderna kan fynda billiga saker. Det är också en social verksamhet där personer som varit utan jobb en längre tid får en chans att börja jobba igen. Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

Kunderna – en salig blandning av gamla, unga, invandrare, svenskar, män och kvinnor – är startklara som inför ett lopp och en minut efter tolvslaget rusar de in, grabbar tag i en korg och kryssar med glasartat lystna blickar omkring i den välsorterade och stora butiken som rymmer allt ifrån kläder, textilier, husgeråd, porslin, glas, leksaker, elektronik och möbler.

Visst är det roligt att så många hittar hit och att butiken nu går med vinst, om än ringa. Men huvudsyftet med Möjligheternas hus är inte i första hand försäljningen utan den sociala verksamheten.

Missbruksbakgrund vanligt
Här arbetar just 34 nu personer som lotsats hit via socialtjänst eller arbetsförmedling. 22 arbetstränar och 12 har så kallad osa, offentligt skyddad anställning. De flesta har någon form av missbruksbakgrund och kommer hit för att få struktur på tillvaron och lära sig att sköta ett vanligt jobb.

Många har varit här länge och är huset trogna. Här känner de sig delaktiga. De som har osa har lämnat arbetsträningen bakom sig och får axla mer ansvar. Som Jukka som nu står bakom disken och sköter försäljningen. Dagen i ära har han klätt sig proper i skjorta och väst. Stoltheten går inte att ta miste på.

– Jag är snickare i botten. Men nu tar jag hellre hand om kunder och kör lastbilen. Det är ett roligt och varierande jobb och alla som är här är så trevliga. Snickra har jag inte så stor lust med längre, säger han.

Full fart hela tiden
För verksamheten handlar inte bara om att sälja loppisprylar torsdag, fredag och lördag, utan också om att åka och hämta grejer som folk skänker, att mot en billig penning leverera möbler som folk köpt och åka till soptippen med sådant som inte går att sälja.

Det är full fart från halvåtta på morgonen till halvfem på kvällen. Skänkta prylar ska gås igenom och sorteras. Elektroniken kontrolleras och lagas så att den fungerar. Möblerna hamnar i snickeriet där skavanker rättas till. Böckerna får ett hem hos Anders Dahlberg uppe på den välsorterade och rymliga bokavdelningen, älskad av många bokslukare. Priser sätts av de som jobbar här – alltid låga. Så pass låga att handlare från city tar sig hit för att lägga vantarna på fynd som kan avyttras dyrt till trendkänsliga och penningstarka innerstadsbor.

– Men vi lämnar ingen garanti. Vi garanterar bara att det som säljs fungerar här och nu, säger verksamhetschefen Jane Edkvist Henriksson.

Jane Edkvist Henriksson.

Meningsfull tillvaro
Hon berättar att de som jobbar här har väldigt kul ihop. Sammanhållningen är stark och många, som tidigare levt i samhällets periferi, känner plötsligt mening med tillvaron. Här får de ett värde och blir sedda, samtidigt som de får lagom stora krav på sig.

– Vi fördriver inte tiden, detta är en riktig arbetsplats. Torsdag förmiddag ska allt vara klart inför tolvslaget och det kräver att alla gör det de ska. Porslin och glas ska diskas, allt ska se fräscht ut, säger Jane, som under sina tre år som chef har sett endast ett fåtal personer som återgått i missbruk.

– Man blir ju lite av en kurator också. Många behöver prata. Ett jättestort problem är att osa:n är tidsbegränsad nuförtiden. Efter två år tar den slut och arbetstagaren förväntas klara av en vanlig anställning. Men vad gör en 50-årig före detta heroinmissbrukare med trasiga tänder? Risken är stor att han tappar sugen och hamnar i missbruk igen. Det är sorgligt.

Nya dyra lokaler
Möjligheternas Hus har funnits i 7 år. Fram tills i höstas huserade man i billiga lokaler med rivningskontrakt i Farsta, söder om Stockholm. De nya lokalerna i Skarpnäck är lika stora – 1 500 kvadrat- men dubbelt så dyra. Hade inte IOGT-NTO gått in ekonomiskt hade det inte gått att driva. Nu fungerar det bra med hjälp av försäljningen och bidrag man får för dem som arbetstränar. Lyckas man dessutom hyra ut de delar av lokalerna som står tomma finns ytterligare pengar att tjäna.

Efter ett par timmar glesnar folkmassan i butiken och personalen kan pusta ut en stund. Det har varit en hektisk morgon och anspänningen har varit stor. Ingela, som jobbat i butiken, är trött, men energin är på topp. Racet inför tolvslaget ger en riktig kick, tycker hon.

– Jag älskar att hålla på med second-hand och att möta kunder. Det gäller att vara alert och inte visa om man har en dålig dag. Alla som jobbar här är bra och cheferna fantastiska. Jag stortrivs!

Maria Zaitzewsky Rundgren

Mer från Accent