IOGT-NTO:s kontor i Bryssel är bemannat av två praktikanter som är där ett år vardera. Det är nästan alltid unga människor som får en chans att prova på livet som omvärldsbevakare och lobbyist i EU:s huvudstad. Just nu heter de Emma Persson och Ellica Brindstedt, och Accent bestämde sig för att skugga dem under en dag.
9.30
Promenaden mellan IOGT-NTO:s Brysselkontor och hotellet där morgonens seminarium ska äga rum tar bara knappa halvtimmen för Emma Persson och Ellica Brindstedt. De föredrar oftast att gå före att åka tunnelbana – avstånden i centrala Bryssel är relativt korta – och en sådan här ljummen morgon känns det som en självklarhet. Efter obligatorisk anmälan i receptionen är det dags att ta plats uppe i det lilla, och ganska kvava, konferensrummet.
10.00
Det är alkoholindustrin som har bjudit in till ett seminarium. De vill berätta om sitt ”ansvarsfulla och framgångsrika arbete med att minska alkoholens skadeverkningar”. Kommissionen är här och öppningstalar. Emma Persson och Ellica Brindstedt känner sig förväntansfulla och skeptiskt nyfikna. Det är inte så ofta de får möjlighet att gå på alkoholindustrins event. Det är betydligt vanligare att de träffar personer som har liknande inställning till alkohol som de själva.
På plats i dag finns representanter från nästan hela världen, exempelvis Rémy-Cointreau, Moët Hennessy, Diageo och Community Alcohol Partnerships från England.
En efter en kliver de fram och berättar på engelska hur de arbetar för att minska alkoholskadorna; några med svår brytning, andra mer lättbegripligt. Störst intryck gör den karismatiske kanadensaren Hubert Sacy från Éduc’alcool som med yviga gester berättar om en framgångsrik kampanj i hemlandet som syftar till att få kanadensarna att förstå att en kvinna kan konsumera två drinkar per dag och en man tre. Dricker man mer innebär det en viss hälsorisk. Det här görs av omtanke om folkhälsan, så att folk inte ska dricka för mycket, understryker Hubert Sacy, som är dagens siste talare.
Efteråt skakar Emma Persson på huvudet och ler snett.
– Ja, den där kampanjen är ju verkligen ett bra sätt att lära ut att dricka, eller hur? För den som inte visste så vet de nu att de kan dricka två drinkar per dag. Det är ett riktigt slugt sätt att lära att det är ”normalt” och inte alls farligt att dricka varje dag. Men man lindar in det i omtanke, säger hon.
Ellica Brindstedt håller med.
– Jag tycker ändå att det var intressant att vara här och få se alkoholindustrins perspektiv. De gör en stor sak av att de värnar om människors hälsa och att man ska dricka på ”rätt” sätt. Men i själva verket handlar det förstås om att få folk att fortsätta dricka. Det som är lite trist för oss är att de har så mycket pengar att göra sådana här seminarier, medan vi inte har samma resurser.
13.00
Det är dags att lämna konferensrummet för att äta en snabb buffélunch. Flertalet läckra smårätter som carpaccio, räkor, sushi och ostar trängs på ett bord utanför seminarielokalen.
Många av deltagarna balanserar stående med små tallrikar och glas, medan de samtalar i lätt ton. Vin serveras i överflöd. Men även vatten och juice. Emma Persson och Ellica Brindstedt slukar snabbt maten på tallriken och avslutar med lite dessert.
13.30
Alla pinaler samlas ihop i en hast. Emma Persson tittar på klockan. Det är hög tid att gå om de ska hinna till nästa möte. I en annan del av Bryssel ska de träffa Litauens regeringsrepresentanter för ett samtal om alkoholstrategin, som under våren har kommit upp på agendan i EU. Ute på gatan hinner de ikapp Alexandra från organisationen Eurocare – som också deltog i seminariet – och småpratar med henne på väg bort mot tunnelbanan. Någon långpromenad hinns inte med. Det går snabbare att ta sig fram under jord.
13.45
Efter några minuter stiger Emma Persson och Ellica Brindstedt av vid en tunnelbanestation någon kilometer bort och tar stora kliv längs den breda trottoaren för att hinna fram till Rue Belliard, där mötet ska äga rum. Det blir varmare för varje minut som går. Emma pustar i sin mörka kavaj. Strax före 14 är de äntligen framme och stiger in genom den pistagegröna porten.
14.30
Mötet är över. Tjejerna är nöjda.
– Det gick bra! I januari kom alkoholstrategin upp på agendan och det handlar om hur medlemsländerna tillsammans ska lösa alkoholproblemen. Litauen verkade positivt inställda till att införa en ny alkoholstrategi. Men även om det finns stöd för en alkoholstrategi hos medlemsstaterna, så är det kommissionen som bestämmer om en ny alkoholstrategi ska tas fram eller inte. Strategin skulle inte vara bindande på något sätt, men den skulle i alla fall ge en ram som alla kan förhålla sig till, säger Emma Persson.
Nu står valet mellan att ta tunnelbanan igen eller promenera bort till kontoret på Rue van Campenhout 22. Det blir en promenad via soldränkta gator och höga, blanka byggnader innan det blir lite lummigare och lägre bebyggelse. Fötterna värker, jackorna åker av och bärs på svettiga armar.
15.00
Inne på kontoret är det behagligt svalt och dunkelt. Huset är gammalt och väggarna tjocka, värmen lyckas inte tränga sig in. Emma Persson drar upp jalusierna för att få in lite ljus. De bärbara datorerna slås på. De sista timmarna den här tisdagen är det omvärldsbevakning som gäller samt eventuella mejl som behöver besvaras. Annars brukar dessa arbetsuppgifter avklaras på morgonen.
– Det är väldigt kul att vara här. Man utvecklas som person och får ta mycket egna initiativ. Arbetet är självständigt, även om vi naturligtvis har stöd från IOGT-NTO och UNF vid behov. Men det är helt upp till oss vilka möten vi ska gå på och hur vi ska lägga upp vårt arbete. Det ställer krav på initiativförmåga och driv, säger Emma Persson.
Både hon och Ellica Brindstedt tycker att det roligaste med jobbet är att vara i maktens centrum, där de viktiga besluten tas – och känslan av att man faktiskt kan påverka.
– Det känns fantastiskt att jag kan mejla en politiker och få respons och gensvar. De är genuint intresserade av våra frågor, respekterar IOGT-NTO och vill träffa oss, vilket känns väldigt roligt. Vi får utrymme att höras och synas. Jag hade inte trott att jag skulle kunna ha den rollen, men det går bra! Vi gör skillnad och vi fyller helt klart en viktig funktion i Bryssel, säger Ellica Brindstedt och tillägger:
– Jag upplever också att det är lättare att få kontakt med politiker och kunna påverka här nere än hemma.
Emma Persson minns hur nervösa hon och Ellica Brindstedt var inför sitt första möte med en EU-parlamentariker. De satte sig ner på en bänk i parken och försökte andas lugnt. Men efter många liknande möten sitter nu rutinerna hos dem båda. De har fått en vana i hur man ska tänka, göra och bete sig för bästa resultat.
– Det är alltid viktigt att se proper ut, att lyssna och bekräfta och att vara väl förberedd och påläst när man träffar politiker och andra nyckelpersoner, säger hon.
Ellica Brindstdt kom ner till Bryssel i januari i år och stannar till januari 2016. När Emma Persson lämnar tjänsten i höst kommer en ny person ner för att överta hennes roll. På så vis finns det alltid två anställda på plats, som går lite omlott. Samtliga jobbar i ett år innan de byts ut.
– Det är en trygghet att vara två. Man söker stöd hos varandra och kan bolla idéer och funderingar och kan också dela upp sig och gå på två olika möten vid behov. Det skulle nog bli väldigt ensamt om man var helt själv, så långt ifrån Sverige, familj och vänner, säger Emma Persson och tillägger att det naturligtvis ställer stora krav på att man kommer överens. Inte minst för att man även bor tillsammans i lägenheten som ligger i samma hus som kontoret. För de här två är det dock inga som helst problem. De stortrivs ihop och har blivit goda vänner.
16.00
Emma Persson och Ellica Brindstedt tar sig upp de två våningarna till lägenheten för ett Skypemöte med UNF i Sverige. Uppkopplingen är inte så bra nere på kontoret just nu.
Vardagslivet här skiljer sig inte så mycket från det de har hemma. De tränar, promenerar, surfar på nätet, läser, umgås, handlar och lagar mat. Trots att restaurangutbudet i Bryssel är stort, äter de oftast hemma.
18.00
En sista koll på mejlen och en snabb middag innan dagens sista punkt ska bockas av: franskalektionen. Att kunna tala och förstå franska är en stor fördel i Belgien, där franska är ett av huvudspråken. Det andra är flamländska. Emma Persson och Ellica Brindstedt läser franska två kvällar i veckan för att förbättra sina språkkunskaper. De låser porten efter sig och tar kvällens sista promenad mot tunnelbanan.