Så gick det sedan för Johanna: ”Aldrig ensam med djur”
Johanna Johansson. Foto: Henrik Olofsson

Så gick det sedan för Johanna: ”Aldrig ensam med djur”

Många människor, kända och okända, har valt att berätta om sina liv i Accent. Och efteråt har vi undrat: Hur gick det sedan?
Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Våren 2016 hade Johanna Johansson från Umeå varit nykter i ett år, efter ett mångårigt alkoholberoende. Hon debuterade ganska sent i tonåren, eftersom hon sedan barnsben inpräntats att alkohol var dåligt. Hennes familj är organiserade nykterister och medlemmar i IOGT-NTO.

Men alkoholen fick henne att våga mer och så småningom övergick drickandet i ett hejdlöst festande som ofta spårade ur. När hon senare flyttade till annan ort för att plugga drack hon för att dämpa sin ångest och ensamhet. Föräldrarna och många vänner och bekanta fick en chock när det kom fram att Johanna var alkoholberoende.

Men alla slöt mangrant upp kring henne och stöttade henne till hundra procent. Under sitt första nyktra år gick hon på möten och försökte skapa sig vardagsrutiner, bland annat genom att måla och få utlopp för sin kreativitet. Hon var fortfarande skör, men på väg åt rätt håll.

Hur mår du i dag?

– Det har gått bra, jag mår fint och har lyckats bibehålla min nykterhet. Jag har inte tagit några återfall. Men visst finns det stunder när jag har det jobbigt och får kämpa emot suget. Om jag har en dålig dag och känner mig låg så vill jag dricka, säger Johanna Johansson.

Nu känner jag en större förståelse för mig själv och kan också förklara för andra.

Hon berättar att hon sedan förra intervjun har fått diagnosen ADD (som ADHD utan hyperaktivitet, ofta kännetecknat av ouppmärksamhet), vilket kan förklara hennes problem med att ta tag i saker och komma igång.

Det är inte bara katten och konsten som får Johanna i balans, utan också naturen.
Foto: Henrik Olofsson

– Det är skönt att ha fått en förklaring till min inåtvändhet. Nu känner jag en större förståelse för mig själv och kan också förklara för andra. Jag har ju länge känt att något är fel. Faktum är att nästan all fokus just nu ligger på min ADD och vad diagnosen innebär för mig. Alkoholberoendet tänker jag inte så mycket på, säger hon.

Under året som gått har hon fortsatt att måla och har haft flera utställningar. Konsten har hjälpt henne i läkningsprocessen. Men hon har också hunnit arbetsträna på SVT i Umeå, vilket hon stortrivdes med.

– Det var en trygg och inspirerade miljö. Dit skulle jag gärna vilja komma igen. Men vi får se vad som händer framöver. Jag känner mig taggad på att komma vidare med mitt liv. Jag har mycket idéer och vill komma till skott. Jag känner mig hoppfull om framtiden, säger hon.

Det är inte bara konsten som hjälpt henne att läka, utan också katten Leia, som gjorde entré i hennes liv för några månader sedan.

– Leia har hjälpt mig jättemycket och hon får mig att må bra. När man har ett djur är man aldrig ensam. Hon finns där när jag kommer hem och hon är beroende av mina omsorger.

Familj och vänner fortsätter att stötta och finnas där.

– Alla är helt underbara. Jag hälsar ofta på familjen, det betyder jättemycket för mig att kunna åka dit några dagar och bara vara. Det är viktig att ha dem omkring mig.

Foto: privat.

Dela artikeln:
0