Nykterhet

Ryskt utbyte på Aspan

Från den ryska enklaven Kaliningrad, rakt över Östersjön, har tretton funktionshindrade ryska ungdomar kommit för en sommarvecka på IOGT-NTOs kursgård Aspan i Blekinge. De stortrivs i de vackra omgivningarna och badar, leker, spelar teater och umgås under otvungna former.

Stämningen är tät och förväntansfull när ryske Sergej stämmer upp till sång på Aspans vidsträckta gräsmatta. Datormusik ackompanjerar den egenhändigt skrivna sången, som handlar om hans mor. Längtan efter henne är stor. Sergejs spröda, vackra stämma skär genom vinden och allas hjärtan. Som späd blev han övergiven på grund av sina handikapp och han har bott hela sitt 31-åriga liv på institution i Kaliningrad. Att få komma hit var en dröm som gick i uppfyllelse, berättar han genom en rysk-svensk tolk.

-Allt är jättebra här. Att havet finns så nära, så att man kan bada och sola och umgås med vänner, säger han och får medhåll av 21-åriga Mascha. Hon har varit här fem gånger tidigare, på den tiden då hon bodde på barnhem i Krylowa. Det är ett kärt återseende, liksom för några av de andra ungdomarna.

I dag bor samtliga på Invalidernas Hus i Kaliningrad, eftersom de efter 18 års ålder inte längre får bo på barnhem. Invalidernas Hus är en institution för funktionshindrade, uppdelad på två byggnader utifrån ålder på de boende. Tidigare blandade man gamla och unga och ”vården” handlade om förvaring och inlåsning. Vid 18 års ålder hamnade de flesta på mentalsjukhus.

Men sedan 10 år har man ett annat tänk. Läkaren Igor Marozoff och föreståndaren Lubov Pokaljaeva – som finns på plats på Aspan – berättar att de 600 unga vuxna på hemmet arbetar några timmar per dag med exempelvis trädgårds- eller hushållsarbete. Några är så pass friska att de kan arbeta ute i samhället.

-Det började som ett experiment. Ett bra experiment. Jobb är den bästa habiliteringen och ingenting är stängt för ungdomarna, alla får röra sig fritt, säger Igor Marozoff.

Flera av ungdomarna är konstnärligt lagda och skapar vackra glas- och träarbeten och annan konst som säljs på marknader och ställs ut på lokala gallerier – vilket har bidragit till att de accepteras allt mer i ute samhället.

De flesta lider av psykiska handikapp som autism, dövstumhet eller hyperaktivitet, men några har även fysiska funktionshinder. Majoriteten har kontakt med sina familjer och får komma hem ibland. Men för en del, som Sergej, saknas familjeband.

-Vi tror att aktivitet och sysselsättning med sådant som de gillar är till stor hjälp för de här ungdomarna. De får bättre självkänsla och håller sig dessutom ifrån alkohol, som annars är ett stort problem i den här gruppen. Om man ska bygga sitt liv har alkohol ingen plats, konstaterar Igor Marozoff.

Att få komma hit är förstås en stor sak för de här ungdomarna. Att just dessa tretton fick förmånen att resa med buss till Polen för att där ta färjan över till Blekinge beror på att de var de enda som hade giltiga pass.

-Men vi hoppas förstås att fler ska få chansen nästa år kanske, säger Lubov Pokaljaeva med ett leende.

Och jo, det finns planer på att nya gäng ska få komma från Kaliningrad kommande år. Liksom barngrupper från Krylowa, varifrån IOGT-NTO under många år har tagit emot barn för lägervistelse i Sverige.

Det handlar förstås om finansiering. Den här vistelsen – som kostar 70 000 kronor – sponsras av lokala företagare och privatpersoner genom Rotary. IOGT-NTO ställer upp med personal och så kursgården Aspan. Eldsjälen bakom lägret heter Pelle Emanuelsson, som under många år har arbetat med att ta ryska barnhemsbarn från Krylowa till Blekinge.

-Vi har sagt att vi inte ska svika ungdomar när de fyller 18 år. Därför har vi i år ett läger för de som är lite äldre, säger han.

Och så här långt har lägret varit en succé. Solen skiner och värmer äntligen och baden har varit många vid den långgrunda stranden. En av dagarna uppförde ungdomarna upp en pjäs, en annan var de på ett äventyrsbad, vilket för många var en riktig höjdpunkt.

-Åh, äventyrsbadet! utbrister Artiom entusiastiskt när han får frågan vad som har varit allra roligast.

En stund senare grabbar ungdomarna tag i badmintonracketar för en match på gräsmattan. Sergej, som nyss sorgset sjungit om saknaden efter sin mamma, skrattar igen när han jagar ”bollen”.

För även om de här ungdomarna bär ett tungt bagage på sina ryggar är det aldrig långt till glädjen och skrattet på Aspan. Eller som dövstumme Misha säger på teckenspråk;

-Jag vill komma tillbaka hit igen och igen och igen.

Maria Zaitzewsky Rundgren

Hallå där distriktsordförande Kristin Eriksson

Hur ser medlemssituationen ut i Blekinge distrikt?

Vi ökar hela tiden och går stadigt framåt. I år siktar vi på att bli 800 medlemmar. Vi har förstås ett bra värvarteam. Men föreningarna är också duktiga på att ta hand om de nya medlemmarna. Och så har vi många riktade aktiviteter för att värva medlemmar. I somras hade vi Junisdagen till exempel. Via barnen når man föräldrarna, så det är ett smart sätt.

Vilka utmaningar står ni inför?

Att bli minst 800 medlemmar är vårt viktigaste mål just nu. Kommer vi upp i det antalet kan vi söka pengar från förbundet för att anställa en konsulent. Då kommer vi att kunna jobba mot föreningarna på ett helt annat sätt, eftersom vi kommer att ha en anställd person som kan jobba dagtid. Som det är nu är alla ideella och har andra arbeten, så tiden och energin räcker inte till för att driva distriktet framåt. Men tack vare några eldsjälar hålls verksamheten igång.

Vad händer i höst?

Massor. I månadsskiftet har vi en kickoff för värvarteamet, under september har vi några intensiva värvardagar i varje kommun i Blekinge. Senare åker vi på ordförarkonferens i Borås. Och så har vi en höstupptakt för alla föreningar med middag och teater i Carlshamn. Men det är bara ett axplock av allt som händer.

Mer från Accent