Rörelsepusslet: Nykteristen och IOGT-NTO
Illustration: Saga Bergebo

Rörelsepusslet: Nykteristen och IOGT-NTO

Med över 25 000 medlemmar är IOGT-NTO ett ­pussel som består av många bitar. Accent har talat med sex medlemmar om nykterheten, medlemskapet och framtiden.
Av: Ulrica Ambjörn, Eva Ekeroth och Jens Wingren

I en folkrörelse ska många viljor och erfarenheter fogas samman. IOGT-NTO firar 50-årsjubileum nästa år och i dagarna ska kongressen i Örnsköldsvik fatta viktiga beslut om organisation, ekonomi och arbetsformer för framtiden.

För att ge en ögonblicksbild av dags­läget i medlemsleden har Accent ställt tre frågor till sex medlemmar från olika delar av organisationen: Vad betyder nykterhet för dig? Varför har du valt att vara organiserad nykterist i just IOGT-NTO? Vad ser du som IOGT-NTO:s utmaningar framåt? Idag publicerar vi del 2 av 3.

Läs också:
Nykterhetens betydelse

Därför är jag organiserad nykterist i IOGT-NTO

 

För Saara Koponen handlade det om att hitta en nykter gemenskap.

– Jag visste ingenting om IOGT-NTO innan jag åkte på en kurskurs-helg i Umeå. Där träffade jag folk från kamrat­stödet Språngbrädan och började engagera mig i den föreningen. Sen sökte de folk till styrelsen och jag kom med, säger hon, och fortsätter:

– Jag tycker om att jobba med event så jag testade att arrangera lite genom IOGT-NTO. Jag insåg att det inte finns så mycket nyktra mötesplatser och aktivi­teter för vuxna.

Saara Koponen berättar att hon hört att det tagit lång tid för kamratstöden att komma in i gemenskapen bland mer traditionella föreningar.

Saara Koponen. Foto: privat.

– Ibland blir det lite ”vi och dom”, att det är två olika läger. Men jag tycker att det blivit bättre. Här i Jämtland är ju kamratstöden de som fokuserar mest på värvning och gör ett jättebra jobb. Men de får ändå jobba för att komma in i den övriga rörelsen. Det blir ju en spänning mellan någon som har haft missbruksproblematik och någon som aldrig druckit. Jag har inte upplevt det själv, men andra har berättat om det.

Det är viktigt att vi syns och är ute och berättar att vi finns.

Sigrid Söderholm tycker att det är viktigare än någonsin att vara en del av en organisation.

– Det är viktigt att vi syns och är ute och berättar att vi finns. När vi har värvaraktiviteter ger det kanske inte ­alltid det resultat som vi hoppats i form av fler medlemmar, men medan vi stått där har vi ju ändå pratat med många och fått berätta om vår verksamhet. Styrkan är att vi har ett tydligt medlemskap med krav på nykterhet och att vi har solidaritet och demokrati i grundsatserna, säger hon.

Sigrid Söderholm tycker att hon får större respekt för sin nykterhet som medlem i en organisation.

– De som står utanför rörelsen accepterar mitt val bättre när det ingår i medlemskapet, än om jag bara skulle vara nykter för min egen skull. Även kommunen och andra respekterar vårt arbete och bekräftar att vi behövs. Det är inget jag ensam skulle kunna åstadkomma.

Abdiaziz Mohamud Ali berättar att han alltid engagerat sig mot alkohol och andra droger.

– Vid ett tillfälle hörde jag någon prata om IOGT-NTO. Jag kollade på nätet för att få reda på vad det var för organisation och sedan tog jag kontakt. Vår förening, som var en hjälpförening mot alkohol och andra droger, beslutade att vi skulle bli en IOGT-NTO-förening. På så sätt fick vi också kontakt med NBV (Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet), som vi samarbetar mycket med.

Att vara organiserad i IOGT-NTO gör att föreningen kan genomföra en mängd aktiviteter.

– Vi försöker förebygga att ungdomar börjar dricka alkohol eller använder narkotika. Vi ordnar utflykter och resor till andra städer i Sverige. Då brukar vi ha utbyte mellan ungdomarna och delar upp dem i diskussionsgrupper. Vi brukar också ordna föreläsningar.

– Vi har även ordnat utbildningar i sopsortering och om Allemansrätten. Då gick vi ut i skogen och lärde oss vilka växter som är fridlysta och var man får slänga skräp, berättar Abdiaziz Mohamud Ali.

Föreningsliv betyder ju på gott och ont att alla olika människor blandas.

Hilma Svedberg. Foto: privat.

Hilma Svedberg var tidigare engagerad i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF. När hon fyllde 25 och skulle gå över till IOGT-NTO hade det uppstått en situation i samband med Nykterfrizon som innebar att Göteborg- och Bohusläns distrikt skulle få ihop en ny styrelse.

– Jag tyckte att om det står mellan att den här personen blir återvald och att jag ger mig in i distriktsstyrelsen så får jag göra det. Så det var lite bananskal. Hade inte förfrågan kommit så hade jag nog inte varit aktiv som medlem tror jag.

Sedan en tid vacklar Hilma Svedberg i sitt medlemskap.

– Föreningsliv betyder ju på gott och ont att alla olika människor blandas, och om jag ska lägga två timmar en vardagkväll på en aktivitet så bär det emot eftersom jag inte får välja mitt sällskap själv. Jag behöver umgås med folk som jag kanske inte drar jämt med och det kanske inte ger mig någonting. Det känns egoistiskt och idealet är att man ska vara osjälvisk. Men jag känner inte att jag har samma typ av sammanhang i IOGT-NTO som jag hade i UNF, säger hon.

Anders Karlsson kände till IOGT-NTO sedan tidigare, eftersom hans far var aktiv, men det var först 2005 som han blev medlem.

– Jag tyckte att alkohol tar för stor plats i samhället. Men det viktigaste var att vara med i en organisation som gör bra saker. Att inte dricka alkohol var en mycket mindre sak för mig, det var inte svårt, säger han.

– Jag klev in på IOGT-NTO:s :s expedition i Nyköping där jag bodde då och sa ”Hej, jag vill bli aktiv – nu får ni lära mig”. Jag var hungrig på kunskap, och jag fick massor. Jag gick förebyggarutbildningar och var ordförande i lokalföreningen i tre år, sedan bestämde jag mig för att ”Här vill jag jobba”.

Anders Karlsson började på ett vikariat som förbundskonsulent 2007 (för övrigt som vikarie för Johnny Mostacero, som idag är IOGT-NTO:s förbundsordförande). Under en period var han både förtroendevald och anställd, men valde att avveckla sitt förtroendeuppdrag.

– Jag kände att jag måste ha fler perspektiv. Hela mitt liv kunde inte handla om IOGT-NTO, och jag behövde också skilja på rollerna. Jag tycker att jag blev bättre på mitt jobb när jag slutade som förtroendevald.

Anders Karlsson tycker att om man valt att vara anställd så måste det gå i första hand.

– Jag är anställd för att utföra ett jobb och då kan jag inte alltid ha så mycket åsikter – även om jag också är medlem. IOGT-NTO har anställda som verkligen – på riktigt – brinner för det vi gör, jag tror att det är en förutsättning för att hjälpa förtroendevalda att föra organi­sationen framåt.

Jag vill visa att jag stöttar orga­nisationen och ställa mig bakom det arbete som bedrivs

Anna Fredriksson. Foto: privat.

Anna Fredriksson är en av IOGT-NTO:s 3 120 direktanslutna medlemmar, vilket innebär att hon inte är med i någon lokalförening.

– Jag valde att vara direktansluten eftersom jag varken hinner eller vill engagera mig i en lokalförening. Då får jag ändå medlemstidningen Accent och kan läsa på accentmagasin.se på nätet och vara uppdaterad.

För henne handlar medlemskapet om att manifestera sitt stöd.

– Jag vill visa att jag stöttar organisationen och ställa mig bakom det arbete som bedrivs. Jag tycker det är viktigt att det finns någon som arbetar med de här frågorna på ett radikalt och modigt sätt.

Dela artikeln:
0