Nykterist – vad trist!?
Carrie Nation och yxan som hon brukade använda för att attackera ställen som serverade alkohol.

Nykterist – vad trist!?

Som nykterist hamnar man ofta i situationer där man måste tacka nej – och även avkrävs en förklaring. Många tycker att det är jobbigt, men allt fler upplever också att förståelsen för en nykter livsstil har ökat.
Av: Eva Ekeroth

– I dag är alkohol så vanligt förekommande att man blir förvånad om någon tackar nej utan medicinska skäl. Tidigare antog man att det var av religiösa skäl. Det kan det vara nu också om det gäller muslimer, men frikyrkosamfunden har en betydligt mer liberal inställning till alkohol än för ett par decennier sedan, säger historikern Lennart Johansson, som har publicerat en rad artiklar och böcker om alkoholpolitik och alkoholkultur genom tiderna.

Bland annat har han skrivit boken Staten, supen och systemet – Svensk alkoholpolitik och alkoholkultur 1855–2005. Att attityderna till nykterister förändrats anser han har den enkla förklaringen att nykteristerna ändrat sig.

– Pekpinne-nykteristen finns ju inte längre. Argumenten var mer moralistiska tidigare. Alkohol kopplades, inte minst inom frikyrkan, till sexuella utsvävningar – kanske inte helt utan grund, men nykteristerna uppfattades också som självgoda och egenrättfärdiga, säger han.

Han påpekar att inför förbudsomröstningen användes en del moraliska argument om den oansvarige mannen som drack i stället för att försörja familjen.

– ”Den skötsamme arbetaren” var en del av ja-sidans kampanj. På den tiden var det ju i stort sett bara männen som drack, säger han.

Nykterhetsrörelsen var ett av få ställen där det fanns verksamhet för unga.

Lennart Johanssons föräldrar var båda medlemmar i Svensk godtemplarungdom, SGU, som var föregångare till Ungdomens nykterhetsförbund, UNF.

– Nykterhetsrörelsen var ett av få ställen där det fanns verksamhet för unga. Många fick också sin demokratiska och politiska skolning där, och en hel del blev riksdagsledamöter. Det fanns listor med bara nykterister, främst socialdemokrater och liberaler, säger han.

Under 70-talet tyckte han sig notera en nymoralism inom nykterhetsrörelsen.

– När jag var ung gick IOGT-NTO-ordföranden i Alvesta med tumstock på ICA och mätte att inte ölen stod någon centimeter för nära kassorna. Nu har man en helt annan strategi och pekar mer på de grundläggande problemen och att det är olämpligt att dricka för vissa grupper, som ungdomar, eller i vissa situationer, säger han. 

Han anser att nykterhetsrörelsen är mindre kontroversiell i dag.

– Det nykterhetsrörelsen säger i sin argumentation i dag kan alla ställa upp på, som vikten av åldersgränser och ökat stöd till barn som växer upp i familjer med missbruk.

Sedan motbokens avskaffande anser han att samhället har blivit allt mer alkoholliberalt.

Förutom en viss renässans på 70-talet då vi fick lördagsstängt på Systembolaget och slopat mellanöl, så har politiken bara gått i en riktning och i dag är alkoholen en politisk icke-fråga. I stället för att få igenom nya restriktioner får nykterhetsrörelsen snarast ägna kraft åt att förhindra ytterligare liberaliseringar i form av gårdsförsäljning och annat. Nykterhetsrörelsen ägnar sig mer åt ”harm reduction”, att minska skadeverkningarna, säger han.

När jag växte upp sågs nykteristen som en moralist. Nu frågar folk om jag är med i AA.

Frilansjournalisten och nykteristen Martin Kreuger menar att det i en alkoholtyngd bransch, som journalistiken, är en större utmaning att vara nykterist. Kanske är det därför han funderat en del över synen på nykteristen.

– När jag växte upp sågs nykteristen som en moralist. Nu frågar folk om jag är med i AA eller har haft problem med alkohol. Jag har egentligen inget problem med att få frågan, men jag känner att de inte alltid tror på svaret, säger han.

Han anser att det speglar samhällets förändring.

– Hela samhället har gått från det kollektiva till det individuella. Individuella skäl, som att man har egna problem, inbegriper inte de andra och hotar inte deras konsumtion. Att vara hälsomedveten eller träningsfreak, vilket jag i och för sig också är, eller religiös – är också okej, säger han.

Däremot är ideologiska skäl svårare att acceptera.

– På 70-talet skulle det vara den första förklaringen man tänkte på. I dag är det den mest obegripliga. Det individuella är mer begripligt, att se alkohol i ett större perspektiv är helt främmande i dag. Är ställningstagandet ideologiskt leder det automatiskt till debatt, säger han.

Det förebildliga är mer vad nykterhetsrörelsen var från början, anser han.

– Att säga att vi avstår för allas skull – för att visa på ett alternativt sätt att leva – det liknar mer hur nykterhetskämpar från 1800-talet agerade. De var noga med att inte trycka på andra sin nykterhet utan i stället visa på en alternativ livsstil och skapa nya normer, säger han.

I Martin Kreugers barndomshem förekom ingen alkohol.

Jag är uppvuxen i en nykterhetsnorm, där ingen drack, men ingen heller pratade om det. Mina föräldrar förmedlade att det är så självklart att man inte ska dricka att man inte ens behöver kommentera det. Pratar man hela tiden om att man inte dricker så blir ju effekten delvis den motsatta, man bidrar till att befästa att det är avvikande att inte dricka, säger han.

Martin Kreuger har ändå inte alltid varit nykterist.

– Det naturliga för mig var egentligen att inte dricka, ändå avstod jag inte alltid. Men jag upptäckte snart att jag inte tycker att det är gott. Jag blir också snabbt berusad och gillar inte känslan, tycker inte om att tappa kontrollen. På senare år har jag också fått flera nära vänner som tidigare haft problem och då var det en befrielse att fatta beslutet att inte dricka mer, säger han.

I dag är han direktansluten medlem i IOGT-NTO.

Jag är ingen folkrörelseperson och vill inte delta i möten och aktiviteter, men jag har ett starkt samhällspolitiskt engagemang och jag tycker att alkoholen är allt för närvarande i elände som drunkningsolyckor, våld och sexualbrott.

Han uttrycker beundran för den tidiga nykterhetsrörelsen

– Jag har stor respekt för den tidiga nykterhetsrörelsen. Den hade en spännande samhällsförändrande kraft. Betoningen låg på det kollektiva med stort individuellt ansvar. Det tycker jag att man har förvaltat dåligt. I stället antogs ett moralistiskt perspektiv under det konformistiska 70-talet. Det är synd, tycker jag.

Anna Carlstedt. Foto: Nathalie C. Andersson.

IOGT-NTO:s tidigare ordförande Anna Carlstedt skrattar när Accent ringer upp och berättar vad Lennart Johansson och Martin Kreuger sagt.

– De har ju rätt båda två, utbrister hon.

Anna Carlstedt är nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, men också forskare och författare. Som ordförande i IOGT-NTO mötte hon många olika åsikter om nykterhetsrörelsen och nykterister, och fick jobba en del med synen, både inifrån och utifrån rörelsen.

– Det har funnits, och finns nog fortfarande kvar på sina håll, de inom rörelsen som tycker att vi är bättre än andra för att vi inte dricker, men det handlar ju inte om det. Det är inte en moralfråga utan en fråga om omtanke och solidaritet med dem som är drabbade, antingen själva eller som anhöriga, säger hon.

Jag tycker att man ofta bemöts av respekt när man säger att man är nykterist numera. Under 80- och 90-talet blev man mer ifrågasatt.

Hon påminner om att Olof Bergström, som tog IOGT till Sverige, söp ihjäl sig.

– Om inte ens han klarade av att hålla sig nykter ska man vara ödmjuk. Alkohol är en stor del av vår kultur. Det måste vi förhålla oss till. Nykterhetsrörelsen ska kunna prata med alla, även representanter för alkoholindustrin. Det är viktigt att ha en dialog, även om man inte har samma åsikt, säger hon.

Hon tycker att det är intressant att notera hur synen förändrats över tid.

– När nykterhetsrörelsen kom till Sverige fanns det ett mått av uppror. Man ville resa sig ur eländet och ta sig in till makten. Ska man förändra världen kan man inte låta lönen gå till sprit. Så lanserades bilden av den skötsamme arbetaren, säger hon.

Hon påpekar att August Strindberg skriver mycket om nykterister:

– I romanen Midsommar skildrar han hur huvudpersonen råkar möta ett godtemplartåg: ”Jag beundrar människor som har dygder som jag själv inte har, säger han.” Även i andra sammanhang har Strindberg uttryckt att han skulle vilja vara nykter. Han har sagt att han kommer från en släkt av ”suputer”. Han var också för ett totalförbud, även om han inte själv klarade av att avhålla sig från att dricka.

Hon tycker att Strindbergs syn börjar återkomma.

– Jag tycker att man ofta bemöts av respekt när man säger att man är nykterist numera. Under 80- och 90-talet blev man mer ifrågasatt, säger hon.

Ibland ser hon att det finns kvar en inställning att nykterister är tråkiga, moralistiska och präktiga.

– Men är det så farligt? Det finns väl värre saker att bli anklagad för? I vår oroliga värld behövs det kanske fler stabila och tråkiga, säger hon.

Men hon inser att bilden är komplex.

– Det finns nog lika många skäl till att vara nykter som det finns nykterister. Och känner man en nykterist så får den representera alla. Skalan rymmer allt från beundran, respekt och fascination till förakt. Ofta har inställningen att göra med vilket förhållande man själv har till alkohol. Ju mer komplicerat desto större förakt för nykteristen, säger hon.

Dela artikeln:
0