Nicklas Vagge: ”Twitter hjälpte mig att bli nykter”
Foto: Johan Lundahl

Nicklas Vagge: ”Twitter hjälpte mig att bli nykter”

När Nicklas Vagge en höstdag för fyra år sedan bestämde sig för att sluta dricka blev hans Twitterkonto vägen ut ur alkoholismen.
Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Det var när Nicklas Vagge, då 24 år gammal, började jobba som skådespelare på Junibacken i Stockholm som det regelbundna vanedrickandet gjorde sitt intåg. Då anade han inte att det skulle komma att prägla de kommande femton åren på ett alltmer destruktivt sätt. Innan hade han haft ett avslappnat förhållande till alkohol. Som många unga gillade han att gå ut och festa och periodvis blev det ganska mycket. Men han drack bara i sociala sammanhang och han tyckte att han hade kontroll.

– På Junibacken var vi ett kul, sammansvetsat gäng och vi gick ofta ut på krogen tillsammans efter jobbet. Vi blev stammisar på en krog och där blev det mycket alkohol. Det spelade ingen roll om det var en veckodag eller helg. Senare bildade jag och två kollegor ett band och i samband med våra uppträdanden blev det också många tillfällen att dricka. Jag hamnade inte i ett missbruk, men jag hade helt klart ett högriskbeteende, säger Nicklas Vagge.

Han minns den här perioden som kreativ och spännande. Inte nog med att han skådespelade för barn. Han gick dessutom en manusskrivarkurs på Biskops-Arnö. Att få jobba med teater på olika sätt blev en stark drivkraft.

 

Karusellen fortsatte att snurra allt snabbare och i slutet av 1990-talet styrde Nicklas Vagge kosan mot ett fjällhotell i Björnrike, där han och några artistkollegor fick en budget och fria händer. De skrev en barnmusikal till hotellets gästande familjer, showade och körde flera föreställningar per dag. Ofta var de klara först långt in på natten. Trötta, men glada och uppe i varv.

– Det var intensivt och kul. Men jag hade svårt att varva ner och då blev alkoholen räddningen. Jag drack inga enorma mängder, men jag drack varje dag och toleransen ökade, säger Nicklas Vagge sakta.

Foto: Johan Lundahl

Foto: Johan Lundahl

Kombinationen för lite sömn, för högt tempo och för mycket alkohol gjorde att han till sist gick in i väggen. Han blev sjukskriven ett halvår och började fundera på att byta bana. Det blev teologistudier och en publicerad barnbok, ”Full rulle, Tim”, som handlade om en rullstolsburen killes äventyr.

I och med den började hjulen snurra allt snabbare igen. Boken skulle marknadsföras och Nicklas Vagge tog dessutom jobb i en särskoleklass. Han trivdes bra och fick så småningom fast tjänst. I den här vevan blev han också pappa. Hustrun hade han träffat redan i unga år, men det var först nu de blev föräldrar. Familjelivet tog sin början – och med det behovet att dricka socialt.

– Jag var småbarnsförälder och tyckte det var mysigt att kunna ta ett eller ett par glas vin ur bag-in-boxen, även mitt i veckan. Vi levde ett harmoniskt vardagsliv och förhållandet till alkoholen var avslappnat. Trodde jag. Men jag hade redan grundlagt ett beteende med för mycket alkohol, så steget från att ta ett glas till flera var inte särskilt stort, säger Nicklas Vagge.

 

2007 flyttade familjen till Falun. 2010 började han plugga till begravningsentreprenör. Det var en krävande utbildning som skulle leda till ett mycket speciellt yrke, där stora frågor om liv och död, kärlek och sorg är i ständig fokus.

– Man kommer väldigt nära livet som begravningsentreprenör och det lockade mig. Jag hade under åren även förstått att jag var bra på att möta människor. Men praktikperioden blev av olika anledningar tuff och då blev alkoholen en tröst, säger Nicklas Vagge, vars högriskbeteende nu snabbt övergick i ett missbruk.

– Jag drack vin, whisky, cognac. Jag drack mycket och konstant. Jag tror inte att min fru märkte av det så mycket just då, eftersom jag bodde i Uppsala i veckorna samtidigt som jag började jobba extra på ett gruppboende. Jobbet innebar långa arbetspass, följda av flera dagars ledighet. Det innebar att jag kunde dricka även under veckorna. Jag tyckte att jag förtjänade att ta en drink en vanlig vardag, säger han och tystnar.

Minnena från den här perioden i livet känns tunga. Han mådde dåligt och visste inte hur han skulle komma vidare. Han försökte skyla över sitt missbruk under dagarna, men nattetid kunde han tömma hela flaskor själv. Han var medveten om att han drack för mycket och började twittra anonymt om sina tankar och känslor kring det som hände i hans liv just då. Twittrat hade han gjort tidigare, men då på ett mer glättigt sätt med snygga bilder på groggar i motljus: alkohol uppfattas ju som ett kvitto på att man har haft det trevligt.

– Jag var helt i alkoholnormens grepp och förmedlade en härlig bild av mig själv som en person som gärna njuter av livet med ett glas i handen, säger Nicklas Vagge med ett leende.

Han tillägger att twittrandet som tog vid lite senare hade ett annat djup och ett annat fokus. Nu var han ärligare och det blev ett redskap för att pysa ut funderingar och oro.

– Utan Twitter hade jag inte vågat uttala ordet alkoholist. Det var där jag faktiskt vågade konfrontera mig själv och erkänna att jag var fast i ett alkoholmissbruk. När jag gav efter för min ångest, fick jag mycket respons från mina följare, som då var ganska få. De skrev att jag nog förstod vad jag måste göra, att jag måste söka hjälp.

 

Foto: Johan Lundahl

Foto: Johan Lundahl

Den 24 oktober 2011 kom vändpunkten. Nicklas Vagge stod under silverpilen i sin trädgård när insikten slog ner som en blixt. Där och då bestämde han sig för att det fick vara nog.

– Det var som att jag hade kommit till vägs ände. Jag insåg att detta håller vare sig för mig eller för min familj. Jag måste sluta dricka. Sedan den dagen har jag inte rört alkohol. Men då tänkte jag att jag bara skulle ta en vit månad, säger Nicklas Vagge.

Han blev golvad av alla känslor – fysiska och psykiska – som kom upp till ytan när tomrummet inombords inte längre kunde fyllas med sprit. Under 33 dagar höll han sig nykter på egen hand och twittrade konstant för att hålla ångesten och det fysiska suget i schack.

– Det var oerhört skönt att kunna berätta i realtid hur jag kände, att nu är det jobbigt. Och omedelbart få svar: du fixar det! Twitter gav mig direkt bekräftelse och stöd, vilket just då var ovärderligt, säger Nicklas Vagge.

Den 30 november gick han med telefonen i handen till AA i Falun. Han hade kommit till insikt om att han behövde hitta nya kanaler för att ta sig vidare i sitt nyktra liv – samtidigt som han fortsatte att twittra. Hustrun blev också ett viktigt stöd i den här processen.

– Twitter och mina följare hjälpte mig att få en ökad förståelse för min egen problematik. Som missbrukare har man ett flyktbeteende och en vilja att bara stänga av alla känslor. Jag var många gånger bara ett andetag från att börja dricka igen. Men twittrandet som ständig följeslagare hjälpte mig att hålla mig borta från alkoholen. Jag hade förlorat den ”vän” och tröst, som alkoholen var. Men nu kunde jag möta varje känsla med ny skärpa, säger Nicklas Vagge.

 

Kring årsskiftet 2011–2012 fick han kontakt med den öppna missbruksvården, träffade en bra terapeut och fick möjlighet att gå i gruppbehandling på deltid, samtidigt som han jobbade parallellt.

Han fortsatte att twittra på @tiomilaskog om sitt tillfrisknande, om alkoholnormen och sina tankar kring det – och fick fler och fler följare. Efter en tid började folk fråga honom om råd och han gav tips utifrån sina egna erfarenheter. Men han är noga med att understryka att viljan att komma bort från skulden och skammen måste komma inifrån. Man kan inte rädda någon som inte vill bli räddad.

I dag, fyra år efter beslutet att bli nykter, kan Nicklas Vagge fortfarande känna sig frestad att ta ett glas.

– Men i stället för agera på känslan, reflekterar jag över vad den står för. Är jag trött? Ledsen? Då ska jag ta itu med det, inte ta ett glas vin. Jag ser det som en stor rikedom att möta varje känsla utan alkohol. Det finns en enorm livskraft i att möta sitt inre mörker och stå pall. Man tar sig ju faktiskt igenom och kommer ut på andra sidan, säger Nicklas Vagge.

Han tillägger att han har vuxit som människa under den här resan mot nykterhet. Han har erövrat en förmåga att analysera sig själv och har fått en ökad förståelse för hur han fungerar. Han har insett att han har en ”missbrukspersonlighet” som lätt hamnar i olika typer av beroenden. Han har varit sockerberoende och har pendlat mycket i vikt. Nu är han inne på träning, men vet att han måste vara vaksam så att det inte går till överdrift.

– Jag känner en stor tacksamhet över att leva varje dag i fullständig klarhet, säger han och ler. De blå ögonen glittrar. Han understryker att han inte kan vara säker på att han aldrig kommer att börja dricka igen. Men chansen är nog stor att han fortsätter på inslagen väg. En tid efter att han gått i behandling skilde sig han och hans fru: ett läge då en missbrukare lätt kan trilla dit igen. Men Nicklas Vagge tog sig upp och vidare utan alkohol. Nu strålar han av nyförälskelse. En ny kvinna finns i hans liv. Och – förhoppningsvis – en ny yrkesbana. Till hösten utbildar han sig till missbruksterapeut.

 

Foto: Johan Lundahl

Foto: Johan Lundahl

Dela artikeln:
0