När sorlet från läktarna tystnade hamnade fotbollsproffset Magnus Hedman i en destruktiv spiral av droger, dopning och depression. Han kände sig vilsen i omställningen från firad idrottsstjärna till vanlig kille och tappade fotfästet. I dag är han drogfri och berättar för andra om sin livshistoria. Han känner sig laddad inför föreläsningen på IOGT-NTO Vattentorget i Växjö i kväll, och tycker att det ska bli kul att möta publiken – som alltid.
– Numera handlar mitt liv om att dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra. Förutom att föreläsa jobbar jag också som mental coach till människor som på olika sätt har fastnat och inte lyckas komma vidare i livet, säger Magnus, som de senaste åren har gått en rad utbildningar i beteendevetenskap för att bli certifierad coach.
Och han njuter av varje sekund.
– När jag lyckas hjälpa någon att bli sann mot sig själv eller när jag lyckas inspirera och peppa dem som lyssnar på min livshistoria så är det det närmaste jag kan komma den kick jag kände ute på fotbollsplanen när jag låg på topp. Det är en härlig känsla och man kan nog säga att det har blivit min ”drog” i dag, säger Magnus Hedman.
Han beskriver sig själv som en bekräftelsejunkie och en ”beroendepersonlighet”. Så länge han hade strålkastarljuset på sig, så länge fotbollskarriären rullade på, pengarna in och livet lekte blev bekräftelsebehovet uppfyllt. Han hade dessutom en vacker fru – Magdalena Graaf – och två fina söner. Han var mannen som hade allt och han gav också allt för att hålla sig på toppen. Minutiös träning och sömn, inga droger och måttligt med alkohol. Allt handlade om honom och om fotbollen.
– För mig är det allt eller inget. Satsar jag så satsar jag hundra procent, säger Magnus.
Under de gyllene åren spelade han ibland annat England och Italien, hade miljoninkomster – och ägnade inte en tanke åt vad han skulle göra när karriären var över.
– Man har fullt fokus på här och nu. På träningen, kosten, sömnen. Det finns helt enkelt inte utrymme att fundera framåt. Jag var rädd att det skulle ta uppmärksamhet från fotbollen och det skulle kunna vara förödande.
Men när karriären tog slut vid 32 år ålder stod han där, vilsen och en smula identitetslös. Han hade tappat gnistan för fotbollen, men kunde inte riktigt svara på varför eller vart han var på väg i stället. Vem var han nu? Vad ville han med resten av sitt liv?
Han hamnade i soffan, spelade tevespel, tog hand om barnen. Men kände rastlösheten komma krypande. När han något år senare fick erbjudande om att ta en dos amfetamin tackade han ja utan att fundera närmare på konsekvenserna. Han tänkte att en dos kan väl inte vara så farligt. Han ville ju bara testa. Men en dos blev snart flera och inom kort satt han fast i ett missbruk av såväl amfetamin som kokain, alkohol och – senare – dopningspreparat i ett desperat försök att bygga sina muskler snabbt. Kroppen förföll, äktenskapet kraschade, skulderna samlades på hög. Han drabbades av depressioner och sömnsvårigheter och fick sömntabletter och antidepressiva utskrivna. I samma veva blev han dessutom åtalad för sexhandel. Det blev fällande dom, varvid han fick sparken från TV4 där han jobbade som sportkommentator.
Det var löpsedlar och skandaler. Han var på väg rakt ner i avgrunden och ångesten drev honom nästan till självmord.
– Åren mellan 2008 och 2010 var nattsvarta. Men den 1 januari 2011 var dagen då jag började förändra mitt liv. För mina söners skull och för min egen ville jag ta mig ur missbruket. Jag har lovat dem att aldrig mer ta droger, säger Magnus som samma år började skriva boken ”När ljuset släcks” (Norstedts), som handlar om krisen han hamnade i när strålkastarljusen släcktes och om vägen tillbaka.
Sedan augusti 2012 har han hunnit hålla 240 föreläsningar runt om i landet.
– Jag är rörd över all fin respons jag får. Jag tror att det beror på att jag är så ärlig och naken i mitt berättande. Jag är en helt vanlig människa som hamnade snett en period i livet. Det kan hända alla. Men jag visar att det går att ta sig ur och vidare. Det viktiga är att man är sann mot sig själv och tar fullt ansvar för sina handlingar. Jag skyller bara på mig själv, ingen annan, säger Magnus Hedman.
Han anser att idrottsvärlden borde ta problemen som uppstår när karriären är över mer på allvar, för att idrottsmännen och idrottskvinnorna inte ska hamna där han hamnade. Men han inser att det kan vara svårt.
– Visst pratas det om det här en del. Men inte tillräckligt. Allt fokus ligger på att prestera på topp och idrottare undviker ofta att fundera på framtiden. En enkät visade att 85 procent av elitidrottsmännen inte hade en aning om vad de skulle göra när karriären var över, säger Magnus och tillägger att det, inom fotbollen, finns en risk för fartblindhet för den som lyckas. Själv tjänade han 50–60 miljoner kronor under karriären. Pengar som mestadels konsumerades bort.
– Man tror att lyckan är att köpa bilar, festa och gå på dyra restauranger. Men jag kommer ursprungligen från förorten. Den där killen med den snabba Porschen var ju egentligen inte ”jag”, säger Magnus Hedman.
Han säger att föräldrar till idrottande barn kan göra mycket genom att se barnen för vilka de är och inte bara för sina prestationer. Det stärker deras självkänsla. Han anser också att det är viktigt att barn peppas att plugga, så att de har något att falla tillbaka på när idrottskarriären är över.
I dag har han helt omvärderat livet. Han främsta drivkrafter är kunskap, bildning och att hjälpa människor som har fastnat i missbruk eller andra återvändsgränder. Han är dock noga med att understryka att han inte är någon terapeut, utan han coachar friska människor som behöver en knuff i rätt riktning.
– Jag har lärt mig att lyssna på mig själv och fundera på valen jag gör, vilket är vad jag försöker förmedla även till andra. Vill jag det här eller inte? Jag coachar mig själv hela tiden.
Tyngre droger har han helt slutat med. Men han snusar och kan smutta på ett glas vin till en god middag.
– Jag vet att det inte fungerar för alla, men för mig fungerar det. Jag vet mina gränser och vet att alkoholen kan vara farlig för mig om jag kliver över den gränsen. Då kan jag trilla dit igen. Men det gör jag inte, jag är oerhört noga med mängden de få gånger jag dricker. Jag anser inte att jag avstår från något när jag nu dricker mindre. Jag har i stället fyllt mitt liv med ett helt annat, mer meningsfullt, innehåll, säger Magnus Hedman.
I dag känner han inte något sug efter alkohol eller andra droger.
– Jag kan ha lika kul utan alkohol och ser på sprit som något smutsigt. Jag ser vad bara vad det gjorde mot mig, inte vad det gjorde för mig. Alkohol och andra droger kostade mig anseende, ja, nästan livet.
Linda Bäckström Brolin, distriktskonsulent i IOGT-NTO Växjö, känner sig förväntansfull inför kvällens celebra besök. Det var hon som kom på idén att anlita Magnus Hedman som föreläsare.
– Jag läste hans bok och blev väldigt berörd. Jag insåg hur lätt livet kan raseras, att man kan börja med droger trots att man är en vältränad och berömd idrottsman. Och kunde det hända honom så kan det hända vem som helst. Men han visar också att det går att komma tillbaka och vända det destruktiva till något positivt, säger hon.
Hon hoppas på stor uppslutning när Magnus Hedman föreläser klockan 18 i kväll. Föreläsningen har marknadsförts via sociala medier och på affischer och annonser.
– Växjö är en idrottsstad med många klubbar och mycket fotboll. Jag tror och hoppas att intresset ska vara stort.