Jag träffar ofta gamla UNF:are genom mitt arbete. Många har gått in på den politiska arenan, de arbetar, liksom jag, för partier eller i andra politiska organisationer. UNF ska ha enorm cred för det. Inom UNF skolas många av morgondagens beslutsfattare.
Att gå med i Juniorerna var mitt eget val. Jag var 11 år, vi hade flyttat till Alingsås och två av mina nya klasskamrater var med. Men egentligen sträcker sig mina band till nykterhetsrörelsen längre bak än så. Mormor och morfar träffades i IOGT och min mamma och hennes syskon växte upp i logen i Sollebrunn. Det gav mig naturligtvis en styrka i engagemanget. Sedan gjorde jag den där klassiska ”resan” genom att bli sekreterare i UNF-föreningen, ordförande, distriktsordförande och till slut förbundsordförande. Och så träffade jag ju min man genom UNF.
Jag är en person som triggas av att någon ser att det jag gör är bra. Jag gillar att engagera mig, att brinna för något och jag tyckte att det var genuint kul att arrangera kurser, föreläsningar och sätta upp pjäser som vi själva hade skrivit. Genom åren med UNF har jag lärt mig hur en idéburen organisation fungerar och det är också inom idéburna organisationer jag främst har arbetat, som nu på Hotell -och restaurangfacket. Uppbyggnaden och respekten är densamma som inom UNF, liksom det demokratiska tänket.
Efter UNF arbetade jag som pressekreterare hos infrastrukturminister Ulrica Messing, ett jobb jag blev handplockad till eftersom jag i min roll som förbundsordförande hade haft täta kontakter med Ulrica. Där lärde jag mig förstås massor om det politiska spelet. Och viljan att förändra och påverka hade jag med mig från UNF. Senare kom jag att arbeta som presschef på NCC. Att arbeta inom näringslivet och på ett börsnoterat företag var en jätteintressant och lärorik erfarenhet, men det fick mig samtidigt att inse att det är inom idéburen verksamhet jag trivs bäst. Jag är nöjd över att hittills ha bytt fokus några gånger under min karriär. Som person är jag rastlös och drivande, jag behöver hela tiden utmana mig själv. Den gemensamma nämnaren i yrkeslivet är informationsfrågorna – och det idéburna engagemanget.
På HRF ansvarar jag för kommunikationen gentemot medlemmarna, för mediekontakter och för vårt politiska arbete och jag ser varje dag hur jag har nytta av mina erfarenheter från UNF. Parallellerna är många. Jag vet vad det innebär att vara en organisations talesperson, hur man förhåller sig till media och hur man bygger upp ett kommunikationsarbete. Jag kan mötesteknik, föreningsteknik och den demokratiska processen. I UNF lärde jag mig att ta med- och motgångar, att vara ifrågasättande och att säga ifrån. Men jag lärde mig också att en bra kompis har stora öron och liten mun. UNF är i sanning en skola, där man får ta sina smällar. Men miljön är tillåtande och stödjande och man växer som människa och får självförtroende. Jag hade aldrig haft en chans att vara en så bra kommunikatör utan UNF. Man bygger upp sitt jag med en mängd olika pusselbitar. UNF är definitivt min största pusselbit.
.