Tollare

Kritik mot Tollare efter trakasserier

I höstas utsattes kursdeltagare på IOGT-NTO:s folkhögskola Tollare för trakasserier av en skolkamrat. Den hotfulla personen fick lämna skolan, men de som utsattes är mycket kritiska till hanteringen.

Det var i september som trakasserierna mot det samkönade paret började. Det hela kulminerade i november med hot, vilket ledde till att den hotfulla deltagaren fick lämna skolan. Internatet är obemannat på kvällar och helger, vilket gjorde att skolan inte ansåg att säkerheten kunde garanteras för de drabbade. De flyttades därför till ett hotell under några nätter.

– Skolan lät det gå väldigt långt innan de gjorde något. Sedan fick vi flytta ut. Och trots avstängningen har jag stött på personen i matsalen, säger en av de drabbade, som påpekar att händelserna även gått ut över studierna.

De som trakasserats har polisanmält händelsen, något som de också hoppats att skolan skulle göra:

– Rektor sa att han också skulle polisanmäla händelsen, men av någon anledning har han inte gjort det.

Polisen har dock inte gått vidare med ärendet.

Hanteringen har varit väldigt passiv.

En av de drabbade har också skrivit till Tollares styrelse.

– De svarade att de fått mitt brev och skulle återkomma, men det är två månader sedan. Hanteringen har varit väldigt passiv.

Deltagaren är nöjd med utbildningen, men vill trots det inte rekommendera andra att söka till Tollare.

– Kursen har givit mig jättemycket, och jag har väldigt bra lärare som jag fått stöd av och som lyssnat på mig. Men jag är besviken på att händelserna i höstas fick gå så långt och att det inte hänt mer sedan dess. Jag skulle inte rekommendera Tollare till hbtq-personer eller rasifierade.

Deltagaren är också kritisk till att den hotfulla personen snabbt fick hjälp med distansundervisning, medan de drabbade fick vänta på stöd.

– Inte förrän jag mött personen i matsalen blev jag erbjuden två samtal med en psykolog. Jag tycker att skolan mycket tidigare borde följt upp hur vi mådde och erbjudit oss samtalsstöd. Och fler än två samtal tror jag hade varit bra.

Det var absolut inte vår avsikt att inte ge tillräckligt stöd. Det kunde vi gjort bättre.

Tollares rektor Mats Kempinsky beklagar att stödet från skolan upplevts som otillräckligt.

– Vi erbjöd visst stöd, och det var absolut inte vår avsikt att inte ge tillräckligt. Där får man vara ödmjuk och självkritisk. Det kunde vi gjort bättre, men det är också svårt att veta hur någon upplever en situation. Deltagaren har rätt till sin egen upplevelse och uppfattas det som att vi inte gjort tillräckligt beklagar jag verkligen det, säger han.

Att hanteringen tagit sådan tid förklarar han med att skolan trodde att konflikten skulle kunna lösas genom samtal med den hotfulla deltagaren.

– Det visade sig att det inte räckte med lärarsamtal. Vi såg också att det fanns ett behov av en kurator. Så vi satte igång att rekrytera under hösten. Sedan skedde en incident i slutet november som gjorde att det blev otrygg stämning på skolan, vilket ledde till att en deltagare fick lämna skolan.

Att den drabbade kunde möta den hotfulla personen i matsalen trots att hen inte längre var kvar på skolan berodde på att personen var kallad till ett möte med rektor.

– Det var ett möte som vi behövde ha, men om skolan var rätt plats att ha det på kan man ifrågasätta. Syftet var absolut inte skapa otrygghet, säger han.

Att skolan inte polisanmält beror på att Mats Kempinsky bedömde att händelsen inte skulle falla under allmänt åtal.

– Om det inte är en händelse som faller under allmänt åtal är det endast den som drabbats som kan anmäla. Jag bedömde att det var ett sådant fall, säger han.

Skulle skolan kunnat förhindra att det gick så långt genom att ingripa tidigare?

– Man kan alltid fundera över vilka åtgärder man borde vidtagit och när de skulle ha skett, men det är naturligtvis olyckligt för alla inblandade att det blir så här drastiskt. Det förebyggande och främjande arbetet är viktigt, säger Mats Kempinsky.

Vad har ni gjort för att hindra att något liknande händer igen?

– Vi har haft pedagogdagar där vi jobbat med frågan, och vi håller på att ta fram en ny policy, säger han.

En tillfällig policy har antagits under tiden som den nya tas fram.

– Det är inte så att vi inte har någon policy, men den gamla saknar rutiner för utredning och dokumentation. Under tiden vi arbetar med den nya har vi antagit en tillfällig policy baserad på gymnasieskolans. Även om skollagen inte gäller för folkhögskolor tillämpar vi den så gott det går tills vår egen blir färdig, säger han.

Det är ingen mening med en policy om den inte är väl förankrad.

Den nya policyn ska vara färdig till höstterminens start.

– Det har fått ta lite tid. Den måste följa arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen. Vi har stämt av med deltagarna i skolrådet där det finns en representant för varje klass. Det krävs också en viss process för att få alla lärare med på samma spår. Det är ingen mening med en policy om den inte är väl förankrad.

Har ni lärt er något av den här händelsen?

– Det skulle jag nog säga att vi har, men samtidigt måste det vara ett ständigt pågående arbete för att skapa en trygg miljö på skolan. Det är inget man blir färdig med. Varje år kommer nya personer hit. Det blir som att börja om från början med att skapa en trygg och ändamålsenlig miljö, säger han.

Den drabbade deltagaren har en tydlig bild av hur Tollare skulle kunna bli bättre på att hantera den här typen av händelser:

– Främst vill jag att de ska agera snabbare. Det fick eskalera allt för länge innan något hände.

Deltagaren efterlyser också tydlighet om kränkningar.

– Lärarna har gjort incidentanmälningar, men de har inte varit säkra på vad som varit trakasserier och vad som bara varit tråkiga ordval. Det har inte funnits några tydliga riktlinjer om kränkningar, varken vad som ska räknas dit, hur det ska hanteras eller vilket stöd de drabbade ska få.

Jag önskar att de ska förstå allvaret och veta hur det känns.

Ett annat önskemål är att skolans personal ska få utbildning om det som går under hatbrottslagstiftningen.

– Jag önskar att de ska förstå allvaret och veta hur det känns. Det som varit riktat mot oss påverkar även andra. Det finns fler hbtq-personer på skolan och de har också känt sig utsatta. Att inte våga visa vem man är och undra vad ens granne egentligen tycker om en skapar otrygghet. Jag önskar att skolan skaffar en hbtq-certifiering, som utfärdas av RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande). Det tycker jag att alla arbetsplatser borde ha.

Även deltagarna på skolan borde involveras.

– Vi har inte haft en enda gemensam samling på det här temat, trots att vi tagit upp mycket annat. Det skulle behövts.

Deltagaren har dock inga större förhoppningar om att det ska bli bättre.

– Jag hoppas det, men för många fel har upprepats för många gånger för att jag ska våga tro på någon större förbättring.

Mer från Accent