Kristina Sperkova: ”Jag fastnar inte i problemen”
Foto: Viktor Gårdsäter.

Kristina Sperkova: ”Jag fastnar inte i problemen”

En stabil uppväxt gav Kristina Sperkova trygghet. Den hjälper henne när hon som ordförande för IOGT International talar i FN. Att arbeta med alkoholfrågor ger henne hopp.
Av: Anna Fredriksson

Tvättmaskinen går varm i Gustavsberg utanför Stockholm. Det blir mycket tvätt mellan Kristina Sperkovas alla resor som ordförande för IOGT International. Här i lägenheten där hon bor med sin sambo Maik har hon också sin arbetsplats, och det finns gott om utrymme när familjen kommer från Slovakien och hälsar på.

– De klagar alltid över att de inte ser mycket av mig, men de följer vad jag gör och är intresserade. Jag åker väldigt gärna till Slovakien, vi nystartar IOGT där nu, säger hon.

Som 10-åring ville Kristina Sperkova bli skådespelare. Hon bestämde då att hålla sig borta från alkohol.

– Jag brydde mig väldigt mycket om mitt framtida rykte, det skulle inte finnas något att gräva fram om mig när jag blev känd, skattar hon.

Sedan tog handbollen över, hon tränade varje dag på elitnivå och för det krävdes god fysik.

– Jag ville inte ha något som hin­drade mig.

Vid den här tiden var hennes pappa med och drog igång IOGT i Slovakien. Han brukade alltid gå till fots överallt, men en dag tog han spårvagnen till ett möte. Där fanns en annons om att starta IOGT.

– ”Kom om ni vill vara med” stod det. Pappa var för en hälsosam livsstil så han gick dit.

Mamman ville inte ha alkohol i hemmet så det passade henne också. Kristinas Sperkovas pappa som var specialpedagog fick ansvar för ungdoms­verksamheten.

Foto: Viktor Gårdsäter.

– Jag fick inte vara med eftersom han var min pappa. Jag tyckte det var orättvist, men så hoppade någon av och jag kom med på en kurs och sedan på mitt första internationella läger.

Fram till dess hade Kristina Sperkova valt bort alkohol av omsorg om den egna kroppen, nu blev hon medveten om att hon ville bidra till samhället, och hon såg att det fanns solidaritetsskäl att inte stödja alkoholindustrin. Allt eftersom lärde hon sig mer om industrins metoder och alkoholens skador.

– I ett förebyggande program skulle vi hålla utbildning för eleverna på skolorna. De brukade fråga om vi själva använde alkohol, och det var skönt att säga nej, jag gillade att stå för det jag pratade om.

Det som är bra med alkoholpolitik är att det finns åtgärder som fungerar. Vi vet att till exempel alkoholskatter funkar. Det ger mig hopp.

Att hon kan vara ärlig med sig själv och sina värderingar har betydelse idag också, och gör att hon gillar att jobba med alkoholfrågor.

– Det som är bra med alkoholpolitik är att det finns åtgärder som fungerar. Det ger mig hopp. Vi vet att till exempel alkoholskatter funkar. Det ger mig en känsla av att jag kan göra någonting. Även om det är på lång sikt, säger hon.

Kristina Sperkova utstrålar positivitet, även när hon är allvarlig. Hon tror att det till stor del handlar om en stabil uppväxt.

– Min familj har inte skyddat mig från olika upplevelser, jag fick lösa situationer själv, men de har funnits bredvid mig när det varit jobbigt. Ett dåligt betyg någon gång eller en olycklig förälskelse, det var ingenting i jämförelse med hur några andra kamrater hade det.

Som barn ogillade hon att miss­lyckas, när hon gjorde det grät hon av frustration.

– På sommarlägret fick jag diplom den enda dagen jag inte grät. Om jag behövde gråta, då fick jag göra det, men mina föräldrar lärde mig att hantera saker med lite distans och vara rädd om mina nerver. Nu fastnar jag inte i ett problem. Det dyker upp, jag tar det, sedan är det över.

Men hon kan även idag gråta när hon blir frustrerad eller arg, rösten kan staka sig lite om hon är upprörd när hon håller tal.

– Om en läkare berättar om leverskador som leder till döden, då kan jag se det framför mig. Att sedan höra någon skoja om alkohol, då måste jag fortsätta hitta mina kanaler för att påverka, fortsätta arbeta för lagstiftning som räddar liv.

– Att prata i FN, inför många, är ett ansvar, då har jag möjlighet att påverka, den kommer inte varje dag. Då tänker jag att jag förberett mig tidigare i livet genom att tävla och uppträda, säger Kristina Sperkova.

Foto: Viktor Gårdsäter.

När Kristina Sperkova byter miljö, byter hon också sinnesstämning. Men allt detta flygande som jobbet innebär, hur känns det när klimatfrågan är så brännande?

– Det påverkar mig väldigt mycket. Jag är vegan på grund av klimatet och för att jag älskar djur. Jag har bestämtatt inte flyga på semestern, bara i jobbet. Men personliga möten behövs. Jag försöker vara effektiv i mitt resande. Vi får se hur länge jag klarar det mentalt, säger hon.

Kanske vill hon ha hund igen. Dante, cockerspanieln som hon haft i 15 år gick bort för ett år sedan. Han fungerande som en återhållande faktor
för resandet, hon ville gärna vara där han var.

Sambon Maik, som är från Tyskland, jobbar också i organisationen. De får mycket tid tillsammans på det sättet och förstår varandras arbete.

– Vi är inte rotade i Sverige, men det är vårt gemensamma hem, ingen av oss har någon fördel eller nackdel av att vi bor här. När vi är i Sverige pratar vi svenska, utomlands engelska. Svenskan tog över min tyska, det måste jag göra någonting åt, skrattar hon.

Jag sätter inte upp mål för mig själv. Jag fångar upp trender, anpassar mig till situationen och vad som är möjligt.

Det var i Sverige de träffades. Båda kom hit som volontärer för den internationella ungdomsorganisationen som fanns inom IOGT tidigare. Kristina Sperkova tog då en paus i sin femåriga utbildning till psykolog. Hon erbjöds jobb i IOGT International och tackade
ja, men åkte först hem och tog sin examen. De kunskaperna hjälper henne inom alla livets områden, inte minst i arbetet att leda en internationell styrelse. Hon träffar hela tiden människor från olika kulturer och behöver kunna lyssna för att förstå.

– Jag sätter inte upp mål för mig själv. Jag fångar upp trender, anpassar mig till situationen och vad som är möjligt. Blev det inte som tänkt var det antagligen för att något annat var mer angeläget.

– Det är väldigt viktigt att prata om ett positivt liv utan alkohol. Vad alkoholfria val kan innebära för ekonomi och personliga relationer. Människor har det i sig, men en del har gett upp sina värderingar. Då är det bra om någon annan tar upp frågorna.

Foto: Viktor Gårdsäter.

Kristina Sperkova gör ingen stor grej av sin nykterhet, men försöker inte heller inte gömma sina värderingar.

– Det finns en moralism där människor dömer sig själva genom någon annan. Jag vill skapa trygghet och genom mitt beteende ge möjlighet för andra att också välja att avstå. Jag är den som beställer dryck först. Samtidigt är jag inte bara nykterist, hittar vi andra gemensamma nämnare blir det mycket lättare.

Hon berättar om en återträff med gymnasieklassen. Några sa ”men ta ett glas i alla fall”.

– Jag sa nej. De försökte och så gick vi vidare. De berättade hur bra det var att jag inte försökte få dem nyktra. Men de såg inte dubbelmoralen i sitt eget beteende, när de ville övertala mig.


Följ Kristina Sperkovas blogg

 

IOGT International

• IOGT International samlar över hundra organisationer från hela världen, med över 100 000 enskilda medlemmar.

• Många eldsjälar i fattiga länder saknar pengar, då kan IOGT International stötta i att försöka hitta finansiering.

• Efter en process som tagit flera år, har IOGT International blivit officiell partner till Världshälsoorganisa­tionen, WHO. Det ökar möjligheten att vara rösten på FN-nivå för en alkoholpolitik som bidrar till global hälsa och utveckling.

Dela artikeln:
0