IOGT-NTO-föreningen Wadajir bildades i november 2013. Ett drygt hundratal personer med somalisk bakgrund blev medlemmar och tanken var att föra samman människor från de 29 små somaliska föreningar som fanns på orten i en större, och starkare, IOGT-NTO-förening som samtidigt skulle kunna fungera som en kulturbrygga mellan svenskar och somalier.
När Accent under hösten 2014 besökte föreningen sade föreningens ordförande Asad Abdi att ”det är viktigt att känna stöd från IOGT-NTO. Men än så länge har vi upplevt viss misstänksamhet”. Det som då upplevdes som misstänksamhet är i dag på väg att utvecklas till en öppen konflikt.
– Med IOGT-NTO i ryggen skulle vi bli en förening att räkna med och vi skulle söka föreningsbidrag, växa och bedriva en bra verksamhet och med tiden starta sociala företag, bland annat stadsodling. Och så blev det. Plötsligt fick vi respekt från kommunen och kände att vi hade något bra på gång, att vi lärde oss mer om hur man driver en bra förening. Vi sökte bidrag från distriktet, eftersom vi hade värvat så många nya medlemmar. Vi var angelägna om att komma igång, säger Asad Abdi, som också valdes in i distriktsstyrelsen förra året.
Men bidragsansökan fick inte den positiva respons som Wadajir hade räknat med. I ett brev svarade distriktsstyrelsen att man inte kunde betala ut den begärda summan – 12 000 kronor – men kunde gå med på att mot kvitto betala de redskap som behövdes till stadsodlingen. Samtidigt ställdes frågan om kvinnor fick vara med i odlargruppen.
Brevet – och i synnerhet formuleringen om kvinnorna – väckte starka känslor hos föreningen, som kände sig särbehandlad och utpekad.
Distriktsordförande Lars-Ove Kårehed ångrar i dag skrivningen i brevet.
– Formuleringen om kvinnorna var olycklig och onödig. Vi ger inga direkta ekonomiska bidrag till någon förening. Den som behöver köpa saker för att komma igång med sin verksamhet får visa upp kvitton på inköpen för att få tillbaka för utläggen, säger han till Accent.
Enligt Lars-Ove Kårehed vill distriktsstyrelsen att Wadajir ska vara kvar inom IOGT-NTO. Men han säger också att han inte tror att den här typen av problem hade uppstått i ”en helsvensk förening”.
– Nej, det tror jag inte. Det krävs kamratskap och välvilja för att man ska kunna mötas. Det är bra att nya föreningar startar, men inte till vilket pris som helst. Vi vill inte ha en revolution. Om den här föreningen vill ändra på våra grundidéer och inte köper det demokratiska tänket, då tycker jag inte att de ska vara med. Föreningsordförandens syn på allas lika värde verkar skilja sig från vårt. Han beter sig lite nedlåtande mot kvinnor och förstår inte de demokratiska vägarna. Han har mycket att lära, säger Lars-Åke Kårehed.
Asad Abdi säger till Accent att det faktum att Wadajir har blivit stora och framgångsrika med flera sociala företag som stadsodling, textilverksamhet och en restaurang, kanske sticker distriktet i ögonen. Föreningen har lyckats ordna en lokal i centrala Växjö och har uppmärksammats ett flertal gånger i media.
– Vi syns och hörs, hos oss händer det saker hela tiden och vi vill ännu mer. Jag trodde att vi skulle tas emot med öppna armar och att föreningen också skulle bli ett viktigt led i vår integration i samhället. Ja, vi är nytänkande och har satt igång processer som andra föreningar i distriktet inte har gjort. Men det borde väl vara något positivt? Men distriktet känns föråldrat. Här gror både fördomar och islamofobi, säger Asad Abdi, som har funderat på om IOGT-NTO verkligen är rätt organisation för Wadajir.
Fotnot: Onsdagen den 18 mars berättar Lars-Ove Kårehed i en intervju med Smålandsposten att han inte tänker kandidera om som distriktsordförande i IOGT-NTO på grund av konflikten.
– Jag hoppas att det finns andra som kan jobba med detta på annat sätt, säger Kårehed till Smålandsposten, och fortsätter:
– Det är inte lätt hantera när man inte kan prata med varandra. Och felet är inte mitt, kan jag säga. Jag har absolut inget emot Wadajir.