Det är obetalda skulder som gör att IOGT i Danmark måste begäras i konkurs.
– Det går åt pipan. Pengarna är slut så det finns inget alternativ. Inte ens om vi fick en halv miljon av IOGT-NTO skulle pengarna räcka. Det finns ingen verksamhet kvar längre. Vi har varit tvungna att lägga ner verksamheterna vartefter när vi inte kunnat betala hyra för lokalerna, säger Anne Sørensen, vice ordförande.
Anne Sørensen är mycket ledsen och besviken.
– Staten drog in de bidrag som vi fått i många år och jag tycker inte att vi fått den hjälp vi borde av revisorer och andra att reda upp situationen. Nu måste vi lämna lokalerna i Köpenhamn senast vid årsskiftet, säger hon.
IOGT i Danmark har haft fokus på social verksamhet, rådgivning och stöd för dem som behöver hjälp att ta sig ur ett beroende, och deras familjer. Verksamheten har ofta skett på dagtid och drivits av anställda.
– Vi är kanske hundra medlemmar i IOGT i hela Danmark, så det är inte möjligt att driva verksamheten vidare ideellt. En del grupper har försökt träffas hemma hos varandra, men det rinner ut i sanden, säger hon.
Vad ska ni göra nu?
– Har man väl gått i konkurs kan man inte starta en ny organisation, i varje fall inte med samma namn. Det är tungt. Jag har precis fått Accent hem i brevlådan och läser om hur bra det går för IOGT-NTO och för IOGT på Island, säger Anne Sørensen.
Några planer på att starta en ny organisation med annan inriktning, till exempel alkoholpolitisk, finns inte.
– På det alkoholpolitiska området har organisationen Alkohol og samfund tagit över vår roll. Och de gör det jättebra, säger hon.
Några sysselsättningsproblem tror hon inte att hon kommer att få efter nedläggningen.
– Nej, jag har hus och trädgård, hund, man, barn och barnbarn och så spelar jag boule. Min egen lilla förening, där jag är ordförande, kommer nog att fortsätta att träffas ändå och spela boule, gå på teater och muséer och äta middag hos varandra. Så jag har inga problem att sysselsätta mig, men det är sorgligt, säger hon.
Anne Sørensen blev medlem 1950.
– Då var jag åtta år. Min mamma var ensamstående och behövde skicka mig någonstans på sommaren. En arbetskamrat till henne var medlem och tipsade om barnlogens sommarläger. Sedan dess har jag varit med, säger hon.
Medlemskapet har betytt mycket för henne.
– Tack vare mitt engagemang i IOGT har jag fått vänner i Sverige, Norge, på Färöarna, på Island och i Tyskland. Utan IOGT hade jag aldrig kommit till Lahtis i Finland till exempel. Jag har också fått resa till en massa platser när det varit internationella möten. Det har varit fantastiskt, säger hon.